TEMA ARBETSMILJÖ  Vår enkätundersökning bland fysioterapeuter visar att en av tre har blivit utsatt för hot, hat eller våld på sin arbetsplats. Vi fick in 280 vittnesmål med många starka beskrivningar. Här är några av dem.

Illustration: Christina Andersson

VITTNESMÅL 1: ”Det var en patient som kom till mig på nybesök för bedömning. Jag gjorde en standardmässig undersökning. Jag märkte att hen var påverkad på något sätt och att allt inte riktigt var som det skulle. Patienten sa flera gånger att hen åt narkotikaklassade läkemedel som tagit slut och att hen försökt övertala läkaren att skriva ut mer. Patienten la mycket fokus på det där och jag tyckte det osade lite misstänkt. Så jag gjorde en anteckning i journalen om det här. Rätt eller fel, men jag tyckte det behövdes en liten varning till annan vårdpersonal. Med facit i hand hade jag kanske inte gjort det, för när patienten hade läst sin journal hörde hen av sig och var fruktansvärt aggressiv, skrek att jag skulle stryka min anteckning. Det var ett väldigt jobbigt samtal, men jag stod på mig och sa att jag inte tänker radera. Då anklagade patienten mig för att ha ljugit. Som om jag hade en agenda. Jag var inte rädd för patienten när jag gjorde undersökningen, men under det där samtalet blev jag det.
Efter några veckor kom det en Ivo-anmälan där patienten anklagade mig för olika saker. Det var jätteläskigt och jätteobehagligt. Jag förstod precis vad det handlade om, att hen ville sätta dit mig, men det visste ju ingen annan. Jag kände mig väldigt utsatt och anklagad, trots att jag med min långa erfarenhet och min spetskompetens vet att jag inte hade gjort något fel. Ändå stod jag plötsligt i försvarsbåset, och det var så absurt. Skulle jag få en prick av det här? Bara för att jag är en person som har valt ett yrke där jag vill hjälpa människor?
Jag kontaktade förbundet för att fråga om jag är tvungen att stryka någonting i journalen för att patienten begär det, även om jag bedömer att det som står där är relevant. Men jag fick till svar att det är jag inte. Det är min bedömning som vårdgivare som gäller. Så jag fann lite stöd i det. Men samtidigt, medan patienten kunde ösa diverse anklagelser över mig och gå till Ivo så hade jag ingenstans att vända mig för att klaga på patientens beteende mot mig. Jag kände mig fullständigt rättslös. Det slutade med att Ivo friade mig.
Det där påverkade mig jättemycket och jag var länge rädd för den här personen. Hen var ju så fruktansvärt arg och kunde göra vad som helst. Jag tittade mig över axeln, och ibland när jag kom hem tänkte jag att patienten skulle stå vid min ytterdörr. Varje dag var jag rädd att jag skulle trilla in i patienten på jobbet. Jag var alltid beredd att springa undan.
Jag är van att hantera människor, men det här hade jag ingen beredskap för. Det låg liksom utanför mitt ramverk. Jag hade aldrig tänkt att det skulle kunna bli så här. Då jobbar jag ändå på ett ställe där patienter vid ett par tillfällen varit så hotfulla eller våldsamma att vi behövt låsa in oss på våra rum i väntan på polis.
Vi har ingen etablerad säkerhetsrutin hos oss, men vi har några gånger pratat om hur effektivt det egentligen är med larm. Vem får larmet om jag trycker? Vem ser och hur märks det? En åsikt är att det är lätt att larma av misstag för att man råkar komma åt knappen, och att det blir väldigt störande. Det finns alltså lite tveksamheter kring det där, så nej, någon tydlig säkerhetsrutin har vi inte. Jag ska faktiskt ta upp det.”

