Det är tid att träna vår inre styrka

Det nya coronaviruset gör att vi nu lever i en samhällskris, där ingen riktigt vet vad som kommer att hända härnäst. Situationen kräver att vi blir bättre på att tvätta händerna, hosta och nysa i armvecket och att stanna hemma när vi är krassliga. Situationen kräver också att vi tränar upp vår inre styrka och lär oss att välja de tankar som stärker och lyfter oss. För vi slåss inte bara mot ett virus. Vi kämpar mot att rädsla och oro ska ta över världen; varje stund och varje samtal som förs.

Den här världskrisen tär på vår mentala ork och stressar våra kroppar. Därför behöver vi nu vara extra måna om vår återhämtning och leva varje dag med stor medkänsla. Vi behöver tala vänligt både med oss själva och med varandra. Kanske genom att vid nästa arbetspass bjuda på fler varma leenden och fler uppriktiga ”tack för i dag, bra jobbat!”. Det är enkla handlingar som skapar den trygghet som ökar vår gemensamma motståndskraft. En atmosfär där vi får energi och orkar mer.

Jag tänker särskilt på er fysioterapeuter som liksom övrig vårdpersonal får bära en enorm tyngd i denna samhällskris. En del av er leder verksamheter och måste ta svåra beslut och andra kommer att vara nära de svårast sjuka och ge andningsträning med mera. Tack vare era ansträngningar och vårdens övriga insatser kommer många att överleva och tillfriskna. Det är stort och beundransvärt. (Se corona-bevakning på fysioterapi.se/nyheter)

Världshistorien och enskilda liv lär oss att även om läget ibland ser mörkt ut, kan det komma en vändning. Så var det för jazztrummisen Ronnie Gardiner som mitt i en stor sorg fick en vision om rytmens läkande kraft. Han fick jobba många år innan han fick gehör för sina idéer, men slutade aldrig att tro på att rytm och rörelse kunde bidra till att stärka hjärnan hos neurologiska patienter. (Läs Profilen här.)

För Ronnie Gardiner kom vändningen – från nära död till nytt liv – genom en annan människas leende. Och det är en påminnelse om att vi inte vet vad som sker inuti våra medmänniskor när vi möter och bemöter dem. Tänk om vi med enkla handlingar kan så ett frö som gör att andra människor orkar vidare. För vi behöver inte vara tuvan som stjälper lasset. Vi kan vara leendet som räddar livet.

Läs aktuellt nummer här!