Viktoria Matvejeva, fysioterapeut från ukrainska Lviv, som Fysioterapi pratade med i mars, är kvar i staden. Hon har också fått mer jobb på grund av flyktingströmmen från krigszonerna. Vi har träffat henne i förorten Lychakivskij där hon bor.

Tre månader efter krigsutbrottet vill fysioterapeuten Viktoria Matvejeva fortfarande stanna i Lviv och Ukraina. Men kommer dagen då hon och sonen måste fly är hon förberedd. Foto: Tadeusz Rawa

Hur är situationen på äldrecentret där du jobbar?
– Det kommer hela tiden äldre flyktingar från krigszonerna till oss. En del stannar en kortare tid och fortsätter sedan med sina familjer till utlandet. Andra stannar mer permanent. I en del fall har deras vuxna barn lämnat Ukraina, eller bosatt sig i Lviv, men varit tvungna att lämna in sina äldre hos oss på grund av sjukdomar eller funktionshinder.
Har ditt eget jobb påverkats?
– Jag har fått mer jobb. Jag måste alltid bedöma nivån av funktionshinder hos nyanlända, deras behov av hjälp och av hjälpmedel, exempelvis kryckor, rollatorer eller anti-liggsår madrasser. Det blir mera sådant nu. Det har blivit generellt mer belastning på personalen, också för att tio av våra manliga anställda nu tjänstgör i försvarsstyrkor eller hemvärnet. Alla vi som är deras kollegor oroar oss för dem.
Hur upplever du kriget nu efter drygt tre månader?
– Det höga adrenalinet under de första krigsdagarna har ersatts av en mer malande rädsla. Då och då faller bomber i utkanten av Lviv och dess närområde. Jag gör som alla andra människor här – försöker återgå till ett normalt liv så gott det går. Strax efter krigsutbrottet stängdes min son Kyrylos dagis, hans karateträningslokal och min gympalokal. Så småningom öppnade de igen och det är ju bra. Fast jag gör mig inga illusioner: så länge kriget pågår finns det inga säkra ställen i hela Ukraina.
Tänker du stanna kvar i Lviv och i Ukraina?
– Som situationen är nu, ja, definitivt. Jag älskar mitt land och min stad. Men om det skulle bli riktigt farligt – ta i trä! – så har jag gjort lämpliga förberedelser för att snabbt kunna åka i väg.

Tadeusz Rawa
frilansreporter