Ad

Bäckenet är professionens kunskapslucka

Varför har vi inte bättre koll på bäckenet, vi som jobbar med rörelse? Borde inte vi ligga i frontlinjen när det gäller bäckenhälsa, bäckenfunktion och bäckendysfunktion? Med tanke på bäckenets viktiga roll är det anmärkningsvärt att professionen inte tar större hänsyn till denna del av kroppen. Det skriver Jenny Wickford i sitt debattinlägg.

Det är mycket vi fysioterapeuter kan om kroppen och om hälsa. Det är också mycket vi inte kan om kroppen – områden där vi har mycket kvar att lära och utforska. En kunskapslucka, eller ett rejält kunskapshål, är bäckenet.

Jag jobbar på landets enda enhet för långvarig bäckensmärta. När jag berättar att jag jobbar med bäckensmärta är det många som tänker att mitt jobb handlar om besvär kopplat till graviditet och förlossning. Men detta är bara en grupp, och långt ifrån den största. Orsakerna till bäckensmärta och bäckendysfunktion är otroligt många, lika många som det finns individer. Och individer är nyckelordet. Det är inte bara kvinnor som får besvär från bäckenet. Män har också ett bäcken. Män lider också av inkontinens, smärta samt sexuell dysfunktion. Det gäller även HBTQ-personer.

Bäckenet hänger ihop med resten av kroppen, och knä-, höft- eller ryggproblem kan ha sitt ursprung i bäckenet. Bäckenet är långt mer än bara leder, och det är mer än bara knipmuskler man som fysioterapeut måste tänka på. Exempelvis fascian, som också en viktig komponent i att förstå rörelse, men liksom bäckenet finns den ofta inte finns med i helhetsbilden.

Vi vet också idag att det är dåligt att vara stillasittande. Men hur mycket tänker vi på konsekvenserna av sittandet för bäckenet? Även om det är just bäckenet vi sitter på? Bäckenets läge påverkar hur rygg, höfter, knän och fötter belastas, det påverkar bröstkorgens, skuldrornas och nackens position. Så vad har detta att göra med hur vi har för hållning och hur vi rör oss? Mycket.

Bäckenet är enormt fascinerande, spännande och utmanande att jobba med. När det gäller rörelse så är bäckenet centralt. Bäcken och bål kan man inte dela på. Rörelse i såväl nedre som övre extremitet förankras i bäckenet. Krafter förmedlas via bäcken och bål mellan nedre extremiteter och övre extremiteter. I ett funktionellt- och helhetsperspektiv är det därför märkligt att vi försöker rehabilitera olika delar av kroppen, utan att ta hänsyn till bäckenet. Varför har vi inte bättre koll på bäckenet, vi som jobbar med rörelse? Borde inte vi ligga i frontlinjen när det gäller bäckenhälsa, bäckenfunktion och bäckendysfunktion?

Ju mer jag har lärt mig om bäckenet, desto mer anmärkningsvärt och oroande har det blivit att vi generellt tar så lite hänsyn till denna del av kroppen. Att vi lär oss så lite om det på fysioterapiutbildningen. Att vi inte tar hänsyn till det i relation till övriga kroppen. Detta gäller sjukvården generellt, men ännu mer för oss fysioterapeuter som jobbar med ”helheten” i både funktionalitet och rörelse.

När jag läste till fysioterapeut för mer än 15 år sedan så pratade vi knappt om bäckenet, mer än i relation till SI-leder. När jag pratar med studenter idag så verkar det som att det inte har skett någon revolutionerande förändring på denna front. Bäckenet finns med mer än innan, men benämns punktvis och inte som en integrerad del i de olika läromomenten.

Hur har det blivit så här? I Sverige, som har myntat ”hen” och ”snippa”, och som är förhållandevis frispråkigt när det gäller sexualitet och kön? Varför blir vi så tillknäppta när det gäller bäckenet och det som har med bäckenet att göra?

Som yrkeskår behöver vi öppna dörrarna för kunskap om bäckenet, på flera olika plan. Vi behöver ta med bäckenet i våra generella bedömningar, vi behöver prata om sexuell hälsa, vi behöver prata om mäns bäckenhälsa, HBTQ-personers bäckenhälsa och inte bara kvinnors bäckenhälsa. Vi behöver en bredare förståelse för hur vi jobbar med inkontinens och prolaps, där sedvanlig knipträning inte tar in helheten. Vi behöver lära oss om bäckensmärta, som kan vända upp och ned på hela livet. Vi behöver tänka på bäckenet i bredare bemärkelse. Till exempel ge bäckenet en tydligare plats i geriatrisk balansträning samt rehabilitering efter höftfrakturer och höftproteskirurgi. Sammantaget kan det här ge nya perspektiv och nya behandlingsmöjligheter.

Det har sagts att vi är en kår i rörelse, så låt oss röra oss mot en förståelse av kroppen som tar in bäckenet i sin helhet. Låt oss täppa till vår kunskapslucka och fylla bäckenhålet.

Jenny Wickford
Med.dr, leg. fysioterapeut
Bäckensmärtenheten, Linköping

Jenny Wickford. Foto: Maria Åsén

2018-01-10|DEBATT|