Illustration: Christina Andersson

VITTNESMÅL 2: ”Jag hade ett nybesök, en man som haft problem länge och gått på akupunktur och massage privat. Nu tyckte han det var dags för regionen att betala hans behandlingar. Jag sa nej, och förklarade att regionen inte kommer betala hans behandlingar. Då blev han lite hotfull i tonen och ställde sig upp utan att sätta sig ner igen, trots att jag bad honom. Han var någon slags chef, väldigt auktoritär och verkade van vid att få som han ville. Jag blev väldigt obekväm, jag är 1,69 och han var runt 2,10. Man är ju inte jättekaxig.
Jag blev rädd och började fundera på om jag skulle fly rummet? Ta vägen via britsen, ut genom dörren och ropa på hjälp? Det finns fönster, men det är två våningar ner. Men bara en vecka innan det här hände hade vi en planeringsdag om hot och våld där vi fick lära oss att man inte ska ta någon diskussion, utan bara sakligt svara på frågor och bemöta på ett lågaffektivt sätt. Och våga fråga ”ska jag tolka detta som ett hot?”
Jag räddade det hela med att inte argumentera emot. Försökte hålla mig lugn utan att få panik. Bekräftade hans förväntan och sa ”vi får se vad bedömningen landar i”. Då lugnade han ner sig lite, blev mer passiv och mindre aggressiv. Han ville väl egentligen bara att någon skulle lyssna på honom. Men jag har aldrig känt mig så nerkörd i skorna och så liten i min yrkesroll.
Jag vill inte träffa den här mannen igen. Ser jag att han har bokat sig kommer jag kontakta min chef som gett mig sitt fulla stöd i att inte behöva ta emot honom.
Det känns som att det blir vanligare att patienter har orimliga förväntningar på vården. Att de kommer med beställningar på vad de vill ha, särskilt röntgen. Och det är då det kan uppstå konflikt, när patientens förväntan inte uppfylls.”

Illustration: Christina Andersson

VITTNESMÅL 3: ”Två patienter har tagit reda på var jag bor och vilken förskola mina barn går på. En av dem hade haft en längre rehabiliteringsperiod som jag var på väg att fasa ut, kanske var det därför. Han visste att min gräsklippare var trasig och att jag hade hissat flaggan. Han hade alltså koll på min fritid. Sådana vill man avsluta fort, utan att göra dem förbannade. För man blir ju rädd. Det händer flera gånger om året att patienter gör sexanspelningar, säger att de ska leta upp min adress och kontakta min man. Jag har funderat på mina befogenheter. Får jag neka vård om det är otäckt? En gång kontaktade jag en jurist och frågade. Juristen sa att jag får avsluta, och att jag kunde polisanmäla den som hade letat upp mig privat. Men jag vågade inte, ville inte provocera en person som redan visat sig vara gränslös.
När det kommer till obehagliga patienter ser jag framför allt två typer. Den ena är ute efter att provocera av någon anledning. Det kan handla om sexanspelningar eller försök till hot. Kanske för att de inte fick träna i gymmet så länge som de ville, och så blir de aggressiva. Det är så uppenbart att de letar efter en reaktion från min sida som de vill spela vidare på. Att patienter säger vad de vill göra med min kropp händer ungefär tre, fyra gånger om året. Ibland säger jag att det inte är okej och att de aldrig ska säga så igen, men då får jag höra ’vadå, det är ju en komplimang, kom igen’. Jag försöker döda samtalet genom att hålla mig extremt kort och sakligt till det de är här för. Även om jag skriker inombords.
Vi har ingen beredskap för sådana här situationer på min arbetsplats. Vi har inte ens något larm, men det kanske man borde skaffa. Det har jag haft på andra ställen, och det är ju inte så dumt om någon skulle bli hotfull. Då vill man ju faktiskt kunna kalla på hjälp. Vi har pratat lite löst om det men inte kommit till skott.”

Fler vittnesmål ur vår enkät:

