När Lina Vikner fick ett tillfälligt heltidsuppdrag som uroterapeut ville arbetsgivaren inte betala extra. Hon kontaktade facket som löste problemet. Tveka inte att be om hjälp, uppmanar hon andra i samma sits.
Lina Vikner uppmanar fler att kontakta facket för att få hjälp. Foto: Privat
Lina Vikner jobbar halvtid som fysioterapeut och lymfterapeut på Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Andra halvan är hon anställd som uroterapeut på sjukhuset, ett uppdrag som ger henne 1 500 kronor extra i månaden. När hon nyligen under en begränsad period skulle jobba heltid som uroterapeut räknade hon med att få ytterligare 1 500 kronor i lönekuvertet eftersom det är så mycket mer en heltidsanställd uroterapeut tjänar. Men hon fick blankt nej med hänvisning till att ändrad lön kräver nytt anställningsavtal, och något sådant var inte aktuellt.
– Jag fastnade bland administrativa termer som jag inte förstod, säger Lina Vikner. För mig är det enkelt: under tiden jag gör det här jobbet så vill jag också ha betalt för det. Hur kunde det vara så svårt?
Hon kontaktade facket för att få hjälp, och snart var problemet löst.
– Hux flux blev jag kallad till möte hos chefen som sa att de hade hittat ett sätt att lösa det här utan att skriva nytt avtal, säger hon.
Kajsa Hedin, regionalt förhandlingsansvarig i distrikt Västerbotten, var den som redde ut det hela. Det var ett missförstånd på chefsnivå som berodde både på bristande kunskap och mandat, säger hon. Regionen betalar nämligen inte extra när någon blir utlånad till annan verksamhet. Men det var inte heller vad det var frågan om här eftersom Lina Vikner inte skulle jobba som fysioterapeut utan som uroterapeut.
– Det avgörande var alltså själva benämningen på det jobb hon skulle utföra, säger Kajsa Hedin. Och åtminstone i den här regionen finns det vissa möjligheter att ha lönetillägg under en begränsad tid, vilket kunde tillämpas i det här fallet.
Att det hela var relativt lättfixat för facket men så omöjligt för Lina Vikner beror enligt Kajsa Hedin på att man som enskild anställd är hänvisad till första linjens chefer. Och där är det inte säkert att varken rätt kunskap eller befogenhet finns.
– Men för mig blev den här uppgiften ganska enkel eftersom vi som jobbar fackligt står utanför linjen och kan gå förbi den, säger hon. Det är också därför man ska höra av sig till oss för att få hjälp.
Lina Vikner uppmanar fler att kontakta Fysioterapeuterna vid minsta tvekan om huruvida lönesättningen är korrekt. För hennes situation kan inte vara unik, säger hon.
– Man vill naturligtvis få betalt för det arbete man utför. 1 500 kronor är inte jättemycket pengar för mig, men det är ännu mindre för regionen. Dessutom är det en viktig principsak. Rätt ska vara rätt. Utan fackets hjälp hade jag lagt ner direkt och inte orkat känna mig så här jobbig.
Agneta Persson
agneta.persson@fysioterapeuterna.se
