Annons Stuvsta Fysiocenter

Unga fysioterapeuter tappar sugen i primärvården

Pressade scheman inom primärvården gör att många fysioterapeuter varnar för att patientsäkerheten står på spel. Enligt en ny enkät överväger 43 procent att sluta. Malin Eklund är en av dem.

Efter fem år som fysioterapeut funderar Malin Eklund på att byta yrke. Foto: Lois Steen

När Fysioterapeuterna nyligen gjorde en enkätundersökning bland medlemmar inom primärvården blev resultatet nedslående. Av de totalt 1 842 personer som svarade uppgav 51 procent att de inte anser att de kan sköta sina arbetsuppgifter på ett bra sätt. 43 procent har det senaste året funderat på att byta yrke, majoriteten av dessa är mellan 26 och 33 år.
28 procent säger att de inte längre kan garantera patientsäkerheten och att det framförallt beror på arbetsbelastningen och ersättningssystemens höga krav på antal patientbesök. I en debattartikel i GP från den 22 oktober skriver förbundets ordförande Stefan Jutterdal att ”i dag tvingas fysioterapeuter jaga antal besök i stället för att se till vilka insatser som bäst hjälper patienterna eller åtgärder som kan förebygga sjukdom. Detta skapar pressade scheman där såväl arbetsmiljö, kompetensutveckling och patientsäkerhet drabbas för att nå de produktionskrav som ställs från regionerna”.

Fysioterapeuten Malin Eklund känner igen sig i den bilden. Hon jobbar på en mindre enhet inom närhälsan i Skaraborg. Hon berättar att de jobbar efter ett poängsystem som går ut på att varje anställd ska dra in i snitt elva poäng om dagen för att mottagningen inte ska gå med förlust. Hur många poäng man lyckats samla ihop tas sedan upp i lönesamtalen.
– På våra APT:n är det mycket fokus på ekonomi och att vi ska producera, men inte så mycket fokus på patientnöjdhet. Ibland undrar man om man jobbar för pengarnas skull eller för patienternas, säger hon.

Malin Eklund beskriver en arbetssituation där för mycket ska göras på för lite tid. Konsekvensen blir att hon sällan hinner läsa på eller förbereda sig ordentligt inför patientbesöken. Det blir mycket övertid och flexen ligger konstant på 20 timmar plus, säger hon.
– Kanske kan man lösa det i arbetsgruppen, men jag tycker det ska komma uppifrån. Det borde vara en norm, att behöver man extra tid så ska det vara okej. Man kan inte alltid bara styras av poäng och ekonomi.
Den höga arbetsbelastningen har gjort att hon nu gått ner i arbetstid för att orka.
– Man springer i 120 på jobbet och när man kommer hem orkar man inget, säger hon. Efter sommaren hade jag absolut ingen lust att fortsätta som fysioterapeut över huvud taget. Nu provar jag lite till. Med minskad arbetstid kanske jag kan göra ett bättre jobb och även få mer energi på fritiden.

Louise Holm har bara jobbat som fysioterapeut i några månader men är redan väldigt trött. Foto: Lois Steen

Kollegan Louise Holm, som blev färdig fysioterapeut i somras, delar bilden av en stressig arbetssituation och säger att även hon är trött.
– Framförallt är jag slutkörd när jag kommer hem, säger hon. Jag gillar verkligen sättet man jobbar med patienter i primärvården, alltså detektivarbetet man får ägna sig åt vid olika åkommor. Men jag har svårt för stressen det innebär att gå från patient till patient utan att hinna landa emellan.
Även hon säger att det är svårt att hinna läsa på och komma förberedd inför patientbesöken. Men att gå ner i arbetstid för att må bättre är åtminstone inte just nu en lösning för henne, säger hon.
– Det blir ju lika tätt mellan patienterna när jag väl är på jobbet.

2019-11-06|NYHETER|