Att vara pigg, skicklig och engagerad på jobbet är individens eget ansvar, upplever unga i arbetslivet. Risken med det är att kraven blir väldigt stora, säger nydisputerade Maria Boström.
Maria Boström. Foto: Malin Arnesson
Sjukgymnasten och ergonomen Maria Boström har i sin forskning undersökt hur unga i åldern 25-30 år ser på sin egen arbetsförmåga. Vad innebär arbetsförmåga för dem och vad påverkar den? Sammanlagt har 24 personer med varierande utbildning och yrken intervjuats, allt från lokalvårdare och snickare till läkare och ingenjörer. Alla har erfarenheter av att ha ett eget ansvar för att upprätthålla sin arbetsförmåga.
– De måste vara pigga och ha energi för att klara av olika saker, som att kommunicera, samarbeta, vara trevlig mot folk, tänka och klara av att lösa problem. De förväntar sig också att de redan från början är skickliga och starka i sina yrkesroller. Och de upplever att allt är upp till dem själva, säger Maria Boström.
De intervjuade tar också upp vikten av meningsfullhet och engagemang. Det måste finnas en vilja att gå till jobbet, och det ska vara roligt. Men återigen är detta något som de upplever är upp till var och en. De förväntar sig inte att någon annan ska skapa meningsfullheten.
En risk med det tydliga individperspektivet är att kraven blir väldigt stora och att man till sist inte mäktar med, säger Maria Boström. Den som tycker att allt hänger på en själv kan också ha svårt att våga säga ifrån.
– Låt säga att du haft en bristfällig introduktion, du kan ha en handledare som du inte riktigt vill avslöja för att du inte förstår. Då tar du kanske det med dig hem, tänker och funderar, sover sämre och presterar sämre på jobbet.
I sin forskning såg Maria Boström också att privatlivet spelar en betydande roll för arbetsförmågan – lika stor som kolleger, chef och organisation.
– Det handlar om livsstil, relationer och balans i livet. De vill inte gå i fällan som sina föräldrar och jobba för mycket.
Maria Boström arbetar sedan 2002 på Arbets- och miljömedicin på Sahlgrenska universitetssjukhuset som arbetsmedicinsk ergonom. För tillfället har hon gått ner i arbetstid för att läsa en kurs i intervju- och samtalsmetodik.
– Den har jag nytta av som ergonom i exponeringsutredningar, men även i forskningsintervjuer.
Planen är att fortsätta sin forskning om unga vuxna i arbetslivet, och hon har sökt pengar för två forskningsstudier. Dels vill hon undersöka vad som predicerar utmärkt arbetsförmåga hos arbetande personer i åldern 21-29. Dels vill hon studera hur återhämtning i arbetet gynnar arbetsförmågan.
– Det här är ju en grupp som är så lite specifikt undersökt. Ibland är de unga med som en grupp i en större grupp. Men unga ska hålla väldigt länge, och det kommer att se väldigt annorlunda ut i arbetslivet bland annat med teknikens utveckling. Hur påverkar det deras hälsa och arbetsförmåga? Oftast forskar man ju om riskfaktorer. Jag vill vända på det och i stället ha en promotiv ansats.
Agneta Persson
agneta.persson@fysioterapeuterna.se
