Fysioterapins roll inom diabetesvården måste synliggöras

Fysioterapeuter borde ha en självklar roll i teamet kring diabetespatienten. Men att ändra på gamla arbetssätt går trögt, säger Helena Neymark B som jobbat med sjukdomen i tio år.

För tillfället jobbar Helena Neymark B med kvinnors hälsa då hon fått projektpengar till detta. ”Tyvärr har jag inte kommit lika långt med diabetes.” Foto: Agneta Persson

Fysioterapeuten Helena Neymark B konstaterar krasst att fysioterapeuter är de som kan det här med fysisk aktivitet bäst, åtminstone när det handlar om fysisk aktivitet vid ett sjukdomstillstånd. Men trots att både Socialstyrelsen och FYSS understryker vikten av fysisk aktivitet vid diabetes är det mycket ovanligt att hitta fysioterapeuter med direkt koppling till diabetesvården. Dels har många inom vården uppfattningen att fysisk aktivitet är samma sak som att gå ut och gå. Dels lever det kvar någon gammal föreställning om att det enda som fysioterapeuter kan hjälpa till med vid diabetes är onda axlar, säger hon.
– Eftersom blodkärlen och bindväven försämras hos personer med diabetes drabbar det ofta axlarna. Men vi fysioterapeuter behövs till så mycket mer vid den här sjukdomen! Vi vet ju att handledd träning är det som ger bäst resultat när det handlar om motivation och följsamhet. Det räcker inte med en personlig tränare på gymmet. Vi fysioterapeuter ska vara där eftersom vi är medicinskt utbildade och kan stötta vid eventuella komplikationer.

Helena Neymark B har jobbat deltid med diabetes typ 1 på Centralsjukhuset i Karlstad i tio år. För henne handlar sjukdomen om träningsrädsla, om inaktivitet och brist på motivation, om begynnande komplikationer som fotsår eller polyneuropati. Den handlar också om en rad följdsjukdomar som hjärt­kärlsjukdomar, ögonsjukdomar, njursvikt och värk i leder. Här har fysioterapeuten en viktig roll att fylla, säger hon. Både vid diabetes typ 1 och typ 2. Till skillnad från typ 2 går typ 1 varken att backa eller mildra med fysisk aktivitet. Däremot är det extra viktigt även för den som har typ 1 att vara fysiskt aktiv eftersom det kan förebygga en rad framtida komplikationer som är vanliga vid den här diabetesformen, som till exempel hjärt­kärlsjukdomar.
– Där vet vi ju från forskningen att träning har en förebyggande effekt. Sen kan man också till viss del påverka långtidssockret genom fysisk aktivitet. Och det är ett för högt långtidssocker som påverkar risken för komplikationer.

Vid typ 1, som oftast uppstår hos barn och ungdomar, är det viktigt att etablera rätt vanor direkt, poängterar hon. Här bör fysioterapeuten finnas med i teamet så fort det finns en diagnos.
– Vi behöver vara med från start och stötta hela familjen i hur blodsockret påverkas av fysisk aktivitet. Hur ska barnet agera för att kunna fortsätta spela fotboll? Hoppa studsmatta? Vad händer med blodsockret när barnet leker eller spelar innebandy?
Fysioterapeuten har med hjälp av gymmet och annan träningsutrustning möjlighet att se vad som händer med blodsockret under olika former av fysisk aktivitet. Nu för tiden har många patienter en sensor på överarmen som gör det enkelt att mäta blodsockret direkt, vilket underlättar för både patienten och fysioterapeuten.
– Vi kan tillsammans med patienten se om det blir något blodsockerfall och hur snabbt det i så fall sker vid olika typer av aktivitet. Därmed kan vi hjälpa dem att hitta rätt träningsnivå och träningsform, eller se till så de kan fortsätta med det de höll på med innan de blev sjuka. Skulle patienten vilja ändra träningsform framöver kan man gå igenom den nya aktiviteten och se vad som sker med blodsockret.

Enligt Helena har fysioterapeuten uppdraget att mota bort eventuell träningsrädsla genom att visa att det går att träna trots att det påverkar blodsockret. Det gäller att veta hur kroppen reagerar vid olika intensitet så man kan parera det med insulin, mat och dryck. Men typ 1 ställer större krav på fysioterapeuten än diabetes typ 2, säger hon.
– Vid tvåan vet man att det är fysisk aktivitet som gäller och det är bara att köra på. Vid ettan är det inte så enkelt. Patienten kan ha en ätstörning eller vara undernärd. Ska man då pusha eller bromsa? Vad är en lämplig nivå? Eller patienten kanske är elitidrottare och redan har koll på mycket men vill ha ytterligare rekommendationer. Då blir det plötsligt invecklat. Det går inte att bara brassa på med fysisk aktivitet, den måste anpassas efter just deras nivå och det är svårt. Här kan man behöva ta hjälp av dietisten, diabetessjuksköterskan eller diabetesläkaren.

