Bättre hälsa för äldre diskuterades i Visby

Det är diskriminerande att preventiva åtgärder inte erbjuds våra äldre. Varje kommun borde ta ansvar för att kompetensutveckla sin personal, sa representanter för PRO och SPF Seniorerna på Fysioterapeuternas seminarium om ett bra liv för äldre.

Utgångspunkten för seminariet i Almedalen var skriften Bra liv för äldre. Forskning ger nya möjligheter framtagen av Fysioterapeuterna, Sveriges Arbetsterapeuter och Svensk sjuksköterskeförening. Illustration: Helena Lunding Hultqvist

ALMEDALEN Medellivslängden i den svenska befolkningen har aldrig tidigare varit så hög och andelen äldre i vår befolkning beräknas också öka markant under kommande år. Vid senaste mätningen 2016 var medellivslängden 82,3 år: för kvinnor 84,1 år och för män 80,6 år. Efter 65 kan de flesta därför ha mellan 25 och 30 år kvar att leva.

Men hur ska livet som äldre levas väl?  Det vill Fysioterapeuterna, Sveriges Arbetsterapeuter och Svensk sjuksköterskeförening svara på med skriften Bra liv för äldre – Forskning ger nya möjligheter där forskare inom arbetsterapi, fysioterapi och omvårdnad beskriver evidensbaserade metoder för förbättrad prevention, hälsa samt vård och omsorg för äldre. Under Almedalsveckan i Visby arrangerade förbunden ett seminarium om hur denna forskning i högre grad ska kunna implementeras. Fysioterapeuternas vice ordförande Cecilia Winberg lyfte där fram den evidensbaserade metoden fysisk aktivitet.
– Vi fysioterapeuter ser oss som en del av lösningen på den demografiska utmaningen Sverige står inför. Vi vet att äldres funktionsförmåga kan bibehållas och förbättras av fysisk aktivitet. Fysisk aktivitet kan också minska risken för fall och demenssjukdom. Ett minskat antal fallskador minskar sjukdomsbördan för både individen och staten. Fallkostnaderna uppgick för några år sedan till 25 miljarder kronor per år, sa Cecilia Winberg.
Hon betonade också att välfungerande team som arbetar ihop med den äldre och de närstående kan erbjuda en individuellt anpassad rehabilitering.
– Tillgången till rehabilitering som är anpassad efter individens behov ska inte hänga på i vilken kommun man råkar bo i. Det är en fråga om jämlik vård! Det behövs också fler medicinska ansvariga för rehabilitering, MAR. Det finns i dag bara 79 MAR i landet fast vi har 290 kommuner.

Arbetsterapeuternas ordförande Ida Kåhlin uttryckte frustration över att aktuell forskning inte används i verksamheterna i dag.
– Det är en jätteviktig fråga! Genom att bedriva en kunskapsbaserad verksamhet kan vi säkerställa att vi gör rätt saker. Om vården är personcentrerad och kunskapsbaserad då kommer vi också att nå längre än vi gör idag. Mer än var tredje arbetsterapeut möter dagligen äldre personer. Vi kan bidra med mer kvalificerad rehab för att de äldre ska uppnå en optimal funktionsförmåga för att leva ett så aktivt liv som möjligt. Vi kan också handleda omvårdnadspersonal så att de kan tillvarata personernas egna resurser, sa Ida Kåhlin.
Hon ville också att professionen skulle få bidra mer i det förebyggande arbetet, innan de äldre upplever funktionshinder i sin vardag.
– Genom prevention kan vi skjuta upp behovet av äldreomsorg!

Svensk sjuksköterskeförenings vice ordförande Oili Dahl underströk att förutom att använda sig av bästa tillgängliga kunskap, så måste verksamheterna sluta att göra de saker som inte fungerar. För att nå dit behövs fler sjuksköterskor som har utbildning på avancerad nivå, menade hon.
– Det behövs fler specialistsjuksköterskor som kan sprida kunskap och planera verksamheten. För att lyckas att rekrytera och behålla sjuksköterskor behövs också en ledning som lägger sig vinn om kvalitetsutveckling och tar ansvar för tillräckligt god bemanning med tillräcklig kompetens! betonade Oili Dahl.

Sedan följde ett panelsamtal mellan Anna Nergårdh, särskild utredare för Utredningen samordnad utveckling för god och nära vård, Anna Werkelin Ahlin, sakkunnig på PRO, Eva Eriksson, ordförande för SPF Seniorerna, Anders Henriksson, 1:e vice ordförande för SKL (S) samt Dennis Wedin, talesperson i äldrefrågor inom Stockholm Stad (M).
– Vi ser allvarligt på bristen på kompetens inom äldreomsorgen. Vi ser speciellt att de förebyggande insatser är eftersatta, samtidigt vet vi att vi kan spara resurser genom att göra rätt. Därför är det urkorkat att inte satsa på preventiva insatser! Det visar på den åldersdiskriminering som finns i samhället! sa Eva Eriksson förbundsordförande för SPF Seniorerna.

