Det här året knockade mig tidigt, och jag har inte riktigt hämtat mig än. Pandemin hade precis släppt sitt järngrepp om oss när kriget kom till Europa. Vi fick en ny sorts oro att hantera.

En purfärsk blick på vad vi själva sysslat med i åratal kan vara oerhört värdefull. Den hjälper oss att få syn på nötta tankespår och gamla metoder som det kan vara dags att lämna.

Jag saknar kloka sansade röster i valdebatten. De som först lyssnar och sedan talar. Om jag kunde utropa en tyst minut för demokratin, så skulle jag önska en för valrörelsens sista dagar.

Vid många diagnoser framhålls teamarbete som grunden för god vård. Men hur vet man om det är ett riktigt samarbete som sker?

I Sverige kan vi uttrycka vår åsikt och säga vad vi ser utan att vara rädda för fängelse, batongslag eller böter. Utnyttja den möjligheten. Använd det fria ordet i demokratins och människans tjänst.

Vi matas dagligen med budskap om hur vi ska maxa vår individuella potential. Ständig rörelse. Det är ett mantra för vår tid. Och för fysioterapeuter är det en del av yrkesidentiteten.