Att förbundet ska göra mer av samma sak, är det så jag ska förstå Cecilia Winbergs och Åsa Forsbergs svar? Det är inte lätt att bena ut vad som menas i ordsalladen som gått i repris under 20 år. Jag hade verkligen hoppats nå fram till er och att förbundets påverkansarbete kunde få en ny riktning. Det skriver Lie Larsson i en replik.
REPLIK Det är som att jag, Cecilia Winberg och Åsa Forsberg inte läst samma debattartikel i DN, om hur administrationen sväller och förvrids på sätt som påverkar oss i kärnverksamheten. Är det så svårt att se att den gör det på vår bekostnad i budget? Inte bara på vår bekostnad i form av löneprioritering utan även sänker vårdkvaliteten då vi ska förenkla och effektivisera vårt arbete i absurdum. Vore det inte bättre att förenkla och effektivisera administrationen?
Hur menar förbundet att vi ska konkurrera på vår egen marknad och hur ska den i så fall definieras? Andra kvinnodominerande vårdyrken? Det är skrämmande att förbundets representanter i våra förhandlingar hellre ser oss konkurrera inom märket bland andra yrkesgrupper som är lika undervärderade som vi på grund av den historiska kvinnodominansen. Menar ni att vi ska fortsätta trängas med dem på den lilla fläck vi tilldelas i budgetar, i stället för att jobba ihop med andra kvinnodominerade yrkesgrupper för att förändra beslutsfattarnas syn på värdet av vårt arbete?
I grund och botten har jag mycket stor tilltro till organisering och vikten av att mitt fackförbund representerar mig i förhandlingar. Men när förbundets styrande skikt hellre ägnar sig åt försvarstal än rannsakar sig själva blir jag missmodig. Jag har en mycket stor yrkesstolthet, över mina kollegor och det vi gör. Vi som fysioterapeuter har en unik kompetens i att sy ihop medicin, psykologi, beteende och kropp för att hjälpa personer mot ökad hälsa. I den AI-revolutionen som pågår ska administratörer känna sig mycket mer flåsade i nacken av den nya tekniken än vi.
Om våra fackliga representanter inte kan se det och förstå hur de ska opinionsbilda för att få våra politiker och tjänstemän att göra bättre prioriteringar i budget är det rätt sorgligt. Tillgång och efterfrågan är inget naturvetenskapligt fenomen utan ett psykologiskt, alltså kan vi påverka synen på vårt arbete. Min största rädsla är att ni som leder förbundets påverkansarbete har blivit ett gäng superbyråkrater som har lättare att identifiera er med administrativ personal och svårare för att leva er in i situationen för oss som utför ett praktiskt patientarbete.
Jag vill inte ha samma svar som vi på golvet alltid får – och som förbundets aktuella replik är ett så tydligt exempel på. Jag efterfrågar nya tag och framför allt en ny problembeskrivning! Det går att påverka opinionen!
Lie Larsson
leg. fysioterapeut, specialisering i ortopedi
Idrottskliniken Rehab Solna