Fysioterapeuternas ordförande Cecilia Winberg reagerar starkt på Fysioterapis granskning om hat, hot och våld på jobbet. Siffrorna är oroväckande, och arbetsgivarnas beredskap är riktigt dålig, säger hon.
Minskade resurser till vården kan ha bidragit till att hat, hot och våld blivit vanligare, tror Cecilia Winberg. Foto: Ulf Huett
TEMA ARBETSMILJÖ Det här är skrämmande, kommenterar Cecilia Winberg.
– Jag blir förbluffad, samtidigt som siffrorna stämmer överens med vad jag tidigare läst om andra yrkesgrupper inom vården. Men det är oroväckande att det även gäller oss.
Att 30 procent av de fysioterapeuter som i tidningens granskning har blivit utsatta inte fått stöd från sin arbetsgivare är riktigt dåligt, säger hon. Likaså att 21 procent inte vet om det finns någon rutin eller policy för hot och våld på jobbet, och att sju procent uppger att det helt saknas.
– Man ska aldrig behöva vara ensam i det här. Arbetsgivaren har det yttersta ansvaret och har därmed också den viktigaste rollen när en anställd drabbas. Alla är dessutom skyldiga att ha en policy kring hot och våld och den måste vara en självklar del i det vardagliga arbetsmiljöarbetet. Annars innebär det sannolikt att man saknar verktyg för hur man ska agera i hotfulla situationer.
Att fysioterapeutens jobb ofta innebär ensamarbete, och dessutom att vara fysiskt nära sina patienter, kan göra yrkeskåren extra utsatt, säger Cecilia Winberg.
– Det finns också en risk att patienten kan uppfatta det som att man får en relation med sin fysioterapeut eftersom vi ibland arbetar länge med dem. Det här kan göra det svårt att avsluta en patient.
Själv har Cecilia Winberg som kliniskt verksam fysioterapeut varit med om flera utmanande situationer. Hon har aldrig själv upplevt några direkta hot, säger hon. Däremot har det kunnat bli “inte särskilt trevligt” när det har varit dags att avsluta en behandling.
– Mina patienter var kroniskt sjuka, och där fanns ibland en förväntan om att få kontinuerlig fysioterapi. När ett avslut uppfattades som att man svek eller valde bort kunde det bli problematiskt.
På arbetsplatsen försökte de förebygga genom att redan vid första mötet med patienten tala om att det inte är aktuellt med någon kontinuerlig behandling, utan snarare om en behandlingsperiod med en början och ett slut. Och att öppna upp för återkommande träningsperioder, men inte för att kunna gå i träning hur länge som helst.
– När man sedan kom till avslutet kunde man alltid återkoppla till det här tidigare samtalet.
De hade också som regel att aldrig vara ensamma med en förstagångspatient, berättar hon.
– Och en del patienter var vi aldrig ensamma med i rummet över huvud taget.
Alla arbetsplatser behöver ha en beredskap, säger Cecilia Winberg. Som att återkommande prata om vad man bör vara extra vaksam på, hur man ska placera sig i rummet, hur man ska agera i olika situationer och så vidare. Tänka igenom möjliga situationer så konkret som möjligt, understryker hon, så att man är så förberedd som det bara går.
Att en av fem fysioterapeuter i Fysioterapis granskning upplever att hat, hot och våld blivit vanligare kan nog delvis förklaras med en hårdare samhällsdebatt, säger Cecilia Winberg. Men även minskade resurser till vården kan spela roll, menar hon.
– Eftersom det leder till sämre tillgång till sjukvård, vilket gör att man som patient kan känna sig alltmer utsatt och desperat. Kanske är man rädd. Kanske har man en psykisk sjukdom. Allt det här tänker jag gör det lättare att ägna sig åt hot och våld.
De bakomliggande orsakerna till varför människor agerar aggressivt behöver också diskuteras på arbetsplatsen, anser Cecilia Winberg.
– Det är viktigt att förstå att det oftast inte är fysioterapeuten som har gjort något fel, utan att det är ett större samhällsproblem och kan vara ett resultat av en desperation som patienten känner.
Har facket någon roll att spela här?
– Som lokalt arbetsplatsombud och som skyddsombud har du såklart en roll att spela. Till exempel genom att lyfta frågorna i arbetsmiljöarbetet. Ser du att det inte finns någon policy eller att man inte arbetar med frågorna så behöver du som facklig företrädare trycka på hos arbetsgivaren och se till så att denne verkligen tar hot och våld på allvar och arbetar med frågorna.
Även om det är arbetsgivaren som har det yttersta ansvaret måste man också kunna söka stöd hos skyddsombudet eller sitt lokala arbetsplatsombud, säger Cecilia Winberg.
– Jag ser att vi som fackliga företrädare har en viktig roll i att ge det stödet, och att vi informerar våra kollegor om vad man kan få hjälp med från arbetsgivaren.
Läs mer:
En av tre har hotats på jobbet
Hotfull patient påverkade hela kliniken
Fysioterapeuter vittnar om hotfulla situationer på jobbet
Rapportera till din chef om du blir utsatt
Så gör du om du blir hotad på jobbet
Agneta Persson
agneta.persson@fysioterapeuterna.se
