Helena Malmström är med sina 47 år näst äldst på utbildningen till fysioterapeut i Lund. Hon kommer att vara över 50 år när hon ska börja jobba, men ser fram emot många år i yrket.
Efter 20 år i mediebranschen sadlar Helena Malmström om till fysioterapeut. Foto: Louise Brunkwall
Helena Malmström har gått drygt två veckor på utbildningen till fysioterapeut i Lund och tycker att det känns bra så här långt.
– Det var länge sedan jag kände att jag lärde mig något nytt varje dag, men det gör jag nu och det är en härlig känsla. Lite skrämmande är det förstås att kasta sig ut i det okända, men mest spännande.
När vi talas vid ska de börja med anatomin och det ser hon fram emot.
Efter att ha jobbat på Sydsvenskans annonsavdelning i många år bestämde sig Helena Malmström, som från början är journalist, för att utbilda sig till fysioterapeut. Efter 20 år i mediebranschen hade hon länge funderat på att göra något annat. Som ung var hon engagerad inom idrottsrörelsen och träning är fortfarande en viktig del av livet. Därför låg fysioterapeut bra till.
Helena hade jobbat med annonser och marknadsföring i nästan hela sitt vuxna liv och kände att hon ville komma bort från de krämpor som följde av skrivbordsjobbet.
– Mediebranschen har också förändrats extremt mycket under den här tiden. Det är ett helt annat jobb i dag än det var när jag började, på gott och ont. Men framför allt är det en bransch där vi haft ständigt återkommande åtstramningar de senaste 15 åren och med AI lär det gå i än snabbare takt. Det har helt enkelt varit en ständig osäkerhet att bära runt på.
Att valet föll på fysioterapeut är ingen slump. Helena har tänkt mycket på vad som skulle kännas roligt och hållbart att byta till.
– Jag har också vägt in att fysioterapeut är något som inte i första taget kommer att konkurreras ut av AI. Dessutom lär det bli större efterfrågan på denna yrkesgrupp med tanke på alla besvär som kommer av att befolkningen blir allt mer stillasittande.
Att hon blivit mer fascinerad av kroppen och dess funktioner tror hon har med att göra att krämporna har kommit först efter 40, inte bara för henne själv utan för alla runtomkring henne. Skadekänningar och värkande kroppsdelar är ett ständigt samtalsämne i vänkretsen. Att vara kvar i mediebranschen i 20 år till var dessutom inte ett alternativ med tanke på att det blir färre och färre jobb.
– Så fort jag tänkt tanken föll alla bitar på plats. Det är ju det här jag ska göra.
Sedan hon fattade beslutet har det känts självklart och hon tror inte att hon kommer att ångra sig. Kanske kommer det gamla jobbet att kännas som en kärleksrelation som började vackert, men där parterna helt enkelt vuxit isär, medan den nya utbildningen och det nya yrket kommer att kännas som en ny förälskelse, funderar Helena