Hon drar sig inte för att uttrycka sina åsikter. Och hon tror på framtiden för det yrke hon valt. Möt Jennifer Svensson, fysioterapeutstudent vid Luleå tekniska universitet och ordförande i Studentsektionen.
Vi ska såklart fortsätta att sträva efter högre löner! Samtidigt valde jag inte yrket på grund av lönen utan för att det är ett yrke man kan få blomma och frodas i och för att det finns en sådan stor variation av yrkesvägar inom det , säger Jennifer Svensson. Foto: Lois Steen
Visst har hon följt den hetsiga debatten om låga löner och tuffa arbetsvillkor inom yrket. Men Jennifer Svensson, ordförande i Studentsektionen, gillar inte initiativtagarnas drastiska retorik om att sluta utbilda fysioterapeuter tills läget är bättre.
– Jag tycker inte att det är rätt väg att gå. Det finns ju redan en brist på fysioterapeuter och det behövs verkligen fler av oss på olika ställen i hälso- och sjukvården. Jag tycker att man i stället ska satsa på att skapa bättre förutsättningar för nyutexaminerade fysioterapeuter.
Många i hennes släkt jobbar inom vården, säger Jennifer, som tycker att hon gjorde sitt yrkesval med relativt öppna ögon.
– Jag har en realistisk bild av vad ett vårdyrke innefattar och var medveten om bristerna i arbetsmiljön redan innan jag sökte till utbildningen. Och det har varit en fördel för mig.
Ändå har hon behållit tron på att hårt arbete kommer att löna sig i längden.
– Vi ska såklart fortsätta att sträva efter högre löner! Samtidigt valde jag inte yrket på grund av lönen utan för att det är ett yrke man kan få blomma och frodas i och för att det finns en sådan stor variation av yrkesvägar inom det.
Skulle du själv rekommendera en vän att plugga till fysioterapeut?
– Absolut! Det är så mångsidigt och har både det kliniska, företagandet och forskningsmöjligheterna. Och det känns som att man kan brinna för sitt yrke oavsett vilket område man väljer.
Jennifer är uppvuxen i skånska Förslöv utanför Ängelholm och går sedan två år på Fysioterapeutprogrammet vid Luleå tekniska universitet, LTU. Men eftersom så många moment varit digitala bor hon just nu hemma hos sina föräldrar. När vi möts tidigt i juni har hon precis klarat av det sista momentet på termin 4, och pustar ut inför sommarvilan. Att flytta 150 mil norrut för att utbilda sig har bara varit kul, säger hon.
– Jag ser det som ett äventyr att bo tre år av mitt liv i Luleå. Det är en riktig studentstad med möjligheter till ett roligt studentliv! Vintern är fantastisk och det är nära till all sorts natur.
Precis som för många andra var det ett eget idrottsintresse som blev inkörsporten till yrket. Jennifer har spelat fotboll i division 2, och skadorna har varit många
– Korsbanden har gått av fyra gånger och jag har även haft två meniskskador. Efter tredje korsbandsskadan, skämtade läkaren: ”Går du tillbaka till fotbollen och skadar dig igen kommer jag inte operera dig!” Så jag slutade efter det, berättar Jennifer.
Hon hade tur med att hitta bra fysioterapeuter under sin rehabilitering.
– Jag vet vilken stor skillnad det gör att få bra hjälp. Och av det jag såg kändes det som ett roligt och intressant jobb.
Den positiva bilden av yrket har förstärkts under utbildningen.
– Nu ser jag hur mycket av arbetet som ligger i att skapa en bra kontakt med patienten. Jag har också fått upp ögonen för alla de områden man kan jobba inom och det stärker min känsla att det här är rätt yrke för mig.
Fackligt arbete är en möjlighet att skapa nya kontakter och få erfarenheter som kan vara värdefulla när man ska ut i yrkeslivet, tycker Jennifer Svensson. Foto: Lois Steen
Hittills är hon nöjd med utbildningen, och tycker att hon fått en bra grund att stå på.
– Vissa ämnen brinner man såklart mer för än andra. För mig var fysioterapi vid psykisk ohälsa lite utmanande. Det var mycket nytt att sätta sig in i och svårt att få grepp om hur människor kan må, även om det inte syns utanpå. Samtidigt har jag förstått att det är ett framtida fokusområde för oss eftersom fler lider av psykisk ohälsa, särskilt unga.
En sak som hon uppskattat är universitetets upplägg med verksamhetsförlagd utbildning.
– Vi har långa VFU-perioder på åtta och tio veckor. Då hinner man bo in sig där man är. Här i norr har vi också haft tur att vi har kunnat komma ut på praktik som vi skulle under pandemin. På andra orter har det ju varit svårare, säger Jennifer.
Att vara ute i klinik under en pandemi gav nya sorters lärdomar, tycker Jennifer, som mötte covidpatienter under sin praktik på Halmstads sjukhus.
– Det var fantastiskt att se hur personalen bara tog tag i svårigheterna och löste allt. Det var också extremt lärorikt att få vara med och se hur en fysioterapeut som kunde mycket om andning snabbt ställde om och delade med sig av kunskapen till alla andra.
Att LTU redan innan pandemin kört många teoretiska moment digitalt, gjorde att omställningen till distansundervisning blev smidig, säger Jennifer. Hon och hennes kursare har också kunnat examineras i alla praktiska och teoretiska moment utan problem. Den enda kritiken hon har handlar om uppbyggnaden av och ordningen på kurserna under det senaste året.
