”Kroppen vill leva men hjärnan vet inte hur”

Specialistfysioterapeuten Helena Löwen-Åberg har skrivit ett kapitel om fysioterapi som suicidprevention i en ny bok. Kroppsinriktade verktyg har en stor potential att lindra ångest och spänningar, säger hon.

Helen Löwen-Åberg är specialist i mental hälsa. Foto: Paul Löwen-Åberg

En ny bok från Studentlitteratur beskriver den historiska utvecklingen inom psykiatrisk suicidprevention och visar hur systematiskt patientsäkerhetsarbete kan förebygga självmord. Den tar även upp det preventiva arbetet ur medicinska, psykologiska, fysioterapeutiska och arbetsterapeutiska perspektiv. Fysioterapeuten Helena Löwen-Åberg, specialist inom mental hälsa, har skrivit kapitlet om fysioterapi som suicidprevention.

Varför behöver fysioterapeuter förstå mer om suicidalitet?
– För att det är bra om fler i vården vågar ställa frågor kring det psykiska måendet, utan att backa för det som kommer fram. Det kan göra stor skillnad i stunden att någon lyssnar; att patienten inte blir avvisad utan i stället känner sig sedd och bekräftad.

Kan man förvärra situationen genom att fråga om suicidtankar?
– Nej, all forskning visar att det inte är så. Att fråga hur någon mår är inte farligt. Ställ frågan och lyssna. Du behöver inte göra mer än att finnas där och möta människan. Visst kräver det lite mod, men när vi vet mer om hur patienten verkligen mår kan vi också slussa vidare till någon som har mer kompetens inom psykisk ohälsa – om vi själva inte har det.

Vilken roll har kroppen i suicidprevention?
– Kroppen är central. Det är den man vill döda när man är suicidal. En grundförutsättning är att kroppen vill leva men hjärnan vet inte hur. Jag hade till exempel en patient som sa: ”Hjälp mig förbi min hjärna!”. Stark ångest kan yttra sig som spänningar i kroppen och många andra symtom som patienten upplever skrämmande. Här kan vi fysioterapeuter hjälpa till med olika spänningsreducerande och ångestlindrande verktyg, exempelvis övningar i andningsreglering, medveten närvaro och kroppskännedom.

Professionen har också en unik position i att kunna behandla genom beröring, säger Helena Löwen-Åberg.
– Vi kan använda våra händer till att minska spänningar i kroppen med massage, beröring via tryck, cat-walk med mera. Det gör skillnad för patienten att någon vill beröra och vara nära. Det kan också minska den sociala isoleringen.
En hörnsten inom suicidpreventionen är att stödja patienten att bli bättre på egenvård. Det är välkänt att grunden för god psykisk hälsa är tillräckligt med sömn, mat och fysisk aktivitet.
– Jag frågar alltid ”Hur sover du?”. De allra flesta behöver hjälp att hitta en bättre dygnsrytm. Uppmuntra patienten att ta en promenad varje dag och få i sig vettig mat. En andningsövning som de kan upprepa under dagen kan vara ett första steg att lära sig att lugna kroppen. Det får ofta tankarna att klarna. Självmedkänsla är också något som de behöver träna massor på.
Helena Löwen-Åberg har lång erfarenhet av att arbeta med mental hälsa, men har också gått flera kurser i suicidprevention.
– En sak som jag lärde mig var att skilja på suicidtankar, suicidplaner och suicidhandlingar. Suicidtankar i sig är inte farligt. De är hjärnans sätt att hitta en akut problemlösning när man inte vet vad man ska göra. Det är där de suicidala ögonblicken kan uppstå. Kan vi hjälpa till att avdramatisera suicidtankarna kan personer som är i ett psykiskt lidande förstå att många människor kan känna sådana saker utan att ta sitt liv. Samtidigt ska vi vara medvetna om att när människor har det som svårast kan de behöva överlämna sitt livansvar till vården. Det är då man behöver bli inlagd.

Den nya boken Ögonblick av suicidalitet riktar sig främst till vårdpersonal och studerande inom olika vårdprofessioner. Vill man ge ett lästips till sina patienter finns det en annan bok med titeln Handbok för livskämpar som Helena Löwen-Åberg rekommenderar.
– Den har hjälpt många människor med suicidtankar och är bra att tipsa patienter om. Bland annat finns det ett budskap i den som jag ofta återanvänder eftersom jag märker att det skapar trygghet för suicidala patienter. Ett sådant är att cellerna i kroppen är programmerade för att överleva, det är en naturlag. Just nu kan personen vara på villovägar från sig själv och sin kropp, men med gemensamma krafter kan hjälpa hen att hitta vägar tillbaka till livet.

Lois Steen
lois.steen@fysioterapeuterna.se