Sanna Fjellström har utforskat effekten av onlineträning dels för äldre med låg muskelmassa, dels för vuxna med intellektuella funktionsnedsättningar, IF. Följsamheten till träningen var överraskande god, säger hon.
Från och med hösten ska Sanna Fjellström jobba på Folkhälsomyndigheten i Östersund där hon ska vara med att skapa ett nationellt kompetenscenter för fysisk aktivitet. Foto: Fredrik Edling
Fysioterapeuten Sanna Fjellström är folkhälsosamordnare på Folkhälsoenheten i Region Jämtland Härjedalen, och hon brinner för att främja fysisk aktivitet i grupper med låg fysisk aktivitetsnivå. I sin första studie utvärderade hon ett online-program för styrketräning för 70-åringar med låg muskelmassa.
– Programmet bestod av tre träningspass à 45 minuter per vecka under tio veckor. Varje vecka fick de träna till en ny förinspelad video med successivt ökande svårighetsgrad, genom att lägga till fler set eller uppmuntra till extra vikt, till exempel genom att fylla sin ryggsäck med fler böcker.
En vecka före programstart och en vecka efter dess slut mättes kroppssammansättning, muskelstyrka och funktionell rörlighet. Resultaten visade att 80 procent av alla deltagare genomförde alla träningspassen. Deltagarna hade också förbättrat sin uppresningstid och ökat sin muskelmassa. I intervjuer med åtta av deltagarna i studien kom det fram att flexibiliteten med att kunna träna när och var de ville var en stor fördel. Dessutom hade de märkt av sina fysiska förbättringar.
– De sa saker som att ”jag längtar till att göra styrkeövningarna för den känsla jag får i kroppen efteråt” och ”jag känner mig stark i min kropp”. Det är de finaste resultateten i min forskning!
I sin nästa studie utvärderade Sanna Fjellström effekterna av ett webbaserat träningsprogram för personer med lindrig till måttlig intellektuell funktionsnedsättning, IF. Deltagarna var gångare och kunde förstå videobaserade instruktioner. För att skapa passande övningar och instruktioner tog hon hjälp av företaget My Mowo.
– Mitt mål var att träningen skulle kunna leva vidare om den visade sig vara effektiv. En personlig tränare, en specialpedagog och jag satte ihop olika träningspass som lades upp på deras webb och gjordes tillgängliga för de LSS-boenden som ingick i studien.
Träningen bestod av konditionspass på måttlig intensitet som genomfördes 50 minuter tre gånger per vecka i tolv veckor. Effekterna av träningsprogrammet utvärderades utifrån kroppssammansättning, midjeomfång, livskvalitet och fysisk aktivitetsnivå. Resultaten visade att även detta träningsprogram hade hög följsamhet, berättar Sanna Fjellström.
– 83 procent av alla deltagare med IF genomförde alla träningspassen. Träningen minskade deras fettmassa och midjeomfång. Fettmassan minskade med i genomsnitt 1,9 kilo och midjemåttet minskade i genomsnitt 3 centimeter, men mer hos kvinnorna än hos männen.
I båda träningsstudierna har hon sett hur träningen tycks ha stärkt individernas självkänsla.
– Jag hoppades att deltagarna skulle förstå kopplingen mellan en aktivitet och utfallet av den aktiviteten. Och i båda målgrupperna fick jag se att de förstod att ”om jag är aktiv på det här sättet kan jag bli starkare, piggare och gladare”. Det är fantastiskt kul att se en beteendeförändring efter en relativt enkel träning framför en skärm!
I studie III intervjuade hon stödpersonalen som hjälpt de boende med IF att träna.
– De arbetade nära deltagarna, bistod med att anpassa intensitet, starta videor och motivera dem att träna. Träningen skedde ofta tillsammans i gruppboendenas allrum, men vissa deltagare tränade själva på sitt rum eller i sina egna lägenheter.
I sin återkoppling betonade personalen vikten av kommunikation, struktur och motivation för att de som team skulle kunna främja fysisk aktivitet. Att hela personalgruppen var med på tåget var avgörande, säger Sanna Fjellström.
– Personalen uttryckte också att det fanns fördelar med att de boende fick träna i trygg miljö och att det inte behövdes någon transport för att ta sig till träningen. De tyckte även att de boende med IF blev en tightare grupp av att de genomförde en väldigt tydlig gemensam aktivitet.
Studie IV var en långtidsuppföljning med 18 deltagare från studie II. Träningen var identisk, men denna gång genomfördes uppföljningen ett år efter interventionens slut.
– Resultatet visade inga långsiktiga effekter, även om vissa deltagare rapporterade hälsofördelar som motiverade fortsatt träning, medan andra nämnde låg motivation eller brist på stöd efter programmets slut. En slutsats är att det är viktigt med fortsatt support för att webbträningen ska bli av, säger Sanna Fjellström.
Efter interventionsstudierna har den webbaserade träningen för personer med IF har blivit en del av Östersunds kommuns ordinarie verksamhet.
– Som folkhälsosamordnare har jag en fot i forskningen och en fot i verkligheten och det har varit en enorm fördel vid implementeringen. En del brukare har nu tränat i fyra år och kommunen tillhandahåller träning till exempel träning i större samlingslokaler en gång i veckan.
Lois Steen
lois.steen@fysioterapeuterna.se