Så hur mycket kunskap om diabetes måste en fysioterapeut ha då? Du behöver inte vara expert, säger Helena Neymark B. Men vissa grundläggande kunskaper behöver du faktiskt ha, trots att diabetes inte är det primära skälet till att patienten kommer till dig. Du måste till exempel förstå vad som händer i kroppen hos en diabetiker när den fysiska aktivitetsnivån ökar, även om patienten är hos dig för artros eller hjärtsvikt. Och du bör känna till vad som är normala kort­ och långtidssockervärden.
– Om patienten haft diabetes en längre tid bör fysioterapeuten också veta att det finns en ökad risk för fotsår. Skav ska kollas upp. Jagkommunicerar ofta med fotterapeuten och stämmer av om det till exempel är okej att köra benpress eller rodd. Ibland tittar vi tillsammans på övningen.
Du bör också känna till att polyneuropati är vanligt om man haft diabetes i många år, säger hon. De permanenta skadorna går inte att göra något åt, men du behöver ha dem i åtanke när du sätter ihop ett träningsprogram.
– Här gäller det att jobba på att bibehålla balans och bygga styrka så att polyneuropatin får så lite dominans som möjligt.

Trots fysioterapins viktiga roll vid diabetes är fysioterapeuten i dag långt ifrån självskriven  i diabetesvården. Inte ens det matnyttiga Nationella Diabetesregistret lägger särskilt stor vikt vid fysisk aktivitet, säger Helena.
– Det finns bara en enda punkt i registret som heter fysisk aktivitet. Det är torftigt. Andra ämnen kan ha en rad underkategorier. Så vill jag ha det med fysisk aktivitet också.
Kanske är det av resursskäl orealistiskt att fysioterapeuter ska ingå i vartenda diabetesteam på alla vårdcentraler, men en lösning skulle kunna vara att göra fysioterapeuten till kontaktperson, funderar Helena.
– Min personliga åsikt är att fysioterapeuten alltid ska få träffa en patient som är nydiagnostiserad med diabetes typ 2 för ett informativt samtal. Gärna med någon form av testtagning för att ha något att jämföra med framöver.

Fysioterapins roll inom diabetesvården måste synliggöras bättre, anser Helena Neymark B. Ett sätt är att jobba regionalt för att lyfta professionens roll. Själv har hon länge suttit med i diabetesrådet i Värmland och kunnat åstadkomma förändringar. Numera bjuds till exempel även fysioterapeuter in till de årliga diabetesdagarna i regionen. Hon har också lyckats få in fysisk aktivitet i regionens terapirekommendationer.
– I rekommendationerna som läkarna följer finns det inte längre bara tio sidor om mediciner och en enda rad om ”livsstilsförändringar”. Numera står det också att man kan titta i FYSS, förskriva FAR och kontakta en fysioterapeut.
Att synas och höras i diabetesrådet har också påverkat region Värmlands arbete med att få fysioterapi att ingå i kvalitetscertifieringen av vårdcentralerna, tror Helena Neymark B.
– Minst hälften av vårdcentralerna har nu ett etablerat samarbete med fysioterapeuter, säger hon.

Läs hela Tema Diabetes här.

  • Helenas råd för bättre koll på dina diabetespatienter

    • Ta alltid reda på om patienten har diabetes. Det ska ingå i anamnesen, oavsett varför patienten kommer för bedömning.
    • Har patienten diabetes behöver du ställa följdfrågor. Är den välkontrollerad? Har patienten problem med sin diabetes? Är den svajig? Har patienten full koll kan du slappna av lite. Finns det däremot en okunskap, eller om du märker att fysisk aktivitet innebär en stor omställning för patienten, måste du vara beredd på att blodsockret kan sjunka när du drar igång  din träning med patienten.
    • Be patienten att ta med sig blodsockermätare till besöket om blodsockret inte är välkontrollerat. Be också patienten att ta med sig saft, banan eller macka för säkerhets skull.
    • Ha alltid Dextrosol i skåpet, både i gym och bassäng.
    • Du behöver inte kunna allt. Kom ihåg att ansvaret för medicineringen ligger hos läkare, sköterska och patienten själv. Jag tycker själv det är svårt med insulin och brukar inte lägga mig i det så jättemycket. Fastnar jag tar jag kontakt med diabetessköterskan eller diabetesläkaren.
    • Följ upp patienten! Det går att göra på en utglesande basis. Första uppföljningen kan ske efter sex månader, sen efter ett respektive tre år. Och efter det vid behov.
2019-09-10|PROFILEN|