För 15 år sedan trädde FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i kraft i Sverige. Men levnadsvillkoren för den här gruppen är fortfarande sämre än för den övriga befolkningen, enligt en ny rapport. Forskning visar även att svensk stadsplanering ofta är exkluderande.
Svensk stadsplanering exkluderar och diskriminerar fortfarande personer med funktionsnedsättning. Foto: Colourbox
Institutet för mänskliga rättigheter har överlämnat en rapport till FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som i år ska granska Sverige. I rapporten kommer det fram att konventionen inte fått tillräckligt genomslag i lagstiftningen. Den visar att personer med funktionsnedsättning har sämre fysisk och psykisk hälsa, lägre utbildningsnivåer, högre arbetslöshet och större ekonomisk utsatthet. Bland ungdomar, kvinnor, äldre och migranter syns dessutom en negativ utveckling. Till exempel är den fysiska och psykiska hälsan hos kvinnor med funktionsnedsättning sämre både jämfört med män med funktionsnedsättning och med kvinnor i övrigt. När det gäller socialförsäkring och funktionsstöd visar rapporten att det ställs allt högre krav på omfattande medicinsk bevisning och att många personer med funktionedsättningar känner sig misstrodda. Dessutom har sjukersättningen inte utvecklats i takt med löneutvecklingen, vilket ökat den ekonomiska utsattheten. Vissa sårbara grupper har fått sämre stödinsatser. Till exempel har ledsagningen minskat för personer med synnedsättning, hörselnedsättning eller dövblindhet. Brister i tillgängligheten gör det också svårt för många att utöva demokratiska rättigheter, vilket gör valdeltagandet lägre för denna grupp jämfört med den övriga befolkningen.
En ny avhandling från Lunds Tekniska högskola visar att svensk stadsplanering i mångt och mycket fortfarande exkluderar och diskriminerar personer med funktionsnedsättning. Även nybyggda stadsytor kan ha nivåskillnader och ojämn stenbeläggning och ännu hänvisas många rullstolsburna till varuintag eller till ingångar på baksidan av husen. Om universell utformning skulle användas i stället skulle det här kunna undvikas. Det innebär att byggprojekt redan från början ska skapa lösningar som också fungerar för personer med funktionsnedsättning, förklarar doktoranden Lilian Müller.
– Att kunna förstå, ha tillträde till och kunna använda den byggda miljön handlar i grunden om mänskliga rättigheter och jämlikhet. Hela den mänskliga mångfalden måste rymmas i stadsutvecklingen.
Lois Steen
lois.steen@fysioterapeuterna.se
