I våras startade fysioterapeuterna Jenny Forsberg och Erika Stenbäck osteoporosskola i Örebro. En enkel insats som på bara några veckor ökar både styrka och balans. Nu har mer än hälften av vårdcentralerna i regionen infört den.
Deltagarna får lära sig att det är viktigt att sträcka ut bröstet för att motverka den typiskt kutande osteoporosryggen. Foto: Agneta Persson
Det är onsdag eftermiddag och på Lillåns vårdcentral i Örebro föreläser Jenny Forsberg och Erika Stenbäck för en ny omgång deltagare i osteoporosskolan. Fjorton kvinnor och en man har kommit hit. Erika visar bilder på skillnaden mellan ett friskt och ett benskört skelett.
– Man kan nästan likna osteoporosskelettet vid en ost med hål, säger hon. Ju fler hål i osten, desto lättare att bryta av den.
Även ett friskt skelett bryts ner, fortsätter Erika. Men vid osteoporos har de nedbrytande cellerna blivit fler än de som bygger upp. Det här går att påverka med medicin, men också med fysisk aktivitet.
– Cykling och simning är ju generellt sett bra träning, men inte vid osteoporos. Här är det belastning som gäller. Som att gå i trappor, eller stå och stampa på stället. Häldunsar är också bra.
Alla som ska delta i osteoporosskolan får göra balans- och styrketester. Foto: Agneta Persson
Utan Jenny och Erika hade bensköra örebroare gått miste om kunskap som denna. Flera av deltagarna som är här i dag har levt med sin diagnos länge utan att få information, varken om hur sjukdomen fungerar eller hur de ska träna för att stärka skelettet. Och så här ser det ut på de flesta håll i landet eftersom osteoporosskolorna är få. Osteoporos är dessutom en underdiagnostiserad sjukdom.
– Vi är dåliga på att se dem i tid, säger Jenny. Det ska till en fraktur innan den upptäcks, och inte ens då är det säkert att det görs någon utredning.
Men nu finns det alltså en osteoporosskola i Örebro dit alla som har fått diagnosen, eller är under utredning, bjuds in. Jenny och Erika hoppas att den ska öka kunskapen om sjukdomen både hos allmänhet och sjukvårdspersonal och därmed förhindra så många nya frakturer som möjligt. Upplägget ser ut så här:
Tillfälle 1: Alla gör styrke- och balanstester: Chair stand test, Timed up and go samt ett balanstest där patienten står på ett ben. Kort föreläsning om sjukdomen samt genomgång av övningar. Träningsdagbok delas ut, och deltagarna får i uppgift att till nästa gång leta efter snubbelfällor hemma.
Tillfälle 2: Uppföljning av hur det gått med hemträningen och vilka snubbelfällor de hittat. Ny föreläsning, nu med fokus på träning och kotfrakturer samt hur osteoporos påverkas av levnads- och matvanor. Genomgång av nya övningar.
Tillfälle 3: Repetition av tidigare information. Sjuksköterska eller läkare informerar om medicinering och svarar på läkemedelsfrågor. Representant från Osteoporosförbundet finns också på plats.
Träffarna sker med två veckors mellanrum och varje träff är på 1,5 timme. Svårare än så här behöver det inte vara, säger Jenny och Erika som har gått in för att hålla skolan så enkel som möjligt. Upplägget liknar Artrosskolan och tre tillfällen fungerar bra, tycker de. Det finns osteoporosskolor i andra delar av landet med fler träffar där de tränar tillsammans. Men alla ska inte automatiskt börja träna på vårdcentralen.
– En del är i 60-årsåldern och går på Friskis & Svettis, säger Jenny. Då kan de fortsätta träna där. Vi väljer i stället att prioritera vilka som eventuellt behöver mer hjälp, och då kan de få gå i vår balansgrupp.
De har även gjort upplägget för de fysioterapeuter som ska hålla i osteoporosskolan enkelt. Efter en kort utbildning hos Jenny och Erika får de med sig en mapp där allt är klappat och klart. Till och med ett färdigt pratmanus. Ska man få folk med sig på tåget i slimmade organisationer behöver man följa minsta motståndets lag.
– Jag vet hur det är när man ska göra något nytt när man har extremt lite tid, säger Erika. Man varken orkar eller hinner läsa på. Man behöver mer eller mindre få saker och ting serverat.
Jenny Forsberg, specialistfysioterapeut.
Det här upplägget har förmodligen bidragit till att osteoporosskolan nu börjat användas av så många, tror Jenny och Erika. För sedan de första fem vårdcentralerna drog i gång skolan i våras har fler och fler hakat på. I dag har 15 av Region Örebro läns 29 vårdcentraler infört den, och ytterligare två är på gång. Målet är inte att alla ska göra det, en del är helt enkelt för små. Därför samverkar alla vårdcentraler, och patienter kan gå där det finns osteoporosskola. Visst behöver verksamheten avsätta tid för att personalen ska kunna utbildas i det här. Och visst behöver 1,5 timme vikas till varje utbildningstillfälle av patienterna. Men det är framför allt en planeringsfråga, säger Erika.
– Man får plocka bort ett patientbesök eller något annat. Man behöver inte heller vara två fysioterapeuter som håller i skolan, det går bra med en. Dessutom, att få in flera patienter på ett och samma tillfälle betyder pengar för vårdcentralen. Kan vi på så kort tid förebygga dyra frakturer så är det är ju otroligt lönsamt.
Intresset för Jennys och Erikas upplägg har väckts även utanför Örebro. Verksamhetschefer från andra delar av landet har hört av sig och vill veta mer. Det har också kommit flera förfrågningar från olika regioner om det går att köpa deras koncept.