  • ”Jag avrådde en hundägare från fortsatt behandling då hunden inte ens orkade gå promenad eller utföra de rekommenderade övningarna. Jag hänvisade till veterinär för utredning. Det resulterade i drygt två månader av trakasserier via mail, sms, telefon och sociala medier. Liknande trakasserier, men i mycket mindre omfattning händer, en eller två gånger per år, främst genom sociala medier.”
  • ”Jag hade en kollega som blev överfallen i jobbet och jag har ibland känt mig lite rädd när jag ska åka själv till en patient som jag vet har sålt droger. Då tänker jag på att det kan dyka upp personer som kan vara farliga. Tycker också det kan vara lite läskigt då jag är själv och till exempel monterar toalettförhöjningar eftersom man då måste sitta i en väldigt utsatt position. När jag var höggravid tänkte jag oftare än vanligt på risken för våld, särskilt eftersom jag inte blev beviljad graviditetspenning i någon större utsträckning och därför jobbade kliniskt till och med vecka 37.”
  • ”Jag var med och motade ut patient som redan varit hotfull mot en kollega. Patienten ropade att om han inte fick komma tillbaka skulle det smälla ordentligt.”
  • ”En patient sa att hon skulle döda mig för att jag ville att hon skulle komma upp och gå/stå. En patient var allmänt otrevlig och slog till mig på överarmen när jag stod bredvid hans säng och pratade. Inga av dessa två var deliriösa, förvirrade eller påverkade av psykofarmaka.”
  • ”En patient hotade med att uppsöka mig om jag fortsatte ge övningar som var för tuffa för hen.”
  • ”Det var en patient som inte ville medverka till vården. Han hotade med att kontakta sina kriminella vänner som skulle skada mig.”
  • ”En missnöjd förälder sa att familjen minsann känner personer med våldskapital.”
  • ”Det är oftast mindre hot. Ibland lite maskerade och underförstådda hot, samt hot om hot och våld om man inte gör si eller så. Oftast besvikna patienter som överreagerar.”
  • ”En patient på sjukhus ville inte komma upp ur sängen och gå med rollator. Vid påtryckning följde hen med men uppgav att hen skulle skjuta sig själv, mig och arbetsterapeuten som var med och hugga huvudet av oss. Hen pratade flera gånger om gevär hen hade hemma och att hen skulle skjuta sig själv och oss i huvudet. Jag ringde en anhörig till patienten och frågade om denne visste ifall det fanns gevär i hemmet, vilket det gjorde. Hen skulle omhänderta gevären. Hoten rapporterades över till uppföljande instanser för att ingen skulle besöka patienten ensam i patientens hem. Polisen tipsades för att se över vapenlicens.”
  • ”En remiss hade inte kommit fram till patientens vårdcentral. Förmodligen hade den kommit bort i posten. Patienten letade upp mitt privata mobilnummer och framförde hot som skulle verkställas mot mig om remissen inte fanns hos vårdcentralen samma dag.”
  • ”En man hotade en av personalen på kliniken verbalt om han inte fick boka in tid för den behandling han ville ha. Han blev extremt hotfull i telefonen och började sedan stalka tre andra personer på kliniken med hot om anmälan. Han började mordhota den första personen och dennes partner och familj. Mannen stalkade även genom att ringa på personlig mobil med fortsatt mordhot under några veckors tid. Så upphörde det helt för att sedan påbörjas igen.”
  • ”Jag tog tillbaka ett hjälpmedel som patienten inte längre hade rätt till, varpå patienten och patientens dotter hotade med att anmäla mig och min kollega (och gjorde också det) samt att patienten hotade med att ta livet av sig.”
  • ”Det mest obehagliga var en anhörig som bestämt sig för att det var mitt fel att hens pappa var dålig och ringde, sökte upp mig på jobbet och drog med mig i avskildhet för att uttrycka sig hotfullt på olika sätt. Patienten vårdades hos oss flera gånger under kort tid och personen höll på så här både under varje vårdtillfälle och däremellan. Kollegor fick ta över ansvaret för patienten, hela vårdavdelningen blev informerad om att aldrig hänvisa till mig i kontakt med personen och såg till att jag aldrig blev ensam med personen.”
  • ”Patienten följde inte instruktionerna för behandling, var missnöjd med resultatet och ansåg att fysioterapeuten borde få stryk.”
  • ”Patient anländer försenad till kollegas besökstid. Kollegan har inte möjlighet att ta emot eftersom tidsintervallet för besök snart är slut, helt enligt gällande rutiner. Jag och kollegan som möter patienten vid dörren får utstå verbala hot samt fysiska hot eftersom patienten river vår inredning.”
  • ”Patienterna fick veta att vi skulle införa en avgränsad träningsperiod och att träning på hälsocentralen inte skulle fortsätta år efter år som tidigare. Då hotade en av dem med att träningen kunde fortsätta om jag inte längre fanns. Det fanns ingen skämtsam underton.”
  • ”Jag hade en bipolär patient som beskrev hur han slagit sin fru och ville få hjälp med träning för att börja boxas. Han pratade om att utöva sexuellt våld mot kvinnor som ville ha honom och antydde att jag skulle vara försiktig.”

Läs mer:
En av tre har hotats på jobbet
Hotfull patient påverkade hela kliniken

Agneta Persson
agneta.persson@fysioterapeuterna.se

Print Friendly, PDF & EmailSkriv ut eller skapa pdf