Fysioterapeuten Olle Hörnfeldt lyckades för två år sedan bli tillsvidareanställd på idrottsgymnasiet i Sundsvall. Vi ringde upp honom för att höra hur det gick till och hur han jobbar.

Olle Hörnfeldt är tillsvidareanställd som fysioterapeut på NIU i Sundsvall. Foto: Privat

Berätta kort om din bakgrund!
– Under sista året på fysioterapeututbildningen vid Umeå universitet jobbade jag extra för Svenska skicrosslandslaget, och det ledde till att jag sedan fick ett erbjudande att jobba med unga skidåkare på idrottsgymnasiet, som är en Nationell Idrottsutbildning (NIU), i Sundsvall. Efter min examen jobbade jag halvtid som instruktör där och distanspluggade samtidigt på heltid för att ta min magisterexamen i idrottsmedicin. När jag var klar med den blev jag erbjuden att fortsätta jobba på NIU. Men mitt krav för att fortsätta var att bli tillsvidareanställd som fysioterapeut på skolan. Efter en del diskussioner med HR-avdelningen fick jag en sådan anställning och nu har jag varit två år i den här rollen på skolan.

Vad innebär ditt arbete i praktiken?
– Det varierar över läsåret beroende på säsong. Jag har ansvar för 24 alpina elever och i augusti och september gör jag fystester och rörelseanalyser på dem. Under hösten lägger jag även upp fysträningen. Det finns gemensamma schemalagda pass medan den individuella träningen läggs upp utifrån de förbättringsbehov som finns. Ihop med eleven lägger jag upp en träningsplan byggd på de tester och analyser som gjorts. Jag följer också med som tränare och ansvarar för barmarksträningen på de träningsläger som brukar ske i Alperna och i Norge på hösten. Det är jag som håller i den teoretiska undervisningen i tränings- och tävlingslära: kost, sömn, återhämtning, skadeprevention, idrottspsykologi med mera. Under vårterminen sker ännu mer fysträning och barmarksträning och jag gör uppföljande tester. Vi utvärderar vintersäsongen, elevens fysiska status och hur läsåret har varit för individen. Jag gör också skadebedömningar och guidar eleven vidare till vårdgivare utanför skolan. Jag har inte ansvar för skador som behöver rehabilitering, då hänvisar vi vidare till någon av de vårdenheter där vi har samarbeten, exempelvis andra fysioterapeuter. Om eleven godkänner det har jag kontakt med de som har det medicinska ansvaret och får ta del av deras rehabiliteringsplan och planen för återgång i idrotten.

Vilken typ av skadebesvär är vanligast hos skideleverna?
– Vid skidåkning är den vanligaste skadan knädistortioner, men ländryggsbesvär förekommer också ofta. Man är i en ganska utsatt position när man åker skidor, många har besvär med överbelastningsskador i ryggen. Det blir också en del överbelastningsskador i knäna, exempelvis hopparknä. Dessutom finns också en risk för hjärnskakningar.

Vilken respons får du från eleverna själva?
– Jag tror att de upplever att det är positivt när jag kan ha kontakten med deras vårdgivare och att vi kan samarbeta omkring dem när de är skadade. Jag träffar eleverna rätt mycket i vardagen medan de bara är hos den externa fysioterapeuten någon gång i veckan. Vi kan stämma av hur det går och de kan få svar på sina frågor om rehabupplägget. Jag försöker också ta hand om den mentala biten och uppmuntra även de skadade att vara med på olika gemensamma samlingar. Många har ju flyttat hemifrån så det är bra att stämma av den mentala biten, särskilt vid en skada. Vid en pratstund kommer det ofta fram om det psykiska måendet är sämre i en viss situation.

Hur samarbetar du med elevhälsan?
– Det samarbetet är inte så utvecklat än, oftast är det kuratorn jag har kontakt med när någon har mått lite sämre. Då resonerar vi om hur man ska gå tillväga för att hjälpa eleven. Annars blir det inte så mycket eftersom skadorna ofta hänvisas till externa vårdgivare. Men det kan förändras, eftersom min tjänst är flexibel. Det finns i princip inga skolfysioterapeuter på idrottsgymnasierna, så det finns inga andra att bolla med om vad som är ett bra upplägg. Det borde vara självklart med fysioterapeuter på fler skolor, inte minst på ett idrottsgymnasium där många elever skadas. Vem ska de prata med om det inte finns någon fysioterapeut? Är vi på plats i skolan kan vi göra stor skillnad.