När fysioterapeuterna tog över flera av läkarnas arbetsuppgifter kortades vårdköerna rejält. På köpet har det blivit roligare att gå till jobbet. Vi har besökt den prisbelönta ortopedmottagningen på Sunderby sjukhus utanför Luleå.
Det ligger ingen raketforskning bakom de nästan ett tusen frigjorda läkarbesöken per år. Däremot ett förändrat arbetssätt med uppgiftsväxling i tvärprofessionella team. Det var inte ens särskilt svårt att genomföra. Konkret kan det gå till som det gör den här morgonen när Tord Kemppainen träffar fysioterapeuten Anna-Karin Linder i stället för en kirurg. Tord har ont i ryggen med krypningar, stickningar och värk. Nu har han röntgats och remitterats till sjukhusets ortoped. Här har en läkare gått igenom remisserna och gjort bedömningen att Tord kan gå direkt till en fysioterapeut utan att passera ryggkirurgen. Nu undersöker Anna-Karin honom ordentligt, och efter det går hon igenom röntgenbilderna. Hon visar på datorn hur det ser ut inne i ryggkanalen, och förklarar för Tord med hjälp av en modell exakt hur trångt det är där inne och vad det är som orsakar hans problem.
– Besvären du har är inte så grava att det just nu är läge för operation, säger Anna-Karin. Jag föreslår att vi avslutar det här i dag, men att du är uppmärksam på benkramper och besvär när du går. Blir du sämre får du höra av dig, du kan komma hit utan ny remiss inom ett år. Känner du dig nöjd och trygg med det beslutet?
Tord, som mest är lättad över att slippa en operation, är med på bedömningen och litar helt och hållet på Anna-Karin efter den timmeslånga genomgången. Någon läkare känner han inte att han behöver träffa.
– Det här är jättebra, säger han. Jag har nog fått veta mycket mer hos fysioterapeuten än jag hade fått hos en kirurg.
För ett par år sedan hade Tord inte hamnat hos Anna-Karin eller någon av de andra fysioterapeuterna. Han hade behövt stå i kö till ryggkirurgen, och där skulle han fått vänta länge eftersom ortopeden inte klarade av att hålla vårdgarantins tre månader. För ett och ett halvt år sedan beslöt divisionschefen att tillgängligheten måste öka. Ett konkret mål formulerades: Den 1 juni 2020 klockan 9:00 ska ortopeden på Sunderby sjukhus klara av att hålla vårdgarantin. Personalen fick i uppdrag att tillsammans spåna fram nya arbetssätt. För förstagången möttes nu fysioterapeuter, läkare, undersköterskor, sjuksköterskor och sekreterare i gemensamma möten för att diskutera hur de kunde arbeta annorlunda med nybesök respektive återbesök. De besökte andra sjukhus, läste nationella vårdprogram, slängde ut frågor i Facebookgrupper och ringde runt till specialistmottagningar i Sverige för att höra hur kollegor runtom i landet jobbar. Cheferna höll sig borta.
– Vi utgick från filosofin att det inte är vi chefer som ska säga gör si eller så, säger enhetschefen Kristina Larsson. Lösningarna ska komma inifrån verksamheten.
En handfull förslag om att börja med uppgiftsväxling i tvärprofessionella team kunde snart presenteras för ledningen. Under 2019 kunde fyra nya arbetssätt implementeras: Ett rygg- och nackteam där fysioterapeuter avlastar ryggkirurgerna genom att ta över så många nybesök som möjligt för en första bedömning. En vidareutveckling av det redan existerande axelteamet där fysioterapeuterna tar över ny- och återbesök. Ett team för radiusfrakturer där fysioterapeuterna tar merparten av tiodagars-återbesöken. Och ett team för hälsenerupturer där fysioterapeuterna tar över samtliga återbesök av konservativt behandlade hälsenerupturer. (Se fakta om de fyra förbättringsområdena.)
Resultat: på ett helt år uppskattas det nya arbetssättet frigöra sammanlagt 933 läkarbesök à 30 minuter, fler norrbottningar får komma till specialist och vården har blivit mer patientsäker då ett ökat flöde gör att sådant som riskbedömning och uppföljning sker snabbare. Ett besök hos axelteamet som tidningen Fysioterapi får vara med på är ett bra exempel på det. Kjell Carlesson, som fått en muskel i axeln sydd för två månader sedan, kommer till fysioterapeuten Ulla Klippmark för återbesök. Efter operationen har han regelbundet träffat en fysioterapeut i primärvården, men nu är det dags för en första uppföljning hos specialistvården.