– Det kommer de att kunna göra, säger Jenny. Vi ska bara lösa praktiskt hur man gör först.
Erika Stenbäck, fysioterapeut.
Snacka om att vinden har vänt. Jenny har flera gånger genom åren försökt få till en osteoporosskola, men har då mötts av både brist på intresse och okunskap.
– Jag har till exempel fått höra att det här inte är någon vanlig sjukdom, säger hon. Eller att man kan hitta information om osteoporos på 1177, och att man måste prioritera annat.
Men så kom det nationella direktivet om att införa sammanhållna vårdförlopp för att göra vården i Sverige mera jämlik. Plötsligt ändrades förutsättningarna. I vårdförloppet för osteoporos, där Jenny har suttit med i en arbetsgrupp, står det att behandlingen förutom läkemedel även bör bestå av patientutbildning via osteoporosskola, förebyggande åtgärder som fallprevention samt stöd i att förändra sina levnadsvanor. Fysioterapeutens roll nämns flera gånger.
– Plötsligt fick jag 300 000 kronor från regionens råd för medicinsk kunskapsstyrning för att sätta ihop en osteoporosskola, säger Jenny. Det är lika mycket som en höftfraktur kostar, vilket är lite roligt i sammanhanget.
Tillsammans med Erika kunde hon i våras presentera ett färdigt upplägg. En del chefer var fortfarande tveksamma och undrade om det verkligen var rimligt att prioritera den här patientgruppen.
– Men när jag påminde dem om att de faktiskt har efterfrågat det här med att förebygga frakturer, och att vi måste arbeta annorlunda nu när andelen äldre ökar, så hakade alla på och var positiva, säger Jenny.
Och nu pågår arbetet med att öka kunskapen om osteoporos sedan ett år. Som denna eftermiddag på Lillåns vårdcentral. Erika berättar bland annat för deltagarna att om man kan stå på ett ben i tio sekunder så minskar också risken att råka ut för en höftfraktur. Men det är också viktigt att utmana sig själv, säger hon.
– Man behöver hela tiden ligga på gränsen för vad man klarar. Är tio sekunder busenkelt så kan man blunda och vrida på huvudet på samma gång. Eller göra cirkelrörelser samtidigt med det andra benet, eller göra rörelserna på en yogamatta, kudde eller balansplatta.
Efteråt säger några av deltagarna att det här var helt ny information för dem. En kvinna som haft sin diagnos länge trodde ärligt talat inte att den här skolan skulle vara särskilt relevant för henne. Hon är fysiskt aktiv och kom så sent som i går hem från en fjällsemester.
– Men jag förstår nu att den här sjukdomen är allvarligare än jag tidigare insett.
Att klara minst tio sekunder på ett ben minskar risken för höftfraktur. Men ju längre desto bättre. Foto: Agneta Persson
En vetenskaplig artikel som utvärderar effekten av osteoporosskolan är under planering, berättar Jenny. Men redan nu står det klart vid de uppföljande testerna som görs ute på vårdcentralerna att resultaten kommer fort.
– Nästan alla har förbättrats redan efter två veckor, säger hon. Och patienterna själva uttrycker att de nu vet vad de ska träna på. Förut visste de bara att de skulle träna, men på vad?
– Det finns de som berättar att de vågar gå ut och ta promenader igen, säger Erika. Eller att de har krattat löv för första gången på flera år. Får vi patienter som mår bättre är det en otrolig samhällsekonomisk vinning.
Men nu handlar det nationella vårdförloppet vid osteoporos om sekundärprevention. Det vill säga diagnosen har ställts, vilket oftast innebär att den första frakturen redan har inträffat. Jenny och Erika vill att insatserna ska komma tidigare än så. Därför har de, utöver osteoporosskolan, även utbildat mer än hundra fysioterapeuter i Region Örebro län i osteoporos. Med bättre kunskap om hur olika sjukdomar, medicinering och naturligt åldrande kan orsaka osteoporos kan fysioterapeuter spela en viktig roll i att minska underdiagnostiseringen, menar de.
– Vi kan identifiera riskgrupper genom att ställa enkla frågor, säger Erika. Har patienten till exempel krympt i längd? Mer än tre centimeter när man fyllt 70 kan bero på osteoporos. Vi har träffat de som har krympt tio centimeter och fått kotfrakturer. Ändå har ingen någonsin frågat.
Jenny och Erika ger fler exempel på frågor man som fysioterapeut kan ställa till sina patienter: Har du haft tidigare frakturer? Har någon av dina föräldrar haft höftfraktur? Tar du några läkemedel (som till exempel kortison)?
Nu håller Jenny på att anpassa osteoporosskolan för SÄBO. Det blir en ”osteoporosskola light” som ska rikta sig till både personal och boende för att öka kunskapen. På äldreboenden har nämligen ungefär hälften osteoporos och andra hälften befinner sig i förstadiet osteopeni.
– Jag jobbade ett tag mot ett äldreboende och blev chockad över alla höftfrakturer, säger Erika. Hur mycket skulle vi inte kunna förebygga med medicinering och fysisk aktivitet även där!
Sådant som till exempel demenssjukdomar sätter naturliga gränser för vad man kan göra i form av fysisk träning, men det går ändå att göra en hel del för att minska risken för frakturer. Rätt medicinering är en bra start, säger Erika. Eller något så enkelt som att dricka kaffe ute i solen för att tanka D-vitamin i stället för att stanna inomhus.
– Och kunde vi få dem som sitter i rullstol att vid varje måltid flytta över till en vanlig stol så belastas skelettet flera gånger om dagen. Bara det skulle innebära en stor förändring.
Agneta Persson
agneta.persson@fysioterapeuterna.se
