Charlotte Linderoth, fysioterapeut på Aleris ASIH Lidingö, har skrivit en magisteruppsats om sittande dans för palliativa patienter. Det kan vara ett värdefullt alternativ till annan fysisk aktivitet för den här patientgruppen, säger hon.
Charlotte Linderoth har nyligen lämnat in en ansökan om att bli specialist inom onkologi. Foto: Alice Östergren
Berätta!
– Jag ville göra något som kändes både roligt för mig och meningsfullt för mina patienter. Så jag tog kontakt med en danspedagog inom danshälsa på Balettakademien som kom en gång i veckan i tio veckor. Jag sökte och fick fondmedel för att kunna finansiera honom.
Hur gick dansen till?
– Den utgick från metoden Dans för Parkinson (läs tidigare reportage om det HÄR, reds. anm). Den är framför allt i sittande men kan också göras i stående och gående. Framför allt mot slutet när de var lite vana blev det mindre sittande.
Vilka deltog?
– Vi bjöd in alla patienter som inte var helt sängliggande både från ASIH och den palliativa avdelningen. Så det var mycket cancer, men även multisjuka, personer med hjärtproblem och KOL. Enstaka var också inskrivna som kurativa.
Vad tyckte de om dansen?
– De var väldigt nöjda! De sa att det kändes meningsfullt och lustfyllt, blev glada och inspirerades att röra på sig tack vare dansen. De upplevde också en samhörighet i gruppen. Ett fåtal blev påminda om kroppens begränsningar när något inte kändes bra, men i det stora hela var det väldigt uppskattat.
Blev det som du hade trott?
– Nej, det blev bättre! Det var så roligt att se att de tyckte om det, och att de man kanske inte hade trott skulle nappa faktiskt ville prova. En äldre man som var över 90 år till exempel, han hade aldrig varit med på något sådant här utan hade hållit på med andra grejer i livet. Men han var med flera gånger och tyckte det var kul. Något deltagarna lyfte som betydelsefullt var att pedagogen var väldigt lyhörd, vilket gjorde att de kände sig trygga att vara med trots sina begränsningar. Han anpassade så att alla kunde delta efter egen förmåga och dagsform. Fokus låg på rörelseglädje, utan någon som helst prestation.
Vilka slutsatser kan du dra av din studie?
– Att dans var en uppskattad och genomförbar form av fysisk aktivitet för patienter i palliativ vård. Och att det kan vara ett värdefullt alternativ till annan fysisk aktivitet. Det finns ju fysioterapeuter som även är dansare som kan leda. Och kan man inte själv så kan man hänvisa patienter vidare till någon som gör det. Här i Stockholm finns det till exempel liknande på Sabbatsbergs sjukhus, Balettakademien och Kraftens hus. Jag har också skickat min studie till PKC, Palliativt kunskapscentrum, och önskat att de arrangerar en kurs för fysioterapeuter som är intresserade av det här.
Agneta Persson
agneta.persson@fysioterapeuterna.se
