Coronakommissionens rapport om äldreomsorgen under pandemin tar inte upp rehabiliteringsperspektivet. Förvånande och bekymmersamt, konstaterar Fysioterapeuternas ordförande Cecilia Winberg.

Det som bekymrar oss är att man fortsatt inte ser betydelsen av rehabilitering för äldre, säger Cecilia Winberg. Foto: Emil Malmborg

I somras tillsatte regeringen en kommission med uppdrag att utvärdera de åtgärder som vidtagits för att begränsa spridningen av covid-19. Det första delbetänkandet presenterades i mitten av december och handlar om äldreomsorgen under pandemin. Men i den mer än 300 sidor långa rapporten stökas rehabiliteringsperspektivet undan på några få meningar.
– Där finns siffror på att det är brist på fysioterapeuter och arbetsterapeuter, och det nämns vid ett par tillfällen att rehabilitering är något som har fungerat mindre bra. Men det problematiseras inte kring frågan över huvud taget. De har valt att fokusera på annat, säger Fysioterapeuternas ordförande Cecilia Winberg.

Tillsammans med Sveriges arbetsterapeuter har Fysioterapeuterna skrivit ett brev till Coronakommissionen och påpekat det saknade perspektivet. Uppdraget gällde ju inte bara att beskriva åtgärderna som vidtagits för att begränsa smittspridning på äldreboenden, utan också att utvärdera om det funnits brister vad gäller kompetens, kvalitet och utbildning, påpekar de.
”Utifrån det uppdraget är vi mycket förvånade över att kommissionen inte någonstans i rapporten har undersökt hur tillgång till rehabilitering påverkats av kommunernas åtgärder. Rapporten berör heller inte hur patientsäkerheten påverkats då tex hjälpmedelsförskrivning och förflyttningsutbildning för personal sattes på vänt.”

Den enkät som Fysioterapeuterna tillsammans med Sveriges arbetsterapeuter gjorde i somras bland Sveriges MAR:ar (medicinskt ansvarig för rehabilitering) visade att bara varannan kommun levde upp till sitt rehabiliteringsansvar under pandemin. Till exempel hade icke-akuta åtgärder inklusive hjälpmedelsutprovning skjutits upp eller ställts in, legitimerad personal hade inte kunnat finnas på plats för uppföljningar och följsamhet till ordinationer hade minskat. Enkäten visade också att uppskjutna förflyttningsutbildningar kan öka risken för olyckor i samband med förflyttning. Att patienter tvingats stanna på sina rum har också inneburit en ökad risk för sådant som stillasittande, liggsår och blodproppar.
Ändå är dessa allvarliga konsekvenser inget som finns med i kommissionens rapport.
– Det som bekymrar oss är att man fortsatt inte ser betydelsen av rehabilitering för äldre, säger Cecilia Winberg. Genom att varken se eller problematisera kring det så blir vi också bekymrade över hur man tänker sig förändring av situationen till det bättre.

Coronakommissionens ordförande Mats Melin säger att betänkandet togs fram under tidspress och att det finns flera aspekter som helt eller delvis saknas.
– Vi var tvungna att framför allt koncentrera oss på själva smittspridningen och förmådde inte behandla samtliga relevanta aspekter. Rehabilitering och effekter på rehabilitering är en relevant aspekt, så mycket kan jag säga. Vi kommer att återkomma till äldreomsorgen, men i vilken utsträckning vi kan behandla det som utelämnades, eller endast blygsamt behandlades, i det första delbetänkandet återstår att se.
Coronakommissionens uppdrag ska slutredovisas senast den 28 februari 2022.