I detta nummer besöker vi i Ugandas huvudstad Kampala. Där finns några fysioterapeuter som åstadkommer väldigt mycket med små resurser. De längtar efter ett större utbyte med omvärlden och bättre arbetsvillkor. En sak som komplicerar arbetssituationen är att patienter inom slutenvården måste bekosta undersökningar, operationer och mediciner själva. Dröjer pengarna stannar vårdförloppet upp, de blir liggande utan rehabilitering och sekundära komplikationer är vanliga. Uteblir stålarna helt, ja, då uteblir även insatserna. Ojämlikheten i hälsa gestaltar sig sällan så tydligt som här: Har du råd får du vård.
Så omodernt och grymt kanske vi tänker. Men vänta bara, ökad egenfinansiering kan bli verklighet även i Sverige. Våra skattemedel kommer nämligen inte att räcka för att täcka befolkningens framtida behov av hälso- och sjukvård. ”Jämlik vård är en viktig del av den svenska självbilden, men framtidens resursgap kan göra att vi behöver börja ransonera vården.” Det sa Lars Sandman, professor i hälso- och sjukvårdsetik vid Linköpings universitet, på Fysioterapeuternas Rådsmöte i mars. Framtida politiska beslut kan alltså innebära att du i vissa patientmöten måste börja säga ”Nej, den här behandlingen kan vi bara erbjuda om du betalar den ur egen ficka.” Vi vet inte när det sker. Men fundera gärna på: Hur ska vi upprätthålla jämlik vård om en del patienter kan köpa ”den bästa behandlingen” medan andra får nöja sig med ett bassortiment? På hjälpmedelsområdet har det redan hänt.
Ny teknik ses som en nyckel för att hantera resursgapet och nu har Fysioterapeuterna lanserat en ny strategi för digitalisering och e-hälsa. Men vad ska vi satsa på när vi digitaliserar? Att människor med stora vårdbehov ska få färre resor in till vården och uppleva mer kontinuitet och delaktighet under ett rehabiliteringsskede? Eller att stressade stadsbor ska få snabb hjälp med en halsinfektion eller en stukad fot? I den bästa av världar klarar vi både och.
Måste jag välja vill jag satsa mina skattekronor på att lyfta tunga systembrister från de kroniskt sjukas axlar. Hellre det än att snuviga medborgare får gräddfilen till akuttider och digitala möten.
Måste jag välja vill jag satsa mina skattekronor på att lyfta tunga systembrister från de kroniskt sjukas axlar.
Lois Steen
lois.steen@fysioterapeuterna.se