Trots att modifierad CI-terapi rekommenderas i Socialstyrelsens nationella riktlinjer ges behandlingen bara på vissa kliniker i landet. Maria Landén från Länssjukhuset Ryhov i Jönköping ville under Fysioterapi 2019 inspirera fler till att implementera metoden.
Fysioterapeuten Maria Landén vill uppmuntra fler kliniker i landet att implementera modifierad CI-terapi. Foto: Lois Steen
CI-terapi, ”Constraint-Induced movement therapy”, är en evidensbaserad behandlingsmodell som kan användas för att förbättra nedsatt arm/handfunktion efter stroke. I behandlingen används forcerad träning för att komma åt beteendet ”learned nonuse” av den paretiska sidan. Det sker ofta genom att den friska armen låses i en ortos.
– Vi försöker tvinga fram ökad användning av den paretiska armen och handen. Under behandlingsperioden ska patienterna ha ortosen på under 90 procent av sin vakna tid, berättade Maria Landén, fysioterapeut vid Rehabiliteringsmedicinska kliniken, Länssjukhuset Ryhov i Jönköping, under Fysioterapi 2019.
– En del anser att modifierad CI-terapi är svår att implementera i klinisk verksamhet. Men vi har erbjudit behandlingen under 19 år och den är väl integrerad i den övriga verksamheten.
Under sitt föredrag ville hon inspirera fler verksamheter till att våga implementera metoden.
– Det går att bedriva modifierad CI-terapi i klinisk verksamhet genom att anpassa behandlingen till klinikens arbetssätt och befintliga resurser.
Behandlingen på Länssjukhuset Ryhov är individuellt utformad men utförs delvis i gruppform.
– Patienterna är inskrivna på vår dagrehabilitering i tre veckor. Träningen pågår i totalt tio dagar och patienterna tränar sex timmar per dag. Tester på aktivitets- och kroppsfunktionsnivå sker före och efter träningsperioden samt sex månader efter avslutad intervention.
I ett projekt med retrospektiv design har kliniken nu utvärderat effekterna av behandlingen. Deltagarna var de 98 patienter som genomfört modifierad CI-terapi under åren 2000 till 2018.
– Analysen av mätresultaten efter interventionen visade på förbättringar på samtliga variabler, sa Maria Landén. Vi såg bland annat att deltagarna hade ökat den funktionella användningen av handen med 19 procentenheter. Det vi tittar på är aktiviteter där man har nytta av handen. Exempelvis var målet att kunna äta med kniv och gaffel med råge uppfyllt.
Lois Steen
lois.steen@fysioterapeuterna.se
