Vårdvalen gav mindre valfrihet inom fysioterapi

Flera fysioterapimottagningar i Stockholm har lämnat vårdvalen eller slagits ihop med andra enheter, eftersom vårdvalen inom specialiserad fysioterapi och primärvårdsrehabilitering är svårt underfinansierade. Det skriver Louise Sandberg i sitt debattinlägg.

Den 31 oktober förra året var en av de tuffaste dagarna i mitt yrkesliv. Då var jag med och stängde Ortoped Medicinskt Center, OM center, i Stockholm. Det var en mycket uppskattad specialistklinik inriktad på ortopedisk manuell terapi, OMT, men på grund av en kombination av låga ersättningar och tuffa krav inom vårdval specialiserad fysioterapi tvingades vi avveckla verksamheten.

Kliniken hade funnits länge. Ändå sedan 1983 hade den drivits i Praktikertjänsts regi och jag hade möjligheten att styra skutan de sista fyra åren. Efter 18 år i verksamheten har den en speciell plats i mitt hjärta. Tack vare den gedigna kompetens som fanns på kliniken kunde jag också genomföra hela min specialistutbildning där, med både handledning och auskultationer.

Det som gjorde utbildningen möjlig var ett vikariat på nationella taxan, LOF. I och med att jag kunde arbeta som fysioterapeut och utbilda mig parallellt fick Stockholms läns landsting både fysioterapi och ytterligare en specialist för samma peng. Ett effektivt utnyttjande av skattemedel som gynnade alla parter. Det vårdavtal under LOF som kliniken hade med landstinget gav oss möjlighet att utföra vård med hög kvalitet, god patientsäkerhet och trevlig arbetsmiljö. Men LOF som finansieringsform hade problem. Huvudmännen upplevde att det var svårt att styra vårdgivarna och många valde i stället att gå över till valfrihetssystem enligt lagen om vårdval, LOV, som infördes 2008.

Tanken med vårdval är tilltalande för såväl huvudmännen som patienter och vårdgivare. Systemet ökar utbudet och därmed valfriheten samtidigt som det skapar förutsättningar för långsiktiga investeringar och stabilitet i verksamheterna. Ersättningarna är dessutom prestationsbaserade, vilket många gånger uppskattas av vårdgivare och huvudman.

Men när ett nytt system införs är det helt centralt att alla utförare behandlas på ett likvärdigt sätt och ingen gynnas framför någon annan. Så har tyvärr inte skett i Stockholm där vårdvalen inom specialiserad fysioterapi och primärvårdsrehabilitering är svårt underfinansierade. Det har gynnat de landstingsdrivna enheterna som trots förluster drivs vidare år efter år. Samtidigt kompenseras inte de privatdrivna enheterna för eventuella förluster, vilket skapar en ojämlik konkurrenssituation och som leder till minskat vårdutbud och valfrihet.

Vårdval fungerar i grunden väl, men för låga ersättningar skapar varken stabilitet eller ger förutsättningar för långsiktiga investeringar. Det innebär snarare osäkerhet, lägre patientsäkerhet, sämre arbetsmiljö och svårigheter att rekrytera medarbetare i primärvården. Den här utvecklingen har både jag och många kollegor flaggat för ända sedan vårdvalen inom fysioterapi och rehabilitering infördes 2012. De saknades då – och det saknas fortfarande – en konsekvensanalys för utförarna, och landstinget i Stockholm har inte haft kunskap eller tagit hänsyn till vad som faktiskt krävs för att bedriva vård och uppfylla alla kraven i förfrågningsunderlagen och vårdavtalen.

Ersättningarna måste svara upp mot kraven annars blir arbetssituationen för fysioterapeuter ohållbar, vilket innebär ökad sjukfrånvaro och att många söker sig till andra yrken eller andra delar av vården. Med ett för högt tempo minskar möjligheterna att utföra god vård samtidigt som patientsäkerheten riskeras. Ett för högt tempo leder också till att medarbetare inte upplever att de fullt ut kan utnyttja sin kompetens eller att de kan utveckla den genom kurser och utbildningar. Tiden finns helt enkelt inte eftersom vi måste ha mycket hög produktion för att få täckning för kostnaderna.

Alla politiska partier är överens om att det krävs satsningar på primärvården och att hälso- och sjukvården i Sverige ska bli mindre sjukhustung. Det är lovvärt och innebär ett effektivare resursutnyttjande. Men i Stockholm minskar valfriheten inom fysioterapi eftersom flera utförare antigen lämnat vårdvalen eller slagits ihop med en eller flera andra enheter. Kraven i förhållande till ersättningsnivåerna har på ett allvarligt sätt skadat patientsäkerheten och arbetsmiljön. Och nu ser vi resultatet svart på vitt – färre utförare. Var det verkligen avsikten med vårdvalen?

Det som ändå är hoppfullt är att landstinget äntligen börjat lyssna till kritiken. Nu sker en revidering av förfrågningsunderlag för vårdval specialiserad fysioterapi och vi ser nu framemot en höjning av ersättningarna från och med 1 maj 2019. Även om höjningen kom försent för OM center, är detta mycket positivt. Detta har skett i samråd med vårdgivarna och vi ser framemot fortsatt utveckling av vårdvalet genom ytterligare ekonomiska satsningar för att säkerställa patientsäkerhet och arbetsmiljö. Den nuvarande satsningen på 35 miljoner är dock bara hälften av de 70 miljoner man 2012 budgeterade för vid införandet av vårdval specialiserad fysioterapi. För att göra fortbildning och verksamhetsutveckling möjlig krävs även en höjning av taket.
Det borde vara nästa steg i satsningen.

Louise Sandberg
leg. fysioterapeut, specialist OMT och
f d verksamhetschef OM center, Praktikertjänst

Louise Sandberg Foto: Jenny Skillt

2019-01-24|DEBATT|