Nya kliniska riktlinjer för hamstringsskador har presenterats av Academy of Orthopaedic Physical Therapy och American Academy of Sports Physical Therapy.
Riktlinjerna är framtagna för sträckningar och överbelastningsskador på hamstringsmusklerna och gäller kombinerade muskel- och senskador, men inte rena senskador. Här nedan följer rekommendationer för bedömning, behandling, återgång i idrott och skadeförebyggande insatser utifrån de två högsta evidensnivåerna, skall-kraven. Enligt riktlinjerna ska en kliniker ställa diagnosen hamstringsskada vid plötslig smärta i lårets baksida under aktivitet, om smärtan återkommer när musklerna sträcks, belastas eller palperas och funktionen är nedsatt.
När det gäller risken för nya skador och lämplig tid för att återgå till sport ska kliniker beakta tidigare skador, eftersom de är en riskfaktor för återfall. De ska också vara försiktiga med att tillåta återgång till sport om patienten inte har genomgått funktionellt träningsprogram med excentrisk muskelträning. Och de ska bestämma tiden för återgång till sport utifrån muskelstyrka, smärtnivå och utbredning av smärtan vid skadetillfället samt hur många dagar det gick innan patienten kunde gå utan smärta.
Vid undersökningen ska klinikern använda dynamometer för att bedöma knäflexorstyrkan och inklinometer för att bedöma knäextensionsdefekt i sittande. Objektiva mått på patientens förmåga att gå och springa ska användas. Functional Assessment Scale for Acute Hamstring Injuries ska användas före och efter interventioner. Själva interventionen ska innehålla excentrisk träning i den dos patienten tolererar, samt stretching, styrke- och stabilitetsövningar och efter en tid, löpning.
För att förebygga nya skador ska den som redan haft en hamstringsskada träna med successivt stegrade rörlighets- och stabilitetsövningar samt stretching och styrketräning anpassat till sin förmåga. Samma delar ska ingå i ett generellt skadeförebyggande program. En av styrkeövningarna ska vara Nordic hamstring exercise, där patienten står på knä med fötterna fixerade – exempelvis fasthållna av en träningspartner – och lutar kroppen framåt med raka höfter. Funktionella rörelser valda ur patientens sport ska också ingå.
Annika Olsson
frilansskribent