I år fyller Fysioterapeuterna 80 år. Mycket har förändrats sedan 1943, men ännu pågår arbetet för bättre löner och ett hållbart arbetsliv, säger förbundsordföranden Cecilia Winberg. Vi tog ett kort snack med henne om förbundets historia, nuläge och framtid.
Det var den 10 januari 1943 som Kvinnliga legitimerade sjukgymnasters riksförbund höll sitt konstituerande möte. Och så här lät det bland annat när man i det första numret av Tidskrift i Sjukgymnastik beskrev skälen bakom bildandet: ”På många ställen i vårt land äro sjukgymnasterna dåligt betalda, ha ingen pension och utnyttjas till bristningsgränsen. För att råda bot för de missförhållanden som finnas, har riksförbundet bildats. Och de sjukgymnaster som redan har ordnad arbetstid och goda löner, kunna genom medlemskap i riksförbundet stödja och hjälpa sämre lottade kamrater. (…) Enighet ger styrka, och om vi skola nå några resultat, måste vi alla stå solidariska och eniga.”
Vad tänker du när du hör de meningarna?
– Att mycket har förändrats men att vissa problem fortfarande kvarstår, säger Cecilia Winberg, ordförande för Fysioterapeuterna. Vi arbetar ju fortfarande för en bättre löneutveckling och bättre förutsättningar för ett hållbart arbetsliv. Men jag vet ju att kollegor i dag får sin pension, så det biten har ju blivit bättre! Tanken om solidaritet är också fin och lika aktuell ännu. Det är när vi går tillsammans som vi blir starka och kan hjälpa och stötta varandra på olika sätt i det frågor som är viktiga för oss.
Hur är det att vara ordförande i ett förbund med dessa anor?
– Det är klart att jag känner mig stolt över att få leda ett förbund som har en så lång historia, både som yrkes- och fackförbund. Mycket i vår historia vittnar om stark vilja att förändra och jag känner en stolthet att få fortsätta med det förändringsarbetet.
Den här veckan firas Internationella kvinnodagen. Ser du att förbundets utveckling på något sätt är kopplat till arbetet för kvinnors rättigheter?
– Vi är ju ett kvinnodominerat yrke och även ett förbund som främst drivits av kvinnor under 80 år, så det är klart att våra insatser har haft en roll i arbetet för att kvinnor ska få bättre villkor på arbetsmarknaden. Men det finns också ett annat perspektiv och det är området kvinnors hälsa och möjligheten att få jämlik vård som kvinna. Här har vi bedrivit påverkansarbete och det är en fråga som fått mer uppmärksamhet under senare år. Också tack vare att det är patientgrupp som talar med hög röst. Men fortfarande finns det en ojämlikhet i tillgång på vård, till exempel råder det en brist på fysioterapeuter med specialistkompetens inom kvinnors hälsa.
Du har ju varit engagerad i förbundsstyrelsen ända sedan 2012 i olika roller. Vad har du självt sett för utvecklingsresa sedan dess?
– Ur ett nationellt perspektiv är vi som förbund både tydligare och synligare i samhällsdebatten. Som profession är vi mer självklara och efterfrågade och beslutsfattare vill höra våra synpunkter. Vi arbetar mer utifrån och in i dag, där vi strävar efter att förändringar för professionen också ska bli till nytta för dem som vi är till för. I det arbetet ingår också att vi involverar externa parter, så att vi får en utifrånblick på oss själva och utvecklas i samklang med samhällsbehoven. Det är en styrka att vi arbetar på det sättet.
När du tillträdde som ordförande för drygt två år sedan hade du målet att stärka det fackliga benet, då professionsbenet ofta varit det starkaste av förbundets två ben. Hur har det gått?
– Jag tycker att vi har kommit en bit på väg där, bland annat genom ett ökat samarbete mellan förbundets olika råd och mellan distrikt och sektioner. Genom samarbetet blir det tydligare hur professions- och fackfrågorna hänger ihop. Våra digitala fackliga utbildningar har gett fler medlemmar möjlighet att delta vilket har höjt den generella kunskapsnivån i förbundet. Genom vårt engagemang och återinträde i Akademikeralliansen, där vi är aktiva inom arbetsgrupper och har representation på flera nivåer, är vi med och påverkar avtal och överenskommelser med arbetsgivaren.
Vilka är de viktigaste frågorna för förbundet just nu?
– En av våra viktigaste frågor handlar om kompetensutveckling och livslångt lärande och i den ligger vårt påverkansarbete för en statligt reglerad specialistordning, en förlängd grundutbildning och ett hållbart arbetsliv. Sedan är lönen en mycket viktig fråga – och det kommer den vara till dess att fysioterapeuter har en bra ingångslön och schysst löneutveckling. Den tredje punkten jag vill lyfta är hållbarhet och där är Agenda 2030 vägledande för förbundet på flera olika sätt. Dels ska hållbarhet genomsyra vår verksamhet, dels kan fysioterapeuter genom sina insatser bidra till ökad hållbarhet i samhället. Vi ser också att målen i Agenda 2030 hänger ihop med ett långsiktigt hållbart arbetsliv.
Vilken utveckling vill du se de kommande tio åren?
– När förbundet fyller 90 vill jag att arbetet som pågår nu har gett resultat så att vi har en statligt reglerad specialistordning. Jag hoppas att vi har ett fortsatt högt söktryck till grundutbildningen; att unga människor vill bli fysioterapeuter och att de som väljer yrket känner sig nöjda och har möjligheter att ständigt utvecklas i sin roll som fysioterapeuter. Om tio år finns fysioterapeuter på arbetsplatser där vi inte är självklara i dag, exempelvis inom elevhälsan. Dessutom hoppas jag att vi som professionen inte begränsar oss, utan använder bredden i vår kompetens för att i framtiden finnas på arenor och i sammanhang som vi i dag inte ens känner till.
Fotnot: Tidskrift i sjukgymnastik, vars namn nu är Fysioterapi, startades också 1943 och det första numret kom ut i mars samma år. En längre jubileumsartikel publiceras den 23 mars.
Lois Steen
lois.steen@fysioterapeuterna.se