I en uppmärksammad debattartikel anser fyra fysioterapeuter att man ska sluta utbilda nya kollegor tills arbetsvillkoren har förbättrats. Men förslaget är inte bokstavligt menat utan ett retoriskt grepp för att betona allvaret, säger en av debattörerna.
Den uppmärksammade artikeln har lett till mycket debatt kring arbetsvillkoren. Foto: Colourbox
I debattartikeln, som publicerades på dagensmedicin.se den 31 mars, beskrivs en mörk bild av yrket. Löner och arbetsmiljö är så dåliga att många lämnar yrket, flera väljer att gå ner i arbetstid för att lösa en ohållbar arbetssituation och specialisering behöver till skillnad från andra professioner inte ge mer i lönekuvertet.
Artikeln har fått stor uppmärksamhet och kommentarsfälten bågnar av berättelser som bekräftar den nedslående bilden. Någon skriver att hen inte ens har jobbat i ett år som fysioterapeut och börjar redan fundera på att byta bana: ”Jag har 26 500 kr i lön och jobbar i regionen. Min pojkvän som inte ens är färdigutbildad läkare tjänar redan 7 000 kr mer än mig och vissa undersköterskor på mitt jobb tjänar också mycket mer.” En annan skriver att hen efter 15 år som sjukgymnast ångrar sitt yrkesval flera gånger i veckan, och någon berättar om utmattning och att kraven är orimliga då allt handlar om produktion och vinst. En fysioterapeut har bestämt sig för att efter 24 år byta yrke och beskriver det som en stor sorg: ”… men nu går det inte längre. För hög arbetsbelastning, högar med administration som inte hinns med, minimal tid för förberedelse och utveckling … återhämtning finns inte på kartan … jag har gått sönder.”
I debattartikeln skriver de fyra fysioterapeuterna att ”inte en enda fysioterapeut till bör utbildas förrän arbetsvillkoren förbättrats och kompetensflykten stoppats.” I en intervju med tidningen Fysioterapi säger Eva-Lotta Novák Wilander, som är en av debattörerna och som även är styrelseledamot i Sektionen för Mental hälsa, att det inte ska tas bokstavligt.
– Vi menar inte att man automatiskt skulle få det bättre om vi stryper hela tillförseln av nya fysioterapeuter. Det är inget vi tror fungerar, och det är inget förslag vi vill driva. Det här var ett retoriskt grepp för att peka på allvaret, att om det ska vara så här, vad är då poängen? Ska vi fortsätta utbilda kollegor till en livslön som är lägre än om man bara hade läst samhällsvetenskap på gymnasiet?
När arbetsbelastningen blir för hög förekommer det att fysioterapeuter löser situationen genom att gå ner i arbetstid. Detta har tidningen Fysioterapi skrivit om i en artikel. Med tanke på det låga löneläget riskerar det att få förödande konsekvenser för en framtida pension, påpekar Eva-Lotta Novák Wilander. Men att kräva att arbetsgivaren gör något åt de dåliga villkoren är svårt, säger hon.
– Många fysioterapeuter är duktiga, ambitiösa och drivna. Så i stället för att erkänna att det är för tufft väljer man hellre att gå ner i tid. I stället för att bli sjukskriven säger man upp sig. Man lägger skulden på sig själv, tror att det är man själv som inte räcker till.
Eva-Lotta Novák Wilander. Foto: Privat
Orimliga arbetsvillkor har också kommit att brett accepteras som något som ”bara är som det är” säger Eva-Lotta Novák Wilander. Att det liksom ingår i jobbet att aldrig hinna vara med och fika.
– Det här tror jag är typiskt för vår kår, att ha en otroligt hög kompetens men samtidigt ett lågt självförtroende. När jag tittar på debattartikelns kommentarsfält så tänker jag att vi skulle behöva gruppterapi där vi lär oss att stå på oss. Att förbundet i ett uttalande säger att fysioterapeuter kommer att bli ersatta av andra yrkesgrupper om vi inte utbildar fler tyder också på ett väldigt lågt självförtroende. Självklart kan vi inte ersättas av någon annan yrkeskår och det är det vi måste förmedla! Här tycker jag förbundet måste kliva fram och skruva upp tonläget.
Vad vill du att förbundet ska göra?
– Gör en ordentlig arbetsmiljökoll på de mest belastade regionerna. Hur ser det ut med sjukskrivningar? Hur stor är personalomsättningen? Hur ser det ut med möjligheter till paus och återhämtning? Ta sen resultatet med politikerna och sätt hårt mot hårt, säg att så här kan vi inte fortsätta. Fråga dem om de tycker det är okej att fysioterapeuter ska ha det på det här viset.
