Mobila sjukhusteamet i Malmö ger akut sjukhusvård i hemmet i stället för på sjukhuset. Patienterna mår bättre och regionen sparar pengar. Jessica Hansen har varit med och tagit fram den unika vårdformen som numera är permanent.
För att få ihop ett fungerande team behövde fler sjuksköterskor rekryteras. I övrigt gör omorganisationer på sjukhuset att mobila sjukhusteamet kan gå runt på befintlig personal. Här är (från vänster) sjuksköterska, arbetsterapeut, fysioterapeut och läkare på väg till en patient på akuten för att bedöma om hen kan vårdas hemma i stället. Foto: Agneta Persson
Det är morgon på Skånes universitetssjukhus i Malmö och fysioterapeuten Jessica Hansen och arbetsterapeuten Sofia Raccuia går igenom dagens upplägg. Vilka patienter behöver de åka hem till och vilka ska besökas inne på sjukhuset för en bedömning? Just nu vårdas 14 akut sjuka mellan 37 och 92 år i sina egna hem runt om i stan. I normala fall hade de lagts in på sjukhus, men det mobila sjukhusteamet (MST) gör att de i stället kan vara inlagda hemma hos sig själva. Där får de akut sjukhusvård av ett interprofessionellt team under en begränsad tid, oftast från några dagar till några veckor. Vårdformen, som Malmö är först ut med i Sverige, är inget tvång. Känner man sig tryggare att stanna kvar på sjukhuset så är det helt okej. Men de flesta vill komma hem, berättar Jessica.
– Vården vi ger ersätter alltså den inneliggande sjukhusvården, säger hon. Det är detta som är det unika med MST, vi tar den specialiserade akutsjukvården hem till patienten i stället.
Jessica Hansen är en av de drivande bakom det mobila teamet. Foto: Agneta Persson
Utomlands heter den här typen av vård ”Hospital at Home” och är relativt vanlig. Men om rehabilitering ingår som en självklar del i andra länder eller endast utförs av konsulter är oklart. I den litteratur som Jessica hunnit granska nämns läkare och sjuksköterskor, men bara en artikel tar upp rehab utan att ge några detaljer kring vilken roll den spelar. Så när projektgruppen i Malmö bildades med uppdrag att ta fram en motsvarande modell för Sverige behövde Jessicas och Sofias roller skapas från noll. Tillsammans med läkarna och sjuksköterskorna i gruppen bollade de upplägget för MST. Vilka diagnoser skulle de kunna ta? Hur skulle logistiken fungera? Vilka roller skulle de olika professionerna ha och vad kunde fysioterapeuten och arbetsterapeuten bidra med?
– Vi landade snabbt i vad vi ville, säger Jessica. Vi insåg till exempel att vi skulle behöva tillgång till hjälpmedel så att brist på sådant aldrig ska stå i vägen för hemgång.
Kommunens MAR (medicinskt ansvarig för rehabilitering) kopplades in och ordnade så att Jessica och Sofia kan komma åt kommunens hjälpmedelsförråd, och de gick Socialstyrelsens förskrivarutbildning för att lära sig ordinationsprocessen.
– Vi får och kan ordinera alla typer av hjälpmedel, säger Jessica, men vi ordinerar inte något som kräver utbildning av hemtjänstpersonal.
Dessutom auskulterade de hos sina kollegor i kommunen.
– Det var skönt att se att det inte är så stora skillnader som man kanske tror. Vi gör samma saker, men i olika miljöer.
Anna Kuylenstierna får en rollator av teamet. Foto: Agneta Persson
Enkelt beskrivet fungerar det så här: För att vara aktuell för akut sjukhusvård i hemmet måste patienten ha ett kvarvarande behov av intravenös behandling med till exempel antibiotika eller vätskedrivande. Den får däremot inte vara i behov av uppkopplad övervakning dygnet runt, och inte heller behöva mer än max två liter syrgas. Patienten måste också vara myndig och får inte ha några missbruksproblem. Oftast är det patienter från medicin- eller infektionsavdelning som är aktuella, men även de från lungavdelning och geriatrik förekommer. Det har också blivit vanligare att patienter från både akuten och akutvårdsavdelning (AVA) kan få komma hem.
