En svensk studie med över en miljon kvinnor visar på ett samband mellan svåra händelser i barndomen och ökad risk för att få en endometrios-diagnos senare i livet. Den starkaste kopplingen fanns hos flickor som exponerats för våld, där risken var mer än dubblerad, berättar doktoranden Marika Rostvall.
Den faktor som stack ut särskilt var de kvinnor som exponerats eller utsatts för våld som barn. Genrebild: Colourbox
Kvinnors reproduktiva hälsa är ett underbeforskat område. Det konstaterar AT-läkaren Marika Rostvall som är doktorand vid Karolinska Institutet och förstaförfattare till artikeln som publicerades i tidskriften Human Reproduction i början av juni. I hennes registerstudie ingår 1, 3 miljoner kvinnor födda i Sverige mellan 1974 och 2001.
Är den här studien storleksmässigt unik?
– Nja, det har gjorts en del studier som har varit i liknande storlek men de innehåller bara självrapporterade data där kvinnor berättat om olika saker som hänt dem. Men det är unikt med en så här stor studie som enbart tittar på svåra händelser utifrån olika register.
Faktorer som undersöktes i registren var bland annat att ha föräldrar med psykisk ohälsa, missbruk, ekonomiska problem eller intellektuell funktionsnedsättning, att ha en tonårsförälder, dödsfall inom familjen och att vara exponerad eller utsatt för våld och sexuella övergrepp.
Resultatet visar att varje enskild faktor, utom död inom familjen, var kopplad till en 20 procents ökad risk för endometrios jämfört med de kvinnor som inte drabbats. Den faktor som stack ut särskilt var de kvinnor som exponerats eller utsatts för våld som barn. Risken att få endometrios senare i livet var mer än dubbelt så hög för dem jämfört med kvinnor som inte upplevt detta.
– Vi såg en mycket stark koppling mellan stressande eller traumatiska händelser i barndomen och att utveckla endometrios, säger Marika Rostvall. Ett annat viktigt fynd är att det finns en dos-respons effekt. Ju fler svåra upplevelser man är med om som barn desto större var risken för att få en endometrios-diagnos som vuxen. Bland dem som hade fem eller fler riskfaktorer ökade risken med upp till 60 procent.
Den här tydliga dos-respons effekten pekar på att tidiga livserfarenheter påverkar kvinnors reproduktiva hälsa, anser Marika Rostvall. Hon berättar vidare om tidigare forskning på möss som visat hur trauman påverkar reproduktiva organ.
– I en studie gav man en grupp möss endometrios. Hälften av mössen togs ifrån sina mammor och de mössens endometrios växte sig dubbelt så stor som de möss som fortfarande levde med sina mammor.
Kan man dra några slutsatser om vad sambandet beror på?
– Nej, det går inte att dra slutsatser om det med en registerstudie. Men jag tycker att det är intressant med teorier om smärtmekanismer. Där finns det forskning som visar att vid psykisk ohälsa förstärks ofta patienters smärtupplevelse. En annan reflektion är att trauman eventuellt kan försämra vårt immunförsvar. Det här vet vi inget om ännu, men det är intressant när man tänker på hur de traumatiserade mössens vävnader reagerade annorlunda än de trygga mössens.
Framför allt understryker resultaten vikten av att vården ser hela människan.
– Många kvinnor med svåra menssmärtor kan möta en attityd i vården där de får höra att besvären ”bara finns i patientens huvud”, speciellt om de kanske också har psykiska besvär. Den här forskningen pekar i stället på att psykiska trauman kan påverka kvinnorna rent kroppsligt.
Marika Rostvall. Foto: Anna Lena Kempe
Vad får de här fynden för klinisk innebörd?
– Den här studien visar att kvinnor med endometrios kan ha varit med om svåra saker. Det gör att vi behöver röra oss mot en hälso- och sjukvård som inte är så himla inrutad. Har patienten både ett somatiskt och ett psykiskt problem borde vi som kliniker kunna hantera och behandla båda delarna. Vi kan luta oss mot forskningen och behandla endometrios utifrån ett helhetsperspektiv. Det som fungerar är teambaserad vård!
Från andra studier vet man att det är dubbelt så vanligt att få en diagnos om man är högutbildad, tillägger Marika Rostvall.
– Det betyder att kvinnor som endast har gymnasieutbildning kanske inte blir lyssnade på i samma utsträckning som de som har en socioekonomiskt högre status. Vi ska mycket mer noga med att lyssna på och inte negligera kvinnor med ovanligt hög menssmärta. Ta symtomen på allvar och utred även de kvinnor som inte är så socioekonomiskt starka. Det sitter inte bara i huvudet!
Lois Steen
lois.steen@fysioterapeuterna.se
