Åsikterna om den reviderade specialistordningen går isär. Medan några sektioner kritiserat den ser flera andra ljust på förändringen. Vi har pratat med några som tycker att revideringen hittat rätt.
Mathias Andersson. Foto: Privat
Mathias Andersson, ordförande i Smärtsektionen, tycker att den reviderade ordningen möjliggör ett större fokus på att öka kårens sammanlagda kompetens och kunskapsutbyte. Vilket är bra, säger han.
– När jag läser de nya mer utförliga handledningarna och målbeskrivningarna blir jag intresserad och känner att ”det här vill jag läsa, det här vill jag lära mig!” Men med den som gällt hittills känner jag mer ”oj, måste jag redovisa det här?”. Kan vi nu få fler fysioterapeuter att känna ”Wow, tänk att jag får möjligheten att fördjupa min yrkesskicklighet och samtidigt ingå i utvecklingen av framtidens hälso- och sjukvård” så kommer vi också kunna öka den samlade kompetensen.
Han tycker också att specialistordningen blir mer aptitretande i sin modifierade och behovsanpassade form, både för blivande specialister och handledare, och hoppas att den därmed kan locka fler.
– Styrkan ligger i den nya målcentreringen, men också i möjligheten att bygga nätverk inom fysioterapin. Min åsikt är att det är först när vi börjar arbeta tillsammans som vi blir riktigt starka. Specialisering handlar inte om att ensam gå alla utbildningar och när du kommit till vägs ände få en specialisttitel som kronan på verket. Det handlar om att fler fysioterapeuter höjer sin kompetens och sedan tillsammans fördjupar och utvecklar fysioterapin.
Sektionsstyrelsens utlåtande kring revideringen är i dag positivt, säger Mathias Andersson, men det har funnits en del tveksamheter längs vägen.
– I början tittade vi på de internationella ramverken som dras upp av the International Association for the Study of Pain. De är väldigt omfattande och vi diskuterade om vi skulle göra specialistordningen mycket mer rigorös eller bryta från den internationella kronan-på-verket-synen och i stället engagera oss i en nationell standard som behåller den nuvarande förväntade kompetensnivån. Men vi kom fram till att den internationella vägledningen kan man diskutera med handledaren och använda som ett fördjupningssteg i ett senare skede. Så sett ur ett vidgat perspektiv tror vi att hela kåren kommer att gynnas av den nya specialistordningen.
Kjerstin Stigmar. Foto: Region Skåne
Kjerstin Stigmar, ordförande i Sektionen för arbetshälsa och ergonomi, är också nöjd med utfallet.
– Vi har haft en bra arbetsprocess där vi försökt skapa både relevanta och realistiska mål för vad vi bedömer vara viktig kompetens. Vi hade också några referenspersoner som fick titta på det hela så att det inte bara var vi i styrelsen som arbetade med det.
Målsättningen var att hålla det hela ganska allmänt och inte för specifikt, säger Kjerstin Stigmar.
– Jag har förstått att det finns mycket synpunkter kring detta, men min uppfattning är att man inte kan vara för detaljerad. Målen måste vara så pass allmänna att de inte snabbt blir daterade och av olika skäl plötsligt inte går att uppfylla för att omständigheterna har förändrats. De måste vara skrivna på ett sätt som gör det hela hållbart över tid. Så har vi resonerat.
Hon hoppas också att specialistordningen nu blir lättare för alla att förstå.
– För oss handlar det mycket om att både arbetsgivare och patienter ska förstå värdet av kompetensen. Vår profession har inte varit bra på att vara tydlig i vår kommunikation med omvärlden. Om den reviderade specialistordningen kan göra det lättare är för tidigt att säga, men det är en förhoppning.
Linda Ekenros. Foto: Privat
Linda Ekenros från styrelsen i Sektionen för fysisk aktivitet och idrottsmedicin säger att även de är nöjda.
– Specialisthandledningen innebär ett förtydligande och vi hoppas att det ska förenkla både för handledare och de fysioterapeuter som går specialistutbildningen. Vi tror det kommer bli mindre godtycklighet och mer rättvist när man vet vad det är man ska prestera och leva upp till.
Att det inte finns någon möjlighet att ställa några skall-krav ser inte sektionsstyrelsen som något problem, säger hon.
– Det ska vara möjligt för alla som vill att specialistutbilda sig, och då är det inte bra om det är för specifikt och för låst. Det är en balansgång mellan att vara väldigt tydlig med lärandemål men ändå inte för smal. Kraven ska naturligtvis fortsatt vara höga och kvaliteten är inget vi ska tumma på.
Det viktigaste med specialistutbildningen är patientperspektivet, säger hon.
– Att den specialistkompetenta behärskar att på ett effektivt och säkert sätt hantera patienterna för specialistområdet. Vår förhoppning är att det ska bli lättare att förstå vad som förväntas och hur man ska kunna skaffa sig de färdigheter som krävs.
Gunnevi Sundelin. Foto: Patricia Sundelin
Under arbetet med revideringen har förbundet använt ledamöterna i Vetenskapliga rådet som bollplank. I rådet, som har autonomi i förhållande till förbundsstyrelsen, sitter sakkunniga docenter och professorer med uppdrag att förse förbundets styrelse med vetenskapligt beslutsunderlag. En av dem som varit expertrådgivare under den här processen är Gunnevi Sundelin, verksam vid Umeå universitet. Hon understryker att den reviderade specialistordningen nu är i linje med hur verkligheten ser ut inom både hälso- och sjukvård och högskola. Ett måste om målet är att Socialstyrelsen så småningom ska kunna ta över hela processen.
– Inom högskolan är alla studier målrelaterade. På våra utbildningar finns det inga skall-krav om att vi ska ha si eller så mycket anatomi eller fysiologi, utan det viktiga är att man uppfyller målen. Sen kan man gå olika vägar för att uppnå dem, och olika vägar leder till Rom även här.
Vad skulle okej till skall-krav i specialistordningen innebära?
– Att vi inte anpassar oss till hur det ser ut i hälso- och sjukvården. Läkarnas specialistutbildning är målrelaterad, och när handledaren anser att man uppfyllt målet för specialistinriktningen så utfärdar Socialstyrelsen ett specialistbevis. Det är så vi också vill ha det.
– Det man måste tänka på är att specialistordningen är för hela professionen. Det är inte att enstaka inriktningar ska bestämma hur det ska se ut för just dem och ingen annan. Den måste vara gemensam så att Socialstyrelsen i en förlängning kan bedöma att vår specialistordning är i enlighet med deras regelverk.
Kan det ha funnits för höga förväntningar på revideringen från somliga?
– De som förväntar sig mer menar att en specialist är en superspecialist, och det är inte dit vi vill nå. Att nå specialistkompetens är ett steg på vägen inom ett livslångt lärande inom specialistområdet, och där ska man förkovra sig hela tiden och ständigt se till att man är à jour. Det är samma princip som gäller för den som disputerar. Man blir inte den fullfjädrade forskaren när man får sin doktorsexamen. Man har bara fått körkortet för att kunna köra vidare.
Agneta Persson
agneta.persson@fysioterapeuterna.se
