Ryggpatienter som fått fysioterapi utifrån vårdprogrammet Bättre Rygg är mer nöjda med sin vård än de som inte fått det. Efter införandet får en mycket större andel patienter riktlinjebaserad ryggvård hos fysioterapeuten. Det visar Karin Schröders avhandling.
Karin Schröder är forskare vid Linköpings universitet, där hon även undervisar på Fysioterapeutprogrammet. Hon jobbar kliniskt inom primärvården. Foto: Emma Busk Winquist
Syftet med Karin Schröders forskning var att utvärdera vårdprogrammet Bättre Rygg© vilket infördes i Region Östergötland för några år sedan. Hon beskriver avhandlingens delstudier som olika trappsteg. Den första visade att fysioterapeuterna efter en tvådagarsutbildning fick ett mer evidensbaserat biopsykosocialt sätt att se patienten och bättre självförtroende.
– I nästa studie kunde vi visa att fysioterapeuterna också förändrade sitt sätt att behandla och att fler patienter faktiskt fick evidensbaserad vård enligt vårdprogrammets riktlinjer.
I studien analyserades 500 patienter med godartade ländryggsbesvär som behandlats med fysioterapi. Här användes ett kvalitetsindex bestående av fem kärnrekommendationer: Vid undersökning använd ej röntgen (1) eller remittering till specialistvård (2) vid godartade ryggbesvär. Vid behandling använd patientinformation och undervisning och beteendemedicinska åtgärder (3), använd träning som behandling (4), och använd inte behandlingsmetoder som saknar evidens (5).
– Efter vårdprogrammets införande hade 59 procent av patienterna fått vård som uppfyllde alla fem kärnrekommendationer jämfört med endast 26 procent i patientgruppen som behandlats innan implementering.
I sin fjärde delstudie kunde hon visa att patienterna efter implementeringen var mer nöjda, uppfattade sina besvär som mindre negativa och hotande och upplevde högre livskvalitet.
– Här gick vi sedan vidare och jämförde gruppen som fått riktlinjebaserad vård enligt de fem kärnrekommendationerna med den grupp som inte fått det och då var det ännu större skillnad mellan grupperna med även minskad smärta, större egenvårdsförmåga och upplevd förbättring för de som fått riktlinjebaserad vård.
Var det något i forskningsresultaten som överraskade?
– Jag trodde inte att vi skulle få så stora skillnader i patienternas utfallsmått mellan de patienter som fått riktlinjebaserad vård och de som inte fått det.
Vilka resultat ser du som de viktigaste i avhandlingen?
– Att fysioterapeuterna ökade sin andel av riktlinjebaserad vård efter utbildningen. Det här visar att man verkligen kan förändra behandlingssätt.
Det är ovanligt i en internationell jämförelse att ha en så stor kohort, säger Karin Schröder.
– Oftast följer man cirka ett 20-tal fysioterapeuter, men i våra studier deltog över 100 kollegor. En viktig grundförutsättning och framgångsfaktor var att vi hade stöd av våra chefer att göra utbildningen obligatorisk.
Karin Schröder lyfter fram den kliniska nyttan i hjälpverktyget Start Back Screening Tool som finns i vårdprogrammet.
– Det innehåller nio frågor som gör det enkelt att identifiera gula flaggor och koppla det till behandling. Man kan stratifiera patienter utifrån riskgrupp, och därmed erbjuda en kortare behandlingsserie och egenvårdsråd till de som har låg risk för långvariga besvär, och göra mer som fysioterapeut för de som är i högriskgruppen. Då använder vi också våra resurser mest effektivt.
Det framkommer också i avhandlingen att användningen av stratifierad vård ökade efter implementeringen vårdprogrammet.
– Fler patienter som hade högre risk att utveckla långvariga besvär fick ett större antal behandlingar och mer information/utbildning och beteendeinriktade behandlingar än patienter med lägre risk.
I hjälpverktyget ingår även ett träningsprogram med tio övningar på tre nivåer som varit uppskattat av både patienter och fysioterapeuter, berättar Karin Schröder.
– Patienterna upplever att de blir peppade av att kunna gå till exempel från nivå två till tre. Fysioterapeuterna tycker om att ha något snabbt och enkelt att utgå ifrån, men som också går att modifiera.
Kan det här vårdprogrammet spridas till andra regioner?
– Det tror jag, vårt material är fritt att använda, men det behövs nog en strukturerad implementeringsinsats där fysioterapeuter utbildas innan man inför det. En lärdom är också att när man inför nya arbetssätt behöver både starka kliniker – ”kliniska champions”– och cheferna vara med och driva projektet. Universitet och regioner behöver också samarbeta. Det har betytt mycket att ledning, kliniker och forskare arbetat för ett gemensamt mål – att effektivisera vården vid ryggbesvär.
Nästa steg i Karin Schröders forskning är att vidga Bättre Rygg © till att omfatta hela vårdkedjan.
– Vårdprogrammet ska bli multiprofessionellt. Just nu arbetar vi mot distriktsläkare med en liknande implementering som vi gjorde med fysioterapeuter, de är ju i hög grad också involverade kring ryggpatienter. Här tittar vi på hur de följer riktlinjer när det gäller läkemedel, remittering till specialistvård och röntgen med mera.
Mer om forskningen, verktygen och materialet finns på https://liu.se/forskning/battre-rygg
Lois Steen
lois.steen@fysioterapeuterna.se
