Transpersoner är mindre fysiskt aktiva än andra. Förmodligen för att många både är obekväma och rädda för diskriminering, tror fysioterapeuten Lee Ewing som själv är trans. Men det finns mycket kåren kan göra for att underlätta, säger han.
Lee Ewing arbetar med primärvårdsrehab på Active i Göteborg. Foto: Maria Steén
TEMA TRANS I höstas höll Lee Ewing i träningsgrupper för trans och ickebinära på Hälsoteken i Göteborg. Helt enkelt för att den här gruppen behöver en egen trygg miljö att vara fysiskt aktiv i, förklarar han.
– Många är inte bekväma med att besöka till exempel gym eller simhall. Så det är värdefullt med särskilda forum där man får känna sig säker, och dessutom vara tillsammans med andra som har liknande erfarenheter.
Att han själv är både trans och fysioterapeut gjorde också att deltagarna kunde fråga om träning och rehabilitering utan att riskera att bli ifrågasatta eller bemötta med okunskap och fördomar.
– Och det är ju det första steget till att söka vård, säger han. Att man känner sig trygg och respekterad.
Men välkomnande träningsmiljöer för trans och ickebinära är sällsynta, konstaterar Lee Ewing. Det borde ju vara tvärtom eftersom den här gruppen är mer stillasittande än andra. Vilket förmodligen bottnar i att många känner sig obekväma och rädda för att bli diskriminerade i könsuppdelade utrymmen, tror han.
– Det gör mig verkligen ledsen, för rörelse är ju livsviktigt för att man ska må bra! Könsdysfori kantas dessutom ofta av ångest, och fysisk aktivitet kan vara ett bra sätt att hantera det. För min egen del har träningen betytt mycket för att må så bra som möjligt.
Fysioterapin har med andra ord mycket att bidra med för den här gruppen, säger Lee Ewing. Trots det lyser kåren och det specifikt fysioterapeutiska perspektivet ofta med sin frånvaro när det gäller transvård. Inför sin egen masektomi för drygt ett år sedan letade Lee Ewing efter fysioterapeutiska interventioner vid könsbekräftande vård, men hittade inga.
– Det finns för masektomi vid bröstcancer, men det är inte samma sak. Olika patientgrupper betyder olika mål med behandling och rehab.
Han fick inte heller någon information från sin kirurg.
– Jag vet inte hur det fungerar inom den offentliga vården, jag bekostade min operation privat för att korta väntetiden, men att inte bli hänvisad till vår profession för att komma tillbaka på banan tycker jag är helt galet. Jag fick själv leta upp en fysioterapeut att bolla rehabplan med.
Kunskapen om trans och könsdysfori är över lag dålig inom hälso- och sjukvården. Lee Ewing har själv känt behov av att fördjupa sig inom ämnet. Kanske genomföra en studie, eller nischa sig mot just den här patientgruppen. Han är inte riktigt på det klara än med vad det ska bli. Men redan nu hjälper han gärna till med att höja kunskapsnivån.
– Jag kan bidra en hel del genom att dela med mig av mina egna erfarenheter och hur man kan tänka. Jag kommer gärna och föreläser redan på fysioterapeutprogrammen, eller håller i internutbildning på arbetsplatser.
Så vad kan man som fysioterapeut göra då? Mycket, säger Lee Ewing, med hyfsat enkla medel. Att hbtqi-certifiera sin arbetsplats för att öka kunskapen är en sak. Att ta reda på vart man kan hänvisa en patient med könsdysfori är en annan (kanske behöver hen samtalsstöd). Fixa könsneutrala utrymmen för att klä om i träningslokaler är en tredje. Och att vara extra lyhörd och normmedveten i sitt bemötande av personer som tillhör den här gruppen är en fjärde.
– Det är viktigt att respektera namn och pronomen både i mötet och i den medicinska dokumentationen, säger Lee. Är man osäker får man fråga på ett respektfullt sätt. Man kan också inleda med att presentera sig själv med namn och pronomen för att bjuda in.
Med styrketräning har Lee Ewing byggt en mer maskulin framtoning. Foto: Maria Steén
Fysioterapeuter kan också anordna särskilda träningsgrupper, så som han själv har gjort. Är inomhusmiljöerna för obehagliga kan man organisera aktiviteter utomhus. Som privatperson kan man samla ihop ett gäng och gå tillsammans till gymmet och träna för att känna sig mer trygg.
– Jag tycker också det är viktigt att man hjälper till att hitta något som är roligt. För det blir svårare att vara kritisk till sig själv och sin kropp när man har fullt upp och gör något man tycker är kul.
För honom har gymträning varit en bra pysventil och till stor hjälp för att hantera dysforin i väntan på vård. Det har gjort det lättare att fokusera på annat, men med styrketräning har han också medvetet kunnat bygga muskler för att få en mer maskulin framtoning.
– Jag har också kunnat se på kroppen som en fascinerande skapelse med alla sina funktioner, och vara tacksam över att den är välmående och välfungerande. Mycket av det beror nog på att jag är fysioterapeut, men det var ändå inte helt självklart. Det var ett förhållningssätt jag behövde arbeta på.
Lee Ewing lever öppet som transman och har varit tydlig med sina pronomen han/honom i tre år. Men den långa resan är inte över. Först i slutet av förra året kunde han påbörja hormonbehandling och är därmed under pågående transition. Det händer att han får frågor om det han går igenom, och det är helt okej. Han svarar gärna. Men inte alltid, och inte hela tiden. För till vardags vill han bara smälta in och inte ständigt diskutera sin könsidentitet.
– Jag har precis bytt arbetsplats och här är det en ickefråga, och det är jag otroligt tacksam över. Mina arbetskamrater är sköna, öppna typer och jag har hittills blivit bemött som vem som helst. Och det är ju det jag vill. Jag vill passera och bara vara.
Agneta Persson
agneta.persson@fysioterapeuterna.se
