Träningens effekt på smärta vid knäartros överdrivs ofta. Det menar forskare och läkare i Skåne. Specialistfysioterapeuten och forskaren Thérése Jönsson håller delvis med.
Naturliga variationer kan förklara ungefär 1 poängs förbättring på en smärtskala 0-10 menar forskare. Foto: Colourbox
Det är forskare vid Lunds universitet och ortopediska kliniken på Skånes universitetssjukhus som i The Lancet Reumathology ifrågasätter graden av olika behandlingseffekter på smärta vid knäartros. De har tittat på data från en befolkningsstudie i USA på personer med knäartros och beräknat storleken på den förbättring av smärta som kan förklaras av naturliga variationer, så kallad regression mot medelvärdet. Slutsatsen är att naturliga variationer kan förklara ungefär 1 poängs förbättring på en smärtskala 0-10. Alltså, menar forskarna, beror en påtaglig del av lindringen inte på behandlingarna. Därför bör bland annat träningens positiva effekter på smärtan ses som generellt överdrivna.
Thérése Jönsson, forskare vid Lunds universitet och specialistfysioterapeut i ortopedi, håller delvis med.
– De kan nog ha rätt i att träningens effekter kan ha värderats högre än den skulle gjorts om vi kunnat göra dubbelblinda studier. Men det går inte att göra sådana vid träning.
Att regression mot medelvärdet existerar är inget nytt, säger Thérése Jönsson, och det är något forskarna alltid tar hänsyn till. Att det däremot ser ut att påverka så pass mycket är något man får ta med som en begränsning i kommande studier. I det kliniska arbetet spelar det däremot ingen roll, säger hon.
– Smärtan är inte det viktigaste att utvärdera hos en artrospatient, för vi vet ju att den går i skov. Men vi vet också att träning är grunden i all artrosbehandling och att den oavsett smärta förbättrar funktionen.
Agneta Persson
agneta.persson@fysioterapeuterna.se
