Att vara volontär i andra länder är både givande och utmanande. Det säger specialistfysioterapeuten Tobias Croner som jobbat i Bangladesh, Tanzania och Kenya.
Hur man hanterar smärta kan variera med kultur, vilken stam eller vilken rang man tillhör, säger Tobias Croner. Foto: Privat
FYSIOTERAPI 2023 Den som åker i väg som volontär måste vara beredd att jobba utanför sin vanliga box. Till exempel kan man behöva göra sådant man inte har erfarenhet av. Som att gipsa frakturer, eller ta emot barn. Det har hänt att Tobias Croner ringt upp specialistkollegor i Sverige för att över länk få hjälp att lösa situationen.
Man kan också behöva tänka om när det man är van vid inte fungerar i den nya miljön. Som till exempel att använda smärtskalor.
– Hur man hanterar smärta kan variera med kultur, vilken stam eller vilken rang man tillhör. En del ger inte alls uttryck för smärta och förstår inte heller siffror.
Volontären behöver också vara beredd på utmanande miljöer. Som slitna avdelningar och starka lukter, hierarkiska organisationer och knappa resurser. Och att många dör i onödan.
– Men man träffar också härliga människor, och vi kan med våra kunskaper hjälpa till att åstadkomma stor skillnad. Jag har till exempel med enkel fysioterapi fått upp en patient efter fem år i rullstol.
Passiva behandlingar är ofta norm, och man behöver därför agera respektfullt när man kommer utifrån och plötsligt ska aktivera patienterna med evidensbaserade metoder, menar Tobias Croner. Själv föredrar han Mekanisk diagnostik och terapi, MDT.
– Den kräver ingen avancerad utrustning, det behövs inga särskilda språkkunskaper och man får respons direkt.
Agneta Persson
agneta.persson@fysioterapeuterna.se
