Fysioterapeutstudenter i Umeå som är nyfikna på forskning kan ansöka om att bli så kallade forskaraspiranter. Man får ett stipendium och går med i ett forskarteam. Johan Asplund är en av dem.
Johan Asplund siktar på en doktorandtjänst så småningom. Foto: Pia Asplund
Berätta hur det funkar! Hur får man till exempel ihop forskning med ordinarie studier?
– Man får göra lite extra på helger och kvällar, men är man beredd på det så är det inga som helst problem. Det här vill man göra för att det är kul! En fördel med att studera är att man har mycket frihet att lägga upp tiden som man själv vill. Huvudverksamheten som forskaraspirant är under sommaren och då har man ett stipendium för att kunna jobba med forskarteamet. Sen är det lite olika vidareutbildningar och kurser på kvällar och helger.
Vilken roll har forskaraspiranten i forskarteamet?
– Man är lite som en lärling. Man är där för att se och lära, och vara extrahjälp genom att göra uppgifter som är ganska monotona och inte särskilt avancerade men som tar mycket tid. Helt rimligt tycker jag så länge man inte är så erfaren eller insatt i projektet. Jag jobbade med jättehärliga personer i teamet, och jag hade superbra handledare som verkligen gick in för att jag skulle få lära mig och prova på. Jag fick till exempel analysera mina egna data och skriva rapporter. Sen fick jag mycket feedback på det, så jag lärde mig väldigt mycket. Jag kunde också påbörja min masteruppsats inom ramen för tjänsten, vilket är en sak som är så bra med det här.
Hur kommer det sig att du blev forskaraspirant?
– Jag har ända sen jag var liten varit intresserad av forskning och tyckt att forskaryrket är spännande. Det är häftigt med kunskap i allmänhet, men också att kunna upptäcka nya saker och förstå sig på sin omgivning lite djupare. Det fascinerar mig. Det är genom forskning man har störst möjlighet att bidra mest och hjälpa flest personer.
Var det på grund av Forskaraspiranterna du började plugga i Umeå?
– Nej, jag visste inte om att det fanns innan jag började plugga. Jag fick veta det under studietiden och sökte under termin fyra. När man söker är det en fördel om man redan har kontakt med ett team som har ett projekt man är intresserad av. För mig var det när en av mina lärare höll en föreläsning om fysisk aktivitet i vardagen som jag hittade vad jag ville. Det är ett område som intresserar mig mycket, så efter hennes föreläsning gick jag fram och frågade om de hade behov, intresse och möjlighet att ha en forskaraspirant i sitt projekt. Sen ansökte jag, blev antagen och började sommaren mellan termin fyra och fem. Jätteroligt!
Vad gör du nu då?
– Sedan jag blev klar med mina studier för ett år sedan jobbar jag kliniskt på en hälsocentral. Jag vill ha en doktorandtjänst och helst forska om hur man kan bibehålla en hög aktivitetsnivå redan från skolålder, ett ämne som känns väldigt aktuellt nu när vi blir mer stillasittande i vardagen. Men jag har inte bråttom. Jag vill gärna jobba praktiskt och bygga på min erfarenhet här innan jag går på en forskartjänst, för jag gissar att om jag väl börjar forska så kommer jag ha svårt att gå tillbaka till klinik.
Agneta Persson
agneta.persson@fysioterapeuterna.se