Det är MST – som består av koordinator, läkare, sjuksköterskor, fysioterapeut och arbetsterapeut – som avgör om någon kan vårdas hemma i stället för på sjukhus. Ibland gör Jessica och Sofia bedömningarna själva, men oftast gör teamet dem tillsammans för att få en gemensam helhetsbild. Läkaren tar det medicinska beslutet om patienten kan skickas hem, sköterskorna tar ansvar för omvårdnadsbiten. Som teamets fysioterapeut och arbetsterapeut bedömer Jessica och Sofia om det går rent funktionsmässigt. Det händer att de stoppar hemgångar som läkare och sjuksköterskor sagt ja till.
– Oftast bedömer de bara om patienterna är medicinskt lämpade att vårdas hemma, säger Jessica. Men de ska ju kunna klara sig där också. Säger vi nej till en hemgång är det för att vi inte anser att den är säker. Kanske finns det en överhängande fallrisk, kanske förstår inte patienten tillräckligt väl sin situation och hjälpbehov.
Den som vårdas av MST i sitt hem kan få högst tre besök per dag av läkare och sjuksköterska. Av teamets fysioterapeut och arbetsterapeut blir det betydligt färre besök. Oftast räcker det med totalt ett eller två under hela vårdtiden. Ibland behövs fler, och ibland inget alls.
– Är det en ung patient som är helt självständig så involverar vi oss inte, säger Jessica. Men hjärtsviktspatienterna till exempel åker vi däremot alltid hem till eftersom de har svårt att röra sig och snabbt blir andfådda. Ibland har vi stått och väntat på dem redan när de kommer från sjukhuset för att se om de klarar av trapporna.
Hemma hos patienterna kan Jessicas uppdrag till exempel vara att göra uppföljande funktionsbedömningar och gå igenom andnings- och energibesparande tekniker. Kanske har hon och Sofia med sig något hjälpmedel. En del vill komma i gång med någon form av träning och ber om ett program. Men det där är en balansgång, säger Jessica.
– De är ju fortfarande sjuka och skulle egentligen ha legat kvar på sjukhus. Så min roll blir att hjälpa dem hitta en lagom nivå, vilket oftast är att försöka göra de vardagliga saker de brukar göra. Men ibland kan det förstås behövas mer specifik träning.
Sjukvårdspersonal vid sin egen dörr, säger patienten Ulla Holmgren, kan man få bättre service? Foto: Agneta Persson
En av de patienter som får besök av teamet den här dagen är Ulla Holmgren. När hon för en vecka sedan kom in med ambulans till akuten trodde hon att hon skulle dö. Men här sitter hon, visserligen med syrgas, men hemma hos katten och vid liv. Så länge hon håller sig still vid köksbordet ser syresättningen helt okej ut, så läkaren har gett klartecken till att skruva ner syrgasen på prov. Men så fort Ulla reser sig tappar hon nästan andan.
– Andas in genom näsan och ut genom munnen så lugnar du ner andningen, instruerar Jessica. Börjar du flämta får du inte i dig tillräckligt av syrgasen.
Att kolla syresättningen i rörelse är självklart för Jessica och Sofia, medan övriga i teamet gör de flesta kontroller när patienten sitter still. Men personen ska ju kunna röra sig i sitt hem, inte vara passiv. Och nu sjunker Ullas syresättning. Jessica och Sofia bestämmer tillsammans med läkaren att det därför är för tidigt att sänka syrgasen. Ulla är nöjd med beslutet och säger att hon känner sig helt trygg i deras händer.
– De är skitduktiga! Sjukvårdspersonal vid sin egen dörr, kan man få bättre service? Det här rekommenderar jag alla.
Det är lite speciellt att växla mellan sjukhussängar och folks köksbord, konstaterar Jessica. Man byter inte bara arbetsplats, det händer också något med rollfördelningen. Inne på sjukhuset kan hon vara lite mer drivande, men hemma hos en patient sker allt på deras villkor.
