Var tredje fysioterapeut har blivit utsatt för hat, hot eller våld av patienter eller deras anhöriga. Det kan till exempel handla om aggressiva mejl och sms, men också om mordhot eller att bli förföljd privat. Det visar Fysioterapis granskning.

I tidningen Fysioterapis granskning uppger var tredje fysioterapeut att de har blivit utsatta för hat, hot eller våld på sin arbetsplats. Av dessa fick 31 procent inte det stöd som de hade behövt. Illustration: Christina Andersson

TEMA ARBETSMILJÖ I vår enkät, som har besvarats av närmare 1 500 fysioterapeuter, uppger var tredje att de har blivit utsatta för hat, hot eller våld på sin arbetsplats. Av dessa har drygt hälften varit med om det vid mer än ett tillfälle. Oftast är det en patient som stått för handlingarna, men det är också vanligt att patientens anhöriga agerat aggressivt. Verbala hot eller psykisk misshandel är det allra vanligaste, följt av hotfulla sms eller telefonsamtal, samt fysiska hot eller misshandel.
Vi fick in 280 kortfattade beskrivningar av vad som hänt. Ett vanligt scenario är att patienter blivit arga för att de eller en anhörig inte fått den vård de begärt, eller för att de har nekats ett specifikt hjälpmedel.
Metoderna för att skrämmas varierar kraftigt. Några sticker särskilt ut:
”Patienten hotade att vänta på mig med en yxa utanför vårdcentralen.”
”En patient hade med sig en giftorm till besöket.”
”Vid ett tillfälle höll en patient på med en tändare som han tände och viftade med under besöket framför mig.”

Många berättar om personer som försökt sprida rädsla genom hot om att hänga ut fysioterapeuten på sociala medier eller gå till traditionell media. Alternativt anmäla till Ivo eller polis. Men det har också hänt att patienter sökt upp fysioterapeuten utanför jobbet:
”Först kom mejl på min privata mejladress, sedan sms på min privata telefon. Även ett av mina barn och min före detta partner fick sms. Det var mycket obehagligt, kände mig till en början otrygg. Och det tog lång tid innan jag kunde lita på att förföljelsen hade upphört.”
Flera har också blivit mordhotade, eller varit med om att deras patient hotat att begå självmord:
”Patienten ringde in till vårdcentralen och var arg då läkare hänvisat patienten till fysioterapin igen. Patienten sa vid två tillfällen ’Jag ska döda dig, din hora’.”
”En patient hotade att ta livet av sig om jag inte såg till att hens vårdcentral hörde av sig innan julhelgen, detta var veckan innan jul. Jag kände mig helt maktlös i den situationen och efter det blev jag sjukskriven i tre månader.”

De fysioterapeuter som uppgett att de blivit utsatta för fysiska hot eller misshandel har framför allt blivit det av dementa, psykiskt sjuka eller missbrukande patienter. Men inte bara:
”Jag blev örfilad av en patient i samband med mobilisering på sjukhusavdelning. Hon ville bara ha hjälp av manliga fysioterapeuter.”
”Patienten blev arg över att vi skulle avsluta behandlingen. Han skrek och dunkade till mig i ryggen.”

En av fem fysioterapeuter upplever att hat, hot och våld i yrket har blivit vanligare, vilket också är en bild som bekräftas av Pär Axelsson som är sakkunnig på Arbetsmiljöverket.
– Ja, vi vet med säkerhet att det blivit vanligare inom både vård, omsorg och skola, säger han. Det är branscher där man kanske inte alltid tänker att risken skulle vara så stor. Men det hänger förmodligen ihop med hur hela samhällsklimatet har förändrats.
Vård och omsorg är också den sektor som i dag har flest arbetsskade- och sjukdomsanmälningar med hot och våld som orsak. Men trots att det är så vanligt bland fysioterapeuter i vår enkät svarar 31 procent att de inte fick det stöd som de hade behövt när de blev utsatta. Och trots att arbetsgivaren är skyldig att ha särskilda säkerhetsrutiner för arbete som kan innebära risk för våld, eller hot om våld, så uppger 21 procent att de inte vet om det finns någon rutin eller policy för hur man ska agera i en situation där hot eller våld förekommer. 7 procent uppger att det helt saknas.

Fysioterapeuternas ordförande Cecilia Winberg reagerar starkt på tidningen Fysioterapis granskning.
– Det är skrämmande, säger hon. Jag blir förbluffad, samtidigt som siffrorna stämmer överens med vad jag tidigare läst om andra yrkesgrupper inom vården. Men det är oroväckande att det även gäller oss.
Att var tredje som har utsatts för hat, hot eller våld på jobbet inte fått stöd från sin arbetsgivare är riktigt dåligt, säger hon.
– Man ska aldrig behöva vara ensam i det här. Arbetsgivaren har det yttersta ansvaret och har därmed också den viktigaste rollen när en anställd drabbas. Alla är dessutom skyldiga att ha en policy kring hot och våld och den måste vara en självklar del i det vardagliga arbetsmiljöarbetet. Annars innebär det sannolikt att man saknar verktyg för hur man ska agera i hotfulla situationer.

  • Så gjorde vi undersökningen

    I april i år skickade tidningen Fysioterapi ut en enkät med frågor om hot, hat och våld på jobbet till 10 700 fysioterapeuter som är medlemmar i Fysioterapeuterna. Vi använde oss av Arbetsmiljöverkets definition av begreppen (se nästa uppslag). Totalt svarade 1 468 personer. Av dessa jobbar 51 procent i region, 20 procent privat, 17 procent i kommun, och 7 procent är egenföretagare. Statligt anställda, studenter och pensionärer utgör sammanlagt 5 procent. 82 procent av de som har svarat är kvinnor.

  • Om hot och våld

    Våld kan vara fysiskt eller verbalt, aktivt eller passivt. Att hota är en våldshandling och kan till exempel innebära muntliga eller skriftliga hot om fysiskt våld eller skadegörelse. Det kan vara obscena eller aggressiva gester, sexuella närmanden eller anspelningar, eller personangrepp med nedsättande kommentarer och omdömen om en specifik vårdgivare. Exempel på fysiskt våld: att slå, sparka eller bita, använda tillhygge eller annat aggressivt beteende (som att spotta, nypa, bita eller riva). Arbetsmiljöverket menar att det är viktigt att ha en öppen och bred definition av begreppet våld för att kunna betrakta våldshandlingar av olika karaktär som just våld.

    Källa: Arbetsmiljöverket