Låt personer med cancer träna inför, under och efter behandling så mår de bättre både fysiskt och psykiskt. Det är patienterna på Centrallasarettet Växjö levande bevis på.  Vi har besökt den prisbelönta verksamheten Cancer + träning = sant.

“Det här är precis vad jag behöver. Få tillbaka lite muskelstyrka”, pustar Anna Jutler. Foto: Agneta Persson

– Det här är precis vad jag behövde, pustar Anna Jutler. Få tillbaka lite muskelstyrka! Och det är så skönt att vara här, vi sitter ju i samma båt. Det blir en bra gemenskap av det.
Andra träningsdeltagare som är här i dag håller med. Att alla vet vad det innebär att ha cancer skapar en grundtrygghet. Någon har stomi, någon är svullen, någon behöver armstrumpa. Någon rusar på toaletten stup i kvarten, någon orkar knappt nånting. Peruker åker av och på, ingen frågar, alla fattar.
– Det finns en till här som har samma diagnos som jag, säger Olof Bergström. Det är bra att kunna uppmuntra och coacha varandra, se att det finns hopp om fortsättning för livet!

Det här hade patienterna i Region Kronoberg inte haft tillgång till om inte sjukgymnasterna på centrallasarettet bestämt sig för att på egen hand ändra på saken. Forskningen har kunnat visa att det är bra för personer med cancer att träna inför, under och efter sin behandling, men det saknades en lämplig träningsmöjlighet för dessa personer på lasarettet.
– Många har velat träna, och det har varit frustrerande att inte ha något utom hemträningsprogram att rekommendera, säger sjukgymnasten Sofie Andersson.
Kollegan Anna Gradeen upplevde samma sak.
– Man ville få igång dem, men ett hemträningsprogram kanske inte alltid lockade. Då sa vi att vi får skapa något eget för att ge dem möjligheten att bli starka och rehabilitera sig. Anna Gradeen satte sig i lasarettets bibliotek och plöjde artiklar i PubMed i jakt på evidens. Det var en lätt match. Det finns många vetenskapliga studier som visar att trötthet, depression och hälsorelaterad livskvalitet hos personer med cancer blir bättre av träning. Dessutom har forskningen kunnat visa att träning under cytostatikabehandling kan ge ökad muskelstyrka och förbättrad syreupptagningsförmåga. Flera studier har också visat att fysisk aktivitet både kan minska risk för återfall och öka överlevnaden. Ingen har kunnat visa att fysisk träning skulle vara skadligt för den här patientgruppen.
– När jag sammanställde det hela var evidensen för att det är bra att träna väldigt tydlig, säger hon.

Ledningen sa ja till att frigöra träningstid i gymmet och till sjukgymnasterna att påbörja projektet med en liten testgrupp. Projektet döptes till Cancer + träning = sant och startade 2016 med tio personer som fick träna en gång i veckan i tre månader. Sjukgymnasterna la upp styrketräningen utifrån vad de läst i de vetenskapliga artiklarna, plus rekommendationerna i FYSS samt det nationella vårdprogrammet för cancerrehabilitering.
Sedan utvecklade och anpassade de upplägget ytterligare med hjälp av deltagarna själva och hur deras behov såg ut. När testperioden var slut fick deltagarna utvärdera verksamheten. Alla var nöjda, majoriteten hade blivit starkare och fått bättre kondition. Det fanns egentligen bara ett klagomål:
– De ville träna både en längre period och fler gånger i veckan, säger Sofie Andersson.
Med de fina resultaten från träningsgruppen fick sjukgymnasterna grönt ljus att utöka verksamheten. De tryckte upp flygblad och affischer om att de fanns. De såg också till att berörda kollegor på hela sjukhuset informerades om projektets existens, betydelsen av träning vid cancer och vikten av att remittera patienter till träningsgrupperna. Extra mycket krut la de på kontaktsjuksköterskorna som är de som oftast möter cancerpatienterna.

Sjukgymnasterna Sofie Andersson, Anna Gradeen och Anna Bergman. Foto: Agneta Persson

Efterfrågan ökade, remisserna strömmade in. Träningsgruppen kunde utökas till två grupper, med 25 personer i varje. Den som ville fick börja träna två gånger i veckan. I dag gör hälften det, vilket också är vad som rekommenderas i FYSS. Och Anna Gradeen och Sofie Andersson har fått förstärkning av kollegan Anna Bergman, som rekryterats till verksamheten på 20 procent. Sjukgymnastledd träning för personer med cancer har nu blivit en självklar del av verksamheten på Fysioterapin på Växjö centrallasarett.
– Hur dålig man är i sin sjukdom spelar inte någon roll för att få vara med och träna, säger Anna Gradeen. Det enda kriteriet vi har är att man måste kunna förflytta sig relativt självständigt i gymmet eftersom vi bara är två sjukgymnaster på plats varje gång.
– Ett individuellt utprovat träningsprogram är ju ett väldigt tacksamt koncept eftersom det inte gör något att man är på olika nivåer, säger Anna Bergman. Alla kan träna.

