Redan 2012 tog förbundet ett kongressbeslut om att verka för en förlängd grundutbildning, men ingenting har hänt. Hur jobbar Fysioterapeuterna med frågan i dag? Det undrar Erik Holmner i ett debattinlägg.
Jag blev sjukgymnast 2010 och har arbetat i primärvården sedan dess. Under min egen resa och i dag när jag handleder fysioterapeutstudenter och nyutexaminerade har jag noterat en viktig sak: att många av dem har svårt att klara av arbetet i primärvården. Det är inte deras fel. Det är grundutbildningens fel. Den är otillräcklig. Många blivande fysioterapeuter uttrycker att de inte är redo att ta ansvar för patienter. Själv kände jag likadant. Våra lärare gav oss en klapp på axeln och sa att vi nog kan mer än vi tror. Med facit i hand inser jag att vi hade rätt och lärarna hade fel. Vi var inte redo att ta hand om patienter. Så här behöver det inte vara.
När jag och mina kollegor handleder fysioterapeutstudenter ser vi att de har hyfsade kunskaper i anamnestagande och undersökningsmetodik. Men de brister i kunskap kring hur en behandling ska gå till. Även enklare åkommor som artros kan vara svåra för en student att konstatera och behandla. När de träffar en patient med mer komplexa besvär, som exempelvis långvarig nacksmärta i kombination med huvudvärk, blir det förstås ännu svårare. De vet inte vad de ska göra med sin patient. De har inte lärt sig att ge adekvat behandling. Många patienter söker då till en doktor som förskriver symtomlindrande medicin. En patient med god ekonomi kanske uppsöker naprapat eller kiropraktor. I minnet tar de med sig att fysioterapin inte hjälpte.
För att lyfta primärvårdsfysioterapin anser jag att grundutbildningen ska förlängas med två år, så att den blir fem år. Det skulle ge fysioterapeutstudenten väsentligt mer tid att lära sig undersöka patienter, både vad gäller anamnes och statustagande, samt lära eleverna att ge adekvat behandling. En nyutexaminerad fysioterapeut behöver till exempel mer kunskap i mobiliseringar, manipulationsbehandling, träningsmetodik, smärtlindrande behandling samt kunna ge bättre råd kring egenvård. Inget koncept är det optimala på egen hand. Alla metoder måste granskas och man bör basera grundutbildningen på de bästa delarna ur varje. Den förlängda utbildningen bör sedan följas av ett år där man testar sig i yrket genom praktisk tjänstgöring. Ungefär som en PTP-psykolog fast inom fysioterapin.
Genomförs detta anser jag att vi fysioterapeuter kan, och bör, ta större ansvar för utredning och behandling av smärta från rörelseapparaten i primärvården. Mycket av den politiska debatten handlar i dag om hur många fler läkare, sjuksköterskor och vårdplatser som behövs. Dessutom ökar användningen av smärtstillande läkemedel, fast det finns evidens för hur fysioterapeuter kan behandla smärta och en lång rad sjukdomar utan mediciner. Det är dags att skapa en grundutbildning som förmedlar denna kunskap. Med mer kvalificerad fysioterapi kan vi bidra till en bättre och mer jämlik vård. Med en längre grundutbildning kan vi hjälpa människor till en mer smärtfri vardag.
Redan 2012 tog förbundet ett kongressbeslut om att verka för en förlängd grundutbildning. På kongressen 2016 antogs dessutom specifika mål som berörde grundutbildningen, exempelvis att en diskussion skulle tas med universiteten. Vad har förbundet gjort sedan dess? Och vad gör förbundet i dag för att få till en förlängd utbildning? Tacksam för svar.
Erik Holmner,
leg. sjukgymnast, Rehab Kusten, Ytterby
Erik Holmner Foto: Anneli Skåreby