– I höstas var det en mycket högre arbetsbelastning medan det under våren har varit för lugnt. Det skulle vara bättre med en jämnare studietakt, en balans i arbetsbelastningen.
Studier från andra länder har visat att vissa fysioterapeutstudenter har känt sig mer stressade och tyngda under coronavirusets framfart. Men inga specifika frågor om det har ställts till fysioterapeutstudenterna i Luleå, enligt Jennifer.
– Universitetet har uppmanat den som behöver stöd att kontakta studenthälsan, men vi har inte fått någon information eller några råd från våra kursansvariga. Det hade kanske behövts stöd, särskilt för de studenter som precis hade flyttat upp och börjat sin utbildning. Om man är ny och inte känner någon och det mesta av utbildningen sker på distans, känner man sig säkert väldigt ensam.
Att Jennifer valde att engagera fackligt i Studentsektionen, har gett henne nya möjligheter att påverka saker som berör henne och andra fysioterapeutstudenter. Hon började som ledamot i Luleå 2020 och vid årsskiftet valdes hon till ordförande nationellt.
– Jag har alltid tyckt om att säga min mening och lyfta frågor som är viktiga. Det är kul att vara engagerad i många olika saker så när det behövdes folk till studentstyrelsen i Luleå bestämde jag mig för att kasta mig in i uppdraget.
I Studentsektionens styrelse finns representanter från de olika universiteten.
– Det ger mig möjlighet att lyssna på och kommunicera med studenter som befinner sig på andra studieorter. Ibland kan något viktigt för oss i Luleå också behöver lyftas upp på andra ställen och då kan vi göra det tillsammans.
Vilka frågor driver Studentsektionen just nu?
– Till hösten planerar vi att jämföra studieorternas läroplaner och få en tydligare bild av på vilka sätt de skiljer sig åt. Exempelvis hur mycket undervisning man får i olika ämnen och hur VFU ser ut i omfattning och inriktning. Universiteten har lite olika profil och vad det innebär för studenterna vill vi också kartlägga. Det är ju en grundutbildning så det kan vara värt att säkerställa att man får ungefär likvärdiga kunskaper oavsett var man väljer att utbilda sig.
Hon har också blivit inbjuden av LTU att vara med och utarbeta den nya läroplanen för Fysioterapeutprogrammet.
– Min spaning är att vi behöver lära oss mycket mer om digital fysioterapi. Det finns fler områden där vi kan använda ny teknik, även om vi inte helt kan eller ska ta bort den fysiska delen med att undersöka och ta på patienten. Samtalet är viktigt och vi får inte förlora patientkontakten. Men vi måste diskutera hur vi ska göra det här, hur digital teknik kan hjälpa till i patientmöten och i behandling.
Vid sidan om påverkansarbetet sysslar Studentsektionen med att skapa aktiviteter för sina medlemmar, även om mycket ställts in under pandemin. Till exempel har Rikstävlingen, där studieorterna varje år möts för en femkamp och en festlig middag, skjutits på framtiden. Något som däremot har kunnat genomföras under våren är en digital föreläsningsserie, där sektionerna för primärvård, idrottsmedicin, mental hälsa och ortopedisk manuell terapi har spridit sina kunskaper, berättar Jennifer.
– Målet är att visa bredden i yrket, så att fler studenter ska hitta fram till sin grej. Vissa smalare ämnen får man nästan ingenting av på grundutbildningen, så om alla sektioner föreläser för studenterna finns en större chans att de får upp ögonen för viktiga områden. Nu söker vi nya föreläsare till hösten och hoppas att fler sektioner vill haka på!
Förutom gratisföreläsningar ingår flera andra medlemsförmåner om man blir studentmedlem, berättar Jennifer.
– En ny förmån som är särskilt aktuell för oss är att vi får en bra rabatt på kurslitteratur.
Trots alla förmåner går det väldigt trögt att rekrytera nya medlemmar, medger Jennifer.
– En del vet ju inte ens att Studentsektionen finns, så det hoppas jag att vi kan sprida när vi återgår till ett mer normalt studentliv. Men främst kan det vara så att man inte insett att facket kan ge information och kunskaper som underlättar övergången till yrkeslivet.
Fackligt arbete är också en möjlighet att skapa nya kontakter och få erfarenheter som kan vara värdefulla när man ska ut i yrkeslivet, tycker Jennifer. Genom att sitta med på förbundsstyrelsemöten får hon också syn på vad förbundet gör och mer av yrkets helhet.
– Man får en omvärldsspaning om saker som är nya och som kommer att påverka yrket. Jag ser också en sammanhållning mellan olika nivåer i facket och att jag vet att det finns folk som stöttar en och som man kan bolla sina olika frågor med. Jag tror att det ger mig bra erfarenheter och användbar information som gör mig tryggare i olika yrkesfrågor.
Själv vill hon gärna jobba fackligt som färdig fysioterapeut, men framtiden styr hur det blir.
– Det beror på vilket jobb jag hittar och vilka möjligheter till fackligt engagemang det finns där. Men jag är absolut intresserad av att fortsätta! Det är ett lätt sätt att hålla sig uppdaterad om nya saker som påverkar det egna yrkeslivet.
Det är jättespännande med hur kvinnliga idrottares prestationer kan påverkas av menstruationen, tycker Jennifer Svensson. Foto: Lois Steen
Lois Steen
lois.steen@fysioterapeuterna.se
