Fysioterapeuten Mona Gradin Wolvén höll en föreläsning under konferensen Fysioterapi 2019 med rubriken Mindfulness – hjälp eller stjälp? Vi ställde tre snabba frågor efteråt.
Mona Gradin Wolvén arbetar på Tavastkliniken i Stockholm. Foto: Lois Steen
1. För vilka patienter är det lämpligt att använda mindfulness-baserade interventioner?
– Mindfulness kan vara en väg för våra patienter till en djupare relation till sig själva och öka deras förståelse för hur kropp och psyke hänger samman. Men som fysioterapeuter behöver vi välja våra interventioner utifrån vad som passar individen bäst snarare än att inrikta oss på en specifik metod för behandling. På min klinik möter jag exempelvis många patienter med utmattningssyndrom och annan stressrelaterad ohälsa där är övning i medveten närvaro ofta är en naturlig del av behandlingen. Fast för några av dem är självregleringen så pass nedsatt och sensitiseringen så omfattande att vi behöver arbeta på andra sätt och ofta individuellt snarare än i grupp. Samtidigt har jag märkt att det finns många patienter som får allra mest hjälp av ett gruppdeltagande. Insatserna måste alltså anpassas till patienten snarare än att patienten ska anpassa sig till våra insatser.
2. Vad ska fysioterapeuter tänka på innan de använder mindfulness i sin behandling?
– Att använda sin kompetens i att bedöma vilka resurser och belastningar patienten har i sin nuvarande livssituation och i sin bakgrund. Lyssna noga under anamnesen och var uppmärksam på vilka svårigheter eller trauman som kan finnas i patientens berättelse. Var även uppmärksam på hur patienten reagerar under kroppsutredningen och vid övningar inriktade på medveten närvaro. Anpassa sedan nivån utifrån varje individs förutsättningar. Om en person saknar förmågan till självreglering, eller om den förmågan är nedsatt, är det du som fysioterapeut som måste styra nivån i den medvetna närvaron. Går vi för djupt kan det för vissa patienter innebära en re-traumatisering, vilket är ett exempel på hur mindfulness kan bli något som stjälper i stället för att hjälpa.
3. Finns det några risker med mindfulness-baserade interventioner?
– Att jobba med att rikta uppmärksamheten inåt och fokusera på hur det känns i kroppen kan vara väldigt överväldigande för traumatiserade patienter. Den fiende som finns i den yttre världen kan ha flyttat in i kroppen, exempelvis efter tidigare övergrepp. Då kan det vara minerad mark att ge fokus inåt, eftersom det blir för överväldigande att stanna med och återuppleva dessa svåra upplevelser. Vid misstanke om till exempel posttraumatiskt stressyndrom eller dissociation måste patienten först få ordentlig utredning och traumabehandling innan vi eventuellt kan börja använda mindfulness. Om jag vet att en patient har erfarenhet av psykisk traumatisering skulle jag inte heller rekommendera att personen mediterar på egen hand, åtminstone inte förrän man uppnått ökad inre stabilitet och en förmåga till självreglering.
Lois Steen
lois.steen@fysioterapeuterna.se