– Det är inte min hemmaplan, det är deras. En patient sa att skillnaden mot att vara hemma och att ligga på sjukhus är att på sjukhuset står alla runt sängen och tittar ner på en. Hemma sitter man runt köksbordet och pratar. Det är en så bra liknelse.
Hon har jobbat som fysioterapeut på sjukhuset i Malmö sedan 2004, framför allt med akutsjukvård och internmedicin. Inom kort blir hon färdig specialist inom äldres hälsa.
– Sjukhuset är en spännande värld att jobba inom, säger hon. Man jobbar med många olika professioner, patienterna är intressanta och det är stor variation. Så jag har velat stanna kvar.
Men när MST startade för två och ett halvt år sedan skulle hon plötsligt in på en ny, gränsöverskridande arena. Ena benet på sjukhuset, andra benet i människors hem.
– Jag minns vårt första hembesök. Jag och Sofia stod där med hjälpmedel utanför dörren och kände oss nervösa som om vi var nya på jobbet, trots att vi hade jobbat ihop i 16 år! Hade vi med oss allt? Var hade vi parkerat bilen?
Men det gick jättebra och Jessica vande sig snabbt. För det här sättet att jobba visade sig vara helt logiskt, säger hon.
– Förut behövde jag lämna över till kommunen utan att veta när patienten kommer att följas upp eller hur det ska gå. Med MST gör jag uppföljningen själv och släpper inte förrän de kan förflytta sig självständigt och har fått de hjälpmedel som behövs. Det blir sömlösa övergångar som skapar kontinuitet och trygghet för patienterna.
I de fall där hon behöver överrapportera till kollegor i kommunen har även det blivit mycket enklare. För Jessica som nu vet hur det ser ut hemma hos patienten, och för kommunens personal som får en rapport från en insatt slutenvård.
– Vid det här laget vet de flesta vilka vi är och vad vi gör, så när vi ringer och säger att vi har varit hemma hos någon och ordnat med hjälpmedel så tycker de bara att det är bra och att det underlättar för dem.
Det gäller att vara noga med p-biljetter. Eventuella böter får de nämligen betala ur egen ficka. Foto: Agneta Persson
Sedan i våras är MST inte längre ett projekt utan en permanent del av sjukhusets verksamhet. En utvärdering visade nämligen att det här var så bra på flera sätt (se faktaruta). Bland annat blir patienterna fortare friska, vilket inte är så konstigt, säger Jessica. När hon skrev sin magisteruppsats om MST såg hon bland annat att patienterna blir mer fysiskt aktiva hemma.
– På sjukhuset blir de visade till en säng och det är precis som att de ska vara i den så länge de är inskrivna. Den är som en passiviserande magnet att ligga och känna sig sjuk i. Hemma vattnar de blommorna, tar in posten, ordnar frukost, pysslar lite. De gör det de är vana vid. De mår bättre av att röra på sig, och då blir de också snabbare friska.
Nu är Skånes universitetssjukhus i Lund också på gång att starta upp ett mobilt sjukhusteam. Men de hoppar över projekttiden och gör det permanent från start. Jessica och Sofia finns med som stöd i processen och delar med sig av sina erfarenheter. För även om MST rullar på fint när det väl är på plats så kan vägen dit vara lite krokig.
– Tanken bakom konceptet är väldigt enkel och självklar, säger Jessica. Men att göra det med alla aktörer som är involverade är en annan sak.
Men det går. Och det här måste ändå vara inte bara ett hållbart framtidskoncept utan också ett alldeles nödvändigt sådant, säger Jessica. Hon tror att fler kommer ta efter modellen.
– Med tanke på befolkningskurvan och sjukvårdens bemanning och resurser är det här helt logiskt i omställningen till nära vård. Patienterna ska vårdas där de vårdas som allra bäst, och det görs inte alltid bäst på sjukhus. Vi borde ha gjort det här mycket tidigare.
Agneta Persson
agneta.persson@fysioterapeuterna.se