Varför skrev ni ingen motion om detta till förbundets kongress i november? En motion är ju ett sätt att vara med och påverka hur förbundet ska jobba?
– Det är inte så lätt att orka vara fackligt engagerad när man kämpar med alla sina patienter och samtidigt specialistutbildar sig på sin fritid. Jag håller med om att facket är vi och att vi alla måste hjälpas åt och dra åt samma håll. Men förbundet centralt måste jobba för bättre förutsättningar så att folk ska orka vara engagerade fackligt.
Fysioterapeuternas ordförande Cecilia Winberg säger att dålig löneutveckling och tuff arbetsmiljö i branschen inte är några nyheter för förbundet, och att hur det ser ut varierar i landet.
– Lön och arbetsmiljö är prioriterade områden för oss, har varit och kommer att vara. Vi har de senaste åren ganska ofta lyft hur arbetsmiljön ser ut för våra medlemmar, både i debattartiklar och i kommunikationen med regionala företrädare. Vi arbetar med detta såväl nationellt som regionalt. Våra regionalt förtroendevalda gör ett stort arbete när det gäller löneöversyn och arbetsmiljö. Vi vill ju inget hellre än att våra medlemmar ska ha en bra arbetsmiljö och bra löner.
Ändå ser det ut som det gör. Har debattörerna en poäng i att tonläget behöver skruvas upp?
– Jag som representant för de centrala delarna av förbundet vill inte gå i polemik med artikelförfattarna på något sätt. Vi håller ju med om att det inte är hållbart i längden att ha en arbetsbelastning som ser ut som den som beskrivs i kommentarerna. Vi ska i vårt påverkansarbete använda oss av kraften i de berättelser som kommit fram. Vi har dock inte beslutat hur vi ska gå till väga än. Men vi kommer fortsätta vara en aktör som är lösningsfokuserad, och det är viktigt för oss att ha en god ton i samtalet.
– Man ska också komma ihåg att välfärden är underfinansierad och har varit det under lång tid. Detta är ett problem vi delar med flera andra fackförbund som befinner sig inom hälso- och sjukvården. Beslutsfattarna måste satsa på välfärden, både i form av pengar och personal.
Cecilia Winberg. Foto: Emil Malmborg
Cecilia Winberg påpekar också att man måste följa de demokratiska processer som finns i en organisation. Vill man påverka det arbete som förbundet gör så behöver man alltså göra det den demokratiska vägen, säger hon.
– Det handlar bland annat om att engagera sig i distrikt och sektioner. Det blir problematiskt när man gör uppdelningen ”förbundet centralt”. Fysioterapeuterna är ett fack- och professionsförbund som har verksamhet både centralt och lokalt och vi är alla delar i det arbetet.
Hon understryker också att alla behöver ta ansvar, även om det ser olika ut beroende på var i organisationen man befinner sig.
– Förbundet kommer fortsätta kämpa för schyssta ingångslöner och en schysst löneutveckling. Vi kommer fortsätta ta samtalen kring arbetsmiljö med regionala och nationella politiker. Som enskild medarbetare har man också ett eget ansvar att säga ifrån för att kunna må bra och orka på sin arbetsplats. Säger man inte ifrån så har man inte heller någon som helst möjlighet att påverka. Om man inte har en dialog med sin närmsta chef eller sitt arbetsplatsombud kring hur det ser ut så är det också svårt att få till en förändring.
Att fysioterapeuter skulle kunna ersättas av andra yrkesgrupper, signalerar det ett dåligt självförtroende?
– Nej. Vi vet av erfarenhet att det finns en risk för det. Det har funnits perioder när det varit ont om fysioterapeuter inom vissa områden, och då har man antingen dragit ner på antalet tjänster eller låtit andra arbetsgrupper som sjuksköterskor, arbetsterapeuter eller hälsopedagoger ta över delar av vårt arbete.
Läs mer:
“Sluta utbilda fysioterapeuter tills villkoren förbättrats” (Dagens Medicin, 31 mars 2021)
“Nu räcker det” (Cecilia Winbergs blogg, 7 april 2021)
“Sorg, glädje och vaga löften efter debatt om fysioterapeuters villkor” (Dagens Medicin, 13 april 2021)
“Unga fysioterapeuter tappar sugen i primärvården” (Fysioterapi, 6 november 2019)
Agneta Persson
agneta.persson@fysioterapeuterna.se
