Jag kommer att sakna att stå mitt i floden

Lois Steen, chefredaktör och ansvarig utgivare. Foto: Gustav Gräll

I augusti 2007 klev en ung medicinjournalist in på Fysioterapis redaktion för första gången. Inte visste hon då att hon snart skulle utses till chefredaktör och ansvarig utgivare eller att hon skulle arbeta kvar i mer än 18 år. Nu är det dags för henne att dra vidare, hon som är jag.
Ända sedan 1943 har en rad chefredaktörer drivit tidningens utveckling framåt. Mitt bidrag har bland annat varit att lotsa Fysioterapis utgivning från helt pappersbunden till att bli alltmer digital. Under min ledning har vi färdats från tolv pappersutgåvor och noll digital närvaro till fyra pappersutgåvor, 20 digitala nyhetsbrev och ett jämnt flöde på webb och sociala medier. Jag har även bidragit med att tydliggöra tidningens redaktionella uppdrag och fristående ställning samt att skapa balans mellan den yrkesinriktade och den fackliga bevakningen. Vårt främsta uppdrag är att vara läsarens ombud, ditt ombud. Att hålla dig som fysioterapeut uppdaterad på vad som sker i fysioterapibranschen och om politiska beslut som påverkar dig. Det görs allra bäst med en journalistiskt självständig redaktion. Särskilt i en tid med mycket desinformation och vetenskapsförakt. I en omvärld där en människovärdig etik har relativiserats och den grundläggande tilliten till demokratin har destabiliserats.

I min roll har jag även fått intervjua många superkompetenta fysioterapeuter. Jag kommer att sakna att stå mitt i floden av kunskaper och erfarenheter som stärker såväl individen som samhället. En av de vanligaste saker vi på tidningen hör från eldsjälarna i professionen är ”jag vill göra skillnad”. Detsamma har varit min drivkraft under nästan två decennier i journalistikens och fysioterapins tjänst. Men nu är det tid att lämna stafettpinnen till en ny ledarkraft som ska kliva in genom dörren på redaktionen.
Visst är det utmanande att släppa en invand roll och bli nybörjare i ett mer frilansande liv. Men nu står jag på tröskeln. I tacksamhet för det som har varit. I öppenhet för det som ska komma. Där tänker jag på Tranströmers diktrader: ”Skäms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.” Vi har alltid mer att leva. Alltid mer att lära. Tack för mig!

Läs årets första nummer här!

Lois Steen
lois.steen@fysioterapeuterna.se