– Det handlar om att hitta rätt vårdnivå för patienterna. Vi ska inte bli ortopeder, men vården ska använda varje yrkeskompetens på bästa sätt, säger Karin Samsson, som forskat om fysioterapeuten som första bedömare i ortopedisk triage.
Karin Samsson är forskaren bakom den första svenska avhandlingen om fysioterapeut-ledd ortopedisk triage.
Smärta i leder eller muskler är ett av de vanligaste skälen till att söka hjälp i primärvården och väntetiden till en bedömning av en ortopedkirurg är ofta lång. Vårdgivare i många länder har därför infört ortopedisk triage, vilket innebär att vidareutbildade fysioterapeuter gör en första bedömning och sedan hänvisar patienterna till lämpliga åtgärder.
– Den mesta forskningen om triage sker i Australien, Kanada och Storbritannien. Det som rapporterats i Sverige är förbättringsprojekt, men det finns ingen tidigare forskning om ortopedisk triage här, säger Karin Samsson, forskaren bakom landets första avhandling om fysioterapeut-ledd ortopedisk triage i primärvården.
Hon blev fysioterapeut 2001 och har därefter främst jobbat vid Närhälsan Rehabmottagning Tjörn i Västra Götalandsregionen. Forskningen föddes ur viljan att använda sin fleråriga vidareutbildning inom manuell terapi (från Australien och Norge) för att utveckla vårdcentralens verksamhet. Samtidigt behövde hennes arbetsgivare förbättra patientflödet.
– En ortoped gjorde månadsvis bedömningar på vårdcentralen, men en stor andel patienter var inte aktuella för någon ortopedisk åtgärd och återremitterades därför till allmänläkarna, vilket skapade frustration hos alla inblandade, berättar Karin Samsson.
Ursprungsidén var att göra ett förbättringsprojekt men handledaren såg direkt att projektet lämpade sig för forskning. Och så blev det, tack vare hennes chefers stöd. Hösten 2009 påbörjade Karin Samson en randomiserad kontrollerad studie där 203 patienter som remitterats till ortoped, slumpades till att antingen träffa ortopeden direkt (sedvanlig vård) eller först bedömas av fysioterapeut.
– Resultaten visade att fysioterapeuten med god säkerhet kunde välja ut vilka som kunde vara lämpliga för ortopedisk åtgärd som kirurgi, och vilka som inte behövde bedömas av ortoped. Antalet ortopedbesök reducerades med mer än hälften.
Patienternas upplevelse av vårdkvalitet undersöktes också.
– Deltagarna var nöjda med båda bedömarna och upplevde hög vårdkvalitet, men de som träffat en fysioterapeut var mer nöjda med bemötandet och den medicinska kompetensen, säger Karin Samsson.
I ett delarbete jämförde hon även långtidseffekterna (efter 3, 6 och 12 månader) på hälsorelaterad livskvalitet, smärtrelaterad funktionsnedsättning och sjukskrivning för de olika bedömaralternativen. Deltagarna skattade då ett signifikant bättre hälsotillstånd tre månader efter triage jämfört med sedvanlig vård. I övrigt sågs inga signifikanta skillnader.
För att undersöka patienternas uppfattningar och förväntningar inför en ortopedisk konsultation gjorde Karin Samsson även en kvalitativ intervjustudie. I svaren fann hon fem kategorier: Hoppas på att något ska hända, Möta en expert, Ha ett respektfullt möte, Delta i konsultationen och Tro på att röntgen är bevis. Ett övergripande tema formulerades: Ta mig på allvar och gör något!
– Vår gamla bild är att patienterna främst vill träffa en läkare i vit rock, men mina resultat har fått mig att tänka att den bilden kanske inte stämmer längre. Om patienten upplever sig väl omhändertagen och att bedömaren har kompetens så verkar professionen spela mindre roll, konstaterar Karin Samsson.
Vilka fysioterapeuter kan fungera som bedömare i ortopedisk triage? undrar jag.
– Den frågan svarar inte mina studier på, men internationell forskning likställer den här bedömarrollen med så kallad advanced practice physiotherapy. Enbart grundutbildning räcker troligtvis inte. Det krävs vidareutbildning och särskild erfarenhet för att vara trygg nog att fatta de här besluten och för att kunna jobba enligt den här modellen, betonar Karin Samsson.
Hon hoppas att denna kliniknära forskning ska bli till nytta i en snar framtid.
– Många svenska fysioterapeuter är specialister enligt förbundets specialistordning och sitter på särskild kunskap. Om den skulle tas till vara i triagemodeller tror jag att man skulle kunna implementera detta som ett nationellt sätt att jobba.
När nya arbetsmodeller införs som innebär nya ansvarområden och roller anser facket att det ska avspeglas i nya tjänstekonstruktioner och högre lön. Vad tycker Karin Samsson själv?
– Om vi ska göra dessa avancerade bedömningar så blir det en ny tjänst, för det görs utanför vår ordinarie arbetsbeskrivning, utifrån en högre kompetens och på en annan nivå. Det är tydligt för mig att det ska följas av ett lönepåslag.
Sedan ett par månader jobbar Karin Samsson kliniskt på privata mottagningen Ortho Center Rehab i Göteborg, men hon fortsätter med forskningen via en postdoktoral tjänst på deltid.
– Det kommer allt fler RCT-studier av hög kvalitet som utvärderat fysioterapeut-ledd ortopedisk triage. Jag håller på med en litteraturöversikt för att ta reda på om vi har evidens för att kunna säga att ”det här ska vi göra”. Jag gör även en hälso ekonomisk utvärdering av triagemodellen i jämförelse med sedvanlig vård utifrån min RCT-studie. Det är väldigt spännande!
Lois Steen
lois.steen@fysioterapeuterna.se