Somliga är vana vid att träna sedan tidigare och tycker det här är oproblematiskt. Andra har aldrig satt sin fot i en träningsmiljö och är osäkra.
– Många tror att man måste vara stark sedan innan, säger Anna Gradeen. De kan också säga att ”jag har inga snygga gymkläder”. De frågar också om det är okej att komma i peruk och undrar hur de andra gör. Men redan efter första introduktionen säger de att det här var ju roligt!
– Vi märker hur de blir tryggare och tryggare, säger Anna Bergman. Från att vara osäker på både miljön och maskiner kan de mot slutet av träningsperioden på tre månader hjälpa andra att ställa in maskinerna. Och så vill de fortsätta på egen hand efteråt.
– Förra veckan sa någon att ”att få vara här är ju det bästa på hela min behandling”, säger Anna Gradeen. Många ser det som sin egen behandling att få komma hit och träna och ta hand om kroppen, stärka muskler och öka konditionen för att orka med den andra medicinska behandlingen.

Det är deltagarnas behov och önskemål som styr träningsupplägget. Den som blir remitterad hit börjar med en enskild bedömning med någon av sjukgymnasterna där de går igenom tidigare erfarenhet av träning och eventuella restriktioner. Men det viktigaste är att ta reda på vad personen har för mål med träningen. En del vill bli starkare för att kunna börja jobba igen, andra vill bara bli piggare i största allmänhet. Somliga behöver öva upp balansen.
– En äldre kvinna ville träna på att ta sig upp om hon skulle trilla hemma, säger Sofie Andersson. Så då höll vi till nere på golvet och tränade på uppresningsteknik.
Men den som förväntar sig en soft träning i centrallasarettets källare kan känna sig blåst. Upplägget är rejält fysiskt utmanande, och med tiden har sjukgymnasterna skruvat upp snäppet ytterligare. Särskilt efter att de fick ta del av de första resultaten från den stora Phys-Can-studien (Physical training and Cancer) som bedrivs vid tre universitetssjukhus i Sverige.
– Vi följer studien med stort intresse, säger Anna Bergman. Vi åkte till Lund och träffade patienterna och sjukgymnasterna för att se hur träningen var upplagd där. De tränade riktigt hårt! Det var jätteinspirerande att se. Efter det besöket har vi vågat öka belastningen hos oss lite mer.
– Jag har jobbat i så himla många år och alltid tagit det lite lugnt med belastningen, säger Sofie Andersson. Man har inte vågat, inte vetat hur mycket patienterna får ta i, vad de får göra. Nu känner jag att den rädslan har släppt.

I februari belönades Cancer + träning = sant med Fysioterapeuternas kvalitetspris för bästa kvalitetsförbättring. Ett kvitto på att satsningen är helt rätt, konstaterar de tre sjukgymnasterna. Och när Fysioterapi hälsar på i Växjö bekräftar dagens deltagare att träningen bara gör gott.
– Jag är starkare i ben och händer och mycket piggare, säger Julia Ragnarsson. Jag jobbar nu 50 procent och ska snart gå upp till 75 procent. Träningen har hjälpt mig att komma tillbaka snabbare.
– När jag började var jag orkeslös, säger Johnny Hall. Man går ner sig rätt kvickt när man går igenom en behandling. Efter tre veckors träning märkte jag förbättring. Innan orkade jag inte springa, nu ägnar jag halva tiden här på löpbandet.
– Jag har gått ner tio, femton kilo så jag måste bygga upp muskelmassan och sträcka ut ryggen på grund av kotkompressioner, säger Olof Bergström. Sen är jag otålig och vill att förbättringen ska ske snabbare, men jag tycker jag mår bättre över huvud taget av det här.

Men det lyfts inte bara tyngder och svettas på träningscyklarna på gymmet i dag. Det pratas också om helgens kalas med ost och vin, om idrottstävlingar, om jobb och om våren som snart är här. Jo, det är fantastiskt skönt att få vara på sjukhuset och slippa prata om cancer.
– Mycket med cancer är förknippat med att det är så sorgligt, säger Anna Gradeen. Så att få se dem här och höra dem skämta och skratta trots sin svåra situation är otroligt givande. Att bara få vara hos oss och göra något annat en stund, prata om vad som helst, ja det är friskvård!

  • Cancerträningen är utvärderad
    • Vid en utvärdering av träningen i projektet Cancer + träning = sant skattade deltagarna själva den upplevda nyttan med träningsperioden till 8,9 på en 10-gradig skala, där 10 är högsta och bästa nytta.
    • 89 procent hade förbättrat sin kondition och styrka. Deltagarnas medelvärde för förbättringen blev 38 procent för kondition och 55 procent för styrka (hos dem som inte upplevde någon förbättring var orsaken att sjukdomen hade progredierat och att de behövde nya behandlingsomgångar).
    • Lasarettets kontaktsjuksköterskor skattar nyttan med träningsverksamheten till 9,7 på en 10-gradig skala, där 10 är högsta och bästa nytta.
    • Efter tre månaders träning har cancerpatienter lotsats ut till friskvård via förskrivning av fysisk aktivitet på recept, FaR. På ett år ökade antalet skrivna FaR från lasarettets rehabenhet med 55 procent.
    • Under 2018 introducerades över 100 deltagare i träningen, och sammanlagt hade över 840 pass genomförts.
    • Patienterna remitteras till träningen framför allt av kontaktsjuksköterskorna, men även av andra sjukgymnaster/fysioterapeuter, läkare, dietist och sexolog.
    • Verksamheten i Växjö har lett till att lasarettet i Ljungby infört ett liknande träningsupplägg.