”Att skicka anställda på kurser i mindfulness hjälper inte mot organisatoriska problem”. Det sa Agneta Lindegård Andersson, docent i folkhälsovetenskap, på Fysioterapeuternas seminarium om ett hållbart arbetsliv.
Publiken fick prova på gummibandsträning. Foto: Agneta Persson
ALMEDALEN Hur skapar vi ett meningsfullt och hållbart arbetsliv? Det var den övergripande frågeställningen när Fysioterapeuterna höll sitt arbetsmiljöseminarium på tisdagsmorgonen. Inbjudna talare och paneldeltagare var överens: Det är inte individen som ska fixa den goda arbetsmiljön. Det är arbetsgivaren som måste ta ansvaret.
– Under mina 40 år som ergonom, fysioterapeut och forskare har jag sett hur den arbetsrelaterade ohälsan har förändrats, sa Agneta Lindegård Andersson, Institutet för Stressmedicin i Göteborg.
– På senare år har det skett en dramatisk ökning av sjukskrivningar, framför allt inom kvinnodominerade yrken i offentlig sektor. Något har alltså gått väldigt snett i svenskt arbetsliv.
Faktorer som neddragningar, oklara verksamhetsmål, dåligt ledarskap och organisatoriska brister spelar en avgörande roll för den här utvecklingen, sa Agneta Lindegård Andersson. Ska arbetslivet vara hållbart måste arbetsgivarna inte bara satsa stort på arbetsmiljön, sa hon. De måste också lägga frågan där den hör hemma.
– Vi måste lyfta arbetsmiljöfrågorna från individen till organisationen. Att skicka anställda på kurser i mindfulness hjälper inte mot organisatoriska problem.
Betydelsen av ett arbetsliv som möjliggör fysisk aktivitet under arbetsdagen diskuterades också – och praktiserades. Publiken försågs med varsitt gummiband och fick dra och tänja till tonerna av Kikki Danielssons God morgon, är du riktigt vaken än, vilket satte igång fantasin hos Camilla Waltersson Grönvall, socialpolitisk talesperson (m):
– Jag ser framför mig hur talmannen i Sveriges riksdag efter en halvtimmes votering säger ”nä killar och tjejer, nu börjar ni se lite slöa ut så nu tar vi fram våra träningsband”. Det skulle göra ganska gott kan jag säga!
Olivia Wigzell, Socialstyrelsens generaldirektör och Sveriges representant i världshälsoorganisationen WHO, berättade att WHO för en månad sedan tog ett gemensamt beslut om handlingsplan för fysisk aktivitet i arbetslivet.
– Den kommer att lyfta frågan till en organisatorisk nivå, sa hon. För det är arbetsgivarens och samhällets ansvar att arbeta hälsofrämjande.
Vivianne Macdisi, regionråd Uppsala (s), poängterade att arbetsmiljö inte är ett fritt valt arbete för en arbetsgivare.
– Det är ett ansvar, sa hon. Men som politiker måste vi också efterfråga resultat, begära återkoppling från arbetsgivarna. Det är då vi visar att det här är viktiga frågor.
Emma Spak, läkare och samordnare på Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, poängterade vikten av att våga prata om hur man mår på jobbet.
– Jag sjukskriver väldigt många för stressrelaterad ohälsa, sa hon. Och jag möter en utbredd rädsla för att tala om för chefen vad man behöver för att kunna fungera bra på jobbet. Vi måste komma bort från den rädslan.
Lotta Håkansson, Reumatikerförbundets ordförande, höll med:
– Det syns inte alltid att du har ett funktionshinder. Det betyder att arbetsgivaren måste vara lyhörd och flexibel – om man ens har lyckats ta sig in på arbetsmarknaden vill säga. Man måste ha mer än ett höj- och sänkbart skrivbord. Det handlar om att arbetsgivaren är flexibel nog att skapa en arbetsmiljö som fungerar för olika behov.
Agneta Persson
agneta.persson@fysioterapeuterna.se
