Hon är relativt nyexaminerad som fysioterapeut. Drömmen är att förena fysioterapin med sina kunskaper i dans och folkmusik. Henrike Wesp ser många möjligheter.
Dansen är ett sätt att ha musiken i kroppen, säger Henrike Wesp. Foto: Victor Lundberg
Varför ville du bli fysioterapeut?
– Jag har alltid varit intresserad av kroppen, och kroppen i rörelse. Dansen är min första kärlek, men jag ville gärna ha någon mer stadig grund att stå på än dansen kan ge. Fysioterapin fanns i mitt huvud redan när jag började plugga på Danshögskolan. Jag tänkte att jag kan använda min dansbakgrund i fysioterapin, men också att fysioterapin kan stödja mig som danspedagog.
Var jobbar du nu?
– Inom hemsjukvården på Umeå kommun. Vi jobbar mycket ihop med hemtjänsten och åker hem till äldre eller multisjuka som inte kan ta sig till hälsocentralen. Det är mitt första jobb som fysioterapeut och jag trivs väldigt bra.
Både folkdans och folkmusik är stora intressen?
– Ja, jag gillar musiken väldigt mycket. Och dansen är ett sätt att liksom ha musiken i kroppen. Att ha gemenskap, men också att slappna av. Sättet som jag har lärt mig att dansa på är ganska avslappnat, det handlar om att röra kroppen naturligt, att inte spänna sig så mycket. När allt stämmer är det som världens lyckorus och lugn på samma gång. Det är som ett flow som bara rullar på. Det ger ju jättemycket dopamin och lyckokänslor, samtidigt som det är otroligt avslappnande.
Har du någonsin fått den känslan av ”flow” i jobbet?
– Jag har ju inte jobbat så länge, och jag vet inte om jag skulle kalla det flow, men lyckoruset och lugnet har jag nog upplevt. När det känns som någonting faller på plats för patienten och det sker framsteg i rehabiliteringen. Och att man har jobbat fram det tillsammans.
Du spelar också?
– Ja, jag kommer ursprungligen från musiken och spelar främst fiol, men också nyckelharpa. Och nu försöker jag lära mig säckpipa.
Drömmen är att kunna kombinera fysioterapin med dans och musik?
– Ja, jag tror att de kan stödja varandra väldigt fint. Det finns ju projekt med fysioterapi och dans inom till exempel äldrevården. Eller mot psykisk ohälsa. Men det skulle vara spännande att se hur folkdanspedagogiken kan användas mer inom fysioterapin. I folkdansundervisning jobbar vi mycket med kroppsmedvetenhet. Och basal kroppskännedom är något som till exempel personer med psykisk ohälsa ofta kan behöva jobba med. Sen tror jag att musik och dans också ger mycket i arbete med barn. Det inspirerar ju jättemycket till rörelse och kan säkert hjälpa barn med rörelse- eller funktionshinder att hitta naturliga sätt att röra sig på.
Bertil Janson
frilansskribent
