I Malmö har både fysioterapeuter och arbetsterapeuter på stadens särskilda boenden fått nog av den höga arbetsbelastningen. På drygt ett år har nästan alla sagt upp sig. Nu agerar ledningen.
Anna Horn. Foto: Privat
Rehabanställda inom hälsa-, vård- och omsorgsförvaltningen i Malmö kommun vittnar om en ohållbar arbetssituation på stadens särskilda boenden. Fysioterapeuter och arbetsterapeuter kan ha upp till fem boenden på sitt ansvar. Det äventyrar både patientsäkerheten och personalens hälsa, anser många. Sedan januari förra året har 21 av 26 anställda i rehabgruppen slutat, plus flera sektionschefer. Somliga har sökt sig därifrån av andra skäl än arbetsmiljön, men för många har de orimliga arbetsvillkoren varit avgörande. En av dem som inte längre stod ut är fysioterapeuten Anna Horn.
– Jag var orolig både för min legitimation och för patientsäkerheten, säger hon. Man hann varken göra adekvata bedömningar eller uppföljningar. Man kanske inte ens blev inkopplad på en patient trots att man var ansvarig för den eftersom man var ansvarig för just det boendet.
Hon berättar hur hon inte hade någon överblick över saker och ting och inte hann bedöma behovet av nya hjälpmedel. Patienter kunde bli sittande i rullstolar som provats ut för flera år sedan och där behovet med tiden förändrats. Träning och fallprevention hanns inte heller med.
– Det är sorgligt att den här gruppen är så lågt prioriterad, säger hon. Det är multisjuka med stora behov av rehab. Det är också beklämmande att man inte heller tar medarbetarnas signaler på allvar, vilket i sig visar hur lite inblick man har kring vad vi kan bidra med.
Julia Sundström. Foto: Privat
Fysioterapeuten Julia Sundström ger en liknande bild av den undermåliga arbetssituationen. Även hon fick nog och sa upp sig eftersom jobbet ”mest gick ut på att släcka bränder”, säger hon.
– Man hann inte förbereda sig inför patientmötena utan blev inkastad och fick göra det bästa av situationen. Jag upplevde att patientsäkerheten äventyrades. Mina patienter fick inte vad de behövde. Det akuta hanns med, men det rehabiliterande och förebyggande arbetet blev lidande. Mycket administrativa uppgifter skulle prioriteras, så tiden för patienterna skuffades hela tiden åt sidan.
Som facklig representant lyfte hon tillsammans med sina kollegor regelbundet problemen i samverkan med arbetsgivaren, men någon seriös respons tycker hon inte att hon fick.
– När jag till exempel berättade att många kände sig stressade och inte mådde bra men kämpade på ändå fick jag svaret att det inte kunde vara så illa eftersom sjukfrånvaron inte var så hög. Vi blev inte tagna på allvar.
Ann Hedman. Foto: Privat
Men nu ser ledningen ut att lyssna. Fysioterapeuten och huvudskyddsombudet Ann Hedman har en lång lista på åtgärder som är på gång för att förbättra situationen.
– Till exempel anställer man fler i rehabgruppen eftersom ledningen har beviljat fler tjänster, säger hon. Plus att man samtidigt drar ner på antalet boenden per fysioterapeut och arbetsterapeut till tre. Man har också gjort en arbetstidskartläggning som visar att journalföring, administration och transporter tar alldeles för mycket tid. Så genom att utveckla journalföringen, minska på administrationstiden och antalet resor kommer den patientnära tiden att kunna öka.
Hon berättar också att riskbedömningar har genomförts på samtliga samverkansnivåer inom avdelningen, vilket har lett till att handlingsplaner med många olika åtgärder är på gång. Nu finns det också arbets- och uppdragsbeskrivningar, och nyanställda ska få en egen mentor. Dessutom anstränger sig ledningen för att bli bättre i kommunikationen genom att bland annat på arbetsplatsträffar involvera medarbetarna i processen med de aktuella åtgärderna.
Det här är bara några exempel ur det åtgärdspaket som är satt i rullning, enligt Ann Hedman.
– Nu går det framåt, och jag upplever att cheferna tar det här på allvar. Men det är sorgligt att det ska behöva ta så lång tid från att ett problem identifieras till att det görs en grundlig analys som leder till åtgärder.
Avdelningschef Helen Martinsson säger till tidningen Fysioterapi att det är tråkigt att medarbetare inte upplever att de blivit tagna på allvar, och att ledningen länge agerat på olika sätt för att förbättra situationen.
– Vi har till exempel skjutit till sju heltidstjänster sedan 2018, säger hon, men det har inte haft så stor effekt eftersom omsättningen har ätit upp tjänsterna. Både fysioterapeuter och arbetsterapeuter är också svårrekryterade yrkesgrupper.
Två år med covid har ytterligare ökat på arbetsbördan och tvingat ledningen att ha fokus på en massa annat, säger Helen Martinsson. Flera chefsbyten har också inverkat på utgången av olika åtgärder.
– Omsättningen har påverkat alla medarbetare negativt och det har blivit en ond spiral. Men nu är det stabilt på ledarsidan och vi har fått många nya medarbetare. Vi har också anställt en rehabassistent från den 1 juni som ska avlasta. Ytterligare några tjänster återstår att tillsätta.
Har patientsäkerheten varit hotad?
– Vi har koll, vår MAR har haft en särskild bevakning på avvikelser. Men självklart kan personalomsättningen påverka patientens känsla av kontinuitet och trygghet, som ju är en förutsättning för god patientsäkerhet. Vi jobbar för att det ska bli bättre på den fronten.
Agneta Persson
agneta.persson@fysioterapeuterna.se