PRO:s sakkunniga inom hälso- och sjukvårdsfrågor Anna Werkelin Ahlin pekade på den strukturomvandling som skett under senare år där allt fler äldre vårdas hemma.
– Vi vill veta hur ni kan få vården att fungera hemma. Fler måste vara medvetna om denna förändringen och tänka på: Var vårdas vi? Var lever vi? Om man inte kan definiera problemen kan man inte heller lösa dem, sa Anna Werkelin Ahlin och fortsatte:
– Varje kommun borde ta ansvar för att kompetensutveckla sin personal. Bristen på kunskap speglar hur det ser ut. Situationen speglar också vilken låg status det har att jobba inom äldreomsorgen. Det måste förändras.

Anders Henriksson SKL i samspråk med utredaren Anna Nergårdh.

Som representant för SKL fick Anders Henriksson svara på hur resurser kan omfördelas för att möta de utmaningar äldrevården står för.
– Det finns många utmaningar att ta sig an. Det förebyggande arbetet möter SKL upp genom en strategi för hälsa där vi har satt upp konkreta mål när det gäller fall samt hur vi ska stärka samverkan mellan olika aktörer. Vi vill också flytta vården närmare patienten, så att samverkan sker kring patienten och att vården bygger på relation i stället för organisation, sa Anders Henriksson, som också lyfte fram den breddade vårdgarantin.
– Arbetsterapeuter och fysioterapeuter är jätteviktiga för de äldre! Det ska dessutom finnas en väl utarbetad plan för de äldre patienter som lämnar sjukhusen och ska ut i kommunerna. Då tror jag att vi är på rätt väg, tillade Anders Henriksson.
Han fick medhåll av utredaren Anna Nergårdh.
– Det första vi behöver göra är att vända på hela synsättet. Man bygger inte modern sjukvård i stuprör utan vi måste utgå från individen. Det är en helt nödvändig kulturförändring och den måste ske i varenda verksamhet, varje dag, hela tiden. Grunden är att se individperspektivet i stället för organisationsperspektivet. Men ska det fungera måste vi också ha en lagstiftning som stöder en sådan utveckling, sa Anna Nergårdh.

Många aktörer efterfrågar en tilldelning av nya resurser under en förändringsfas. Anders Henriksson menade tvärtom att resurser kan hämtas hem inom verksamheterna via att minska kvalitétsbristkostnader.
– Systematiskt förbättringsarbete är inget vid sidan om, det är en del i att styra och leda. Utrymmet kommer aldrig, vi måste skapa utrymme medan vi jobbar.
PRO:s representant flikade in att äldreomsorgen behandlas styvmoderligt just när det gäller ledarskapet.
– Det är inte ovanligt att 60 till 100 personer ska ledas av en och samma chef. Dessutom är det väldigt vanlig med helt outbildad personal. Lyfter man den gruppen finns en fantastisk möjlighet att förbättra hela verksamheten.

Eva Eriksson från SPF Seniorer pekade också på glappet mellan kommun och landsting som diskuterats i 30 år.
– Det kostar samhället otroliga pengar att viktiga reformer stannar upp för att dem ena eller andra huvudmannen har olika åsikter. Se till att äldrevården får en huvudman då kan vi lättare jobba med kompetensutvecklingen och få in forskningen i verksamheterna!
– Det är en våt dröm att om någon pekar med hela handen kommer alla att göra rätt, svarade Anders Henriksson. Det måste vara medarbetarna i verksamheten som är drivkraften ihop med patienten och brukaren. Förändringarna måste utgå därifrån. Jag tror mer på att stimulera än på att tvinga.

Att det finns en förbättringspotential med fler MAR:ar nämndes även av Ida Kåhlin och där gav Anna Nergårdh ett positivt besked.
– I vårt andra delbetänkande som snart går ut på remiss ser vi funktionen MAR som en framgångsfaktor för implementering av ny kunskap. Vi har sett rehabiliteringskunskapen inte kommer patienterna till godo, därför ser vi att MAR är en funktion som behövs.

Från en åhörare kom inspelet att kunskap från kvalitetsregister inte används för att verksamhetsutvecklingen när det gäller de äldre som bor hemma.
– Det är nära den enskilde kan man skapa kvalitet, men Senior Alert används nästan inte alls i ordinärt boende! Det är kontraproduktivt.
– Det sker saker i vårdens struktur utan att man fattat strukturerade beslut, svarade Anna Nergårdh. Det innebär att uppföljningen ibland inte ligger där den borde ligga. Om vi flyttar vård måste uppföljningssystemen följa med.
Ett annat åhörarinspel handlade om att implementering av ny kunskap är en särskild kompetens i förbättringskunskap.
– Utbildningssystemet behöver giftas ihop med forskningen, så att det finns fler som har kompetens att omsätta forskning i praktiken.

En sista fråga ställdes av tidningen Fysioterapi om hur SKL ska kunna öka kompetensen inom sina verksamheter när det råder brist på fysioterapeuter och allt fler lämnar yrket på grund av brister i arbetsmiljön.
– Vi hoppas att vårt arbete med att se över arbetsvillkoren för anställda, som arbetstider, lönevillkor och kompetensutveckling ska göra skillnad. Kan vi lyfta in nya arbetssätt kan vi frigöra tid för medarbetare så att de kan utföra det som är deras kärnkompetens. Digitala lösningar kan också frigöra tid för annat, vilket kan minska stressen, sa Anders Henriksson.

Lois Steen
lois.steen@fysioterapeuterna.se