– Har du ont? frågar Ulla.
– Nej, men det hade jag inte innan heller, säger Kjell. Jag kunde bara inte sträcka ut armen.
Om läkningen flyter på som den ska kan fysioterapeuten avsluta patienten och därmed låta primärvården ta över helt och hållet, förklarar Ulla. Eller så går det inte alls åt rätt håll och då behöver en läkare kopplas in. Eller så går det lite mittemellan och Ulla måste rådgöra med en läkare om hur de ska gå vidare. I dag blir det inte riktigt som planerat då Kjell berättar att han fått problem med högra handen. Han har förlorat styrseln och kan inte längre nypa med tumme och pekfinger.
– Och det bara kom? undrar Ulla.
– Ja, förra lördan. Det bara kom, och nu kan jag inte greppa tag om nånting.
Och Ulla, som i och med det nya arbetssättet har i uppdrag att bedöma och rangordna hur akut ett läkarbesök är, säger att hon kommer att ta upp detta med läkaren.
Men nu är ju den egentliga anledningen till att Kjell är här den nyopererade axeln. Ulla går igenom rörligheten, känner så att muskeln sitter där den ska, frågar hur det går med övningarna. Kjell är en flitig patient som tränar tre gånger om dagen. Ulla kontrollerar träningstekniken, gör små justeringar och ger Kjell ett par extraövningar.
– Då bokar vi in dig på ett återbesök till mig för axeln om en månad ungefär. Och så ser vi till att du får komma till en läkare med handen så snart som möjligt. Känns det bra?
– Javisst, säger Kjell. Det blir bra det.
Han är nöjd med att bli kontrollerad av en fysioterapeut och säger att det är den yrkesgrupp inom vården han är mest van vid att träffa.
– Jag träffar ju en varje vecka för mina övningar!
För att kunna uppgiftsväxla på det här viset har fysioterapeuterna behövt kortare vidareutbildningar. För att fixa avläsning av röntgenbilder vid radiusfrakturer och undersöka hälsenerupturer på återbesök har de fått internutbildning av ortopedens kirurger. Nu har fysioterapeuterna blivit experter på de olika områdena då de jobbar i sina respektive team. Tre jobbar med rygg och nacke, två med axlar och tre med radiusfrakturer. Hälsenerupturerna tar alla hand om. Det nya arbetssättet innebär inte bara en kompetenshöjning för fysioterapeuterna utan även att den kompetens de redan hade tas till vara mycket bättre. Det har gjort det mycket roligare på jobbet.
– Man får göra mer nu, säger Ulla Klippmark. Ta större ansvar. Våra kunskaper omsätts i praktiken.
– Det har också varit fruktansvärt roligt att få vara med från grunden, säger Carina Nilsson. Vi har bra chefer som gjort det möjligt och som låtit oss som jobbar i verksamheten komma till tals.
– Att alla förslag kommer från oss på golvet tycker jag har varit så motiverande, säger Sofia Blomqvist. Cheferna har velat att vi ska göra förändringar som vi kan hålla fast vid.
– Mycket är faktiskt enhetschefens förtjänst, säger Helene Söderholm. Hon är själv sjukgymnast och har hela tiden jobbat utifrån att vi kan göra mer. Hade inte just hon varit vår chef så kanske vi inte hade jobbat på det här sättet i dag.
I februari fick de åtta fysioterapeuterna på Sunderby sjukhus ortopedmottagning, plus enhetschefen Kristina Larsson, Fysioterapeuternas kvalitetspris för sitt förbättringsarbete. Det är förstås ett kvitto på det de redan vet: Det här är helt rätt väg. Men det är inte slut här. Av alla förslag som de tillsammans tagit fram återstår flera att genomföra. Bland annat planeras fler typer av frakturer att lyftas över på fysioterapeuterna, samtidigt som återbesöken för knäplastiker helt fasas ut från specialistvården och läggs över på primärvården. Men före sommaren blir det inga fler nyheter säger Kristina Larsson.
– Vi orkar nog inte fler omställningar nu. Vissa saker måste få tid att sätta sig.
Agneta Persson
agneta.persson@fysioterapeuterna.se