Fyra av tio skolbarn har ont i huvudet, magen eller ryggen minst en gång i veckan. Smärtan påverkar dessutom både självkänslan och skolprestationen. Det visar en ny avhandling som följt 1500 skolbarn i Umeå från årskurs sex till nio. 

Susanne Ragnarssons forskning visar att det finns ett samband mellan barns smärta och deras skolresultat. Foto: Deborah Ragnarsson

– När jag arbetade som skolsköterska träffade jag dagligen barn med smärta, antingen via hälsokontroller eller att de sökte upp mig spontant, berättar Susanne Ragnarsson, doktorand vid Umeå universitet.
– Det fick mig att börja fundera: Vad betyder den här smärtan? Hur många barn rör det sig om? Hur ska vi prioritera? Så min forskning startade i en frustration över att inte riktigt veta vad vi ska göra för att hjälpa dessa barn.

Hennes första delstudie var en litteraturöversikt där hon kartlade vilken tidigare evidens som finns om återkommande smärta hos skolbarn och om det fanns några samband mellan denna smärta och skolprestationen.
– Området visade sig vara väldigt lite studerat och de flesta internationella studier som genomförts är av låg kvalitet, säger Susanne Ragnarsson. Det blev avstampet för mina följande studier, där jag la mig vinn om att undvika de brister jag sett i tidigare forskning på området.

I två longitudinella delstudier ville hon ta reda på om återkommande smärta är ett folkhälsoproblem bland svenska skolbarn och följde därför cirka 1500 skolbarn i Umeå från årskurs 6 till och med årskurs 9.
– Majoriteten av barnen uppgav att de hade återkommande besvär med ont i huvudet, magen eller ryggen. Fyra av tio skolbarn hade sådana besvär minst en gång i veckan. Resultaten indikerade att smärtan med tiden – om man inte får hjälp – kan utvecklas från en lågfrekvent till en högfrekvent smärta och att den går från att bara finnas på ett ställe i kroppen till att man får flera smärtställen.

Elever som rapporterade återkommande smärta under årskurs 6 hade lägre meritvärden när de gick ut nian, än de som inte hade smärta. Foto: Colourbox

Med sina longitudinella resultat har Susanne Ragnarsson också kunnat visa att det finns ett samband mellan återkommande smärta och skolprestationen.
– Skolbarn som rapporterade återkommande smärta under årskurs 6 hade lägre meritvärden när de gick ut nian, än de som inte hade smärtproblem. Återkommande smärta leder dessutom till en lägre akademisk självkänsla, där elever med smärta upplever att de har det svårare att klara skolan än elever utan smärtproblem, förklarar Susanne Ragnarsson.
De barn som fick lägre betyg och hade sämre akademisk självkänsla hade i regel smärta en eller flera gånger i veckan eller återkommande smärta från flera ställen i kroppen, tillägger hon.

Vilken nytta hoppas du att din forskning ska bli till?
– En del av nyttan ligger i att den enskilde som jobbar i skolan – anställda i elevhälsan, lärare och annan skolpersonal – kan använda min forskning i kompetenshöjande syfte. Min förhoppning är att denna kunskap ihop med annan kompletterande forskning kan bli vägledande för hur vi ska vi hjälpa de här barnen, säger Susanne Ragnarsson.
– Min avhandling stärker dessutom evidensen för att återkommande smärta hos skolbarn är ett folkhälsoproblem. Jag tänker att min forskning kan lyfta upp de här barnen på agendan hos de beslutsfattare som planerar för folkhälsoarbete för barn och unga. Det är en väldigt stor grupp som inte får glömmas bort när man beslutar om olika insatser som berör deras hälsa, skola och framtid.

Hon betonar också behovet av mer forskning, så att elevhälsan kan arbeta mer evidensbaserat.
– Vi behöver mer forskning om vilka metoder som kan hjälpa barn och unga att förebygga eller hantera smärta. Det behövs också nationella riktlinjer för hur vi ska hantera barn med återkommande smärta för att elevhälsan ska blir mer jämlik och för att elever ska bli bemötta på rätt sätt oavsett vilken skola de går på eller i vilken del av landet de bor i.

Avhandlingens titel: Att klara skolan när huvudet dunkar och kroppen värker. En studie om återkommande smärta och skolprestation bland skolbarn, Umeå universitet 2020