Arbetsmiljöverkets föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö har på många sätt förbättrat för arbetstagare i Sverige. Men det finns flera utmaningar, bland annat när det gäller kränkande särbehandling. Det visar en första utvärdering.
Att förebygga risker för kränkande särbehandling uppges vara svårt eftersom föreskrifterna inte anger exakt vilka beteenden det handlar om. Foto: Colourbox
Den 31 mars 2016 trädde Arbetsmiljöverkets föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö i kraft. Det blev då arbetsgivarens skyldighet att se till så resurserna anpassas till kraven i arbetet så att personalen inte utsätts för en ohälsosam arbetsbelastning, och att de anställda känner till vilka arbetsuppgifter de ska utföra, vilket resultat som ska uppnås och vilka arbetsuppgifter som ska prioriteras när tiden inte räcker till. Arbetsgivaren ska också klargöra att kränkande särbehandling inte accepteras i verksamheten och se till så att det finns rutiner för hur kränkande särbehandling ska hanteras.
Nu har en första utvärdering av föreskrifterna gjorts. Utvärderingen bygger på underlag från fack- och arbetsgivarorganisationer, forskare, företagshälsovården och andra om hur de tillämpar föreskrifterna och hur de jobbar med de aktuella frågorna. Slutsatsen är att föreskrifterna fyller en viktig roll i arbetsmiljöarbetet, och många tycker det är bra att de utgår från ett organisatoriskt perspektiv och inte från individen. ”Det är en kulturförändring att gå från individ till organisation. Det är så viktigt att jobba med det hälsofrämjande ledarskapet som också är någonting som är modigt”, skriver någon.
Men föreskrifterna innebär också en del utmaningar. Särskilt i kvinnodominerade sektorer, som till exempel hälso- och sjukvården och omsorgen, kvarstår många av de problem som föreskrifterna är till för att avhjälpa – även om medvetenheten är hög och själva arbetsmiljöarbetet med att undersöka och riskbedöma har kommit långt. Flera upplever till exempel att det är svårt att översätta föreskrifterna till praktiskt arbetsmiljöarbete och efterlyser bättre verktyg, som till exempel branschspecifika checklistor och vägledningar för hur man ska komma fram till vad som är en rimlig arbetsbelastning.
Att förebygga risker för kränkande särbehandling uppges också vara svårt eftersom föreskrifterna inte anger exakt vilka beteenden det handlar om. Någon skriver att ”det kan dessutom vara svårt att få ihop området med trakasserier, diskriminering, mobbing, konflikter etcetera. Vad är vad och vilka åtgärder, aktiviteter, rutiner krävs? Området regleras av olika lagtexter vilket gör det svårt att hantera.”
Den andra delen av utvärderingen kommer senare i vår och handlar om eventuella effekter av föreskrifterna på arbetsmarknaden och i samhället.
Föreskrifterna om organisatorisk och social arbetsmiljö (AFS 2015:4) finns HÄR.
Första delen av utvärderingen finns HÄR.
Agneta Persson
agneta.persson@fysioterapeuterna.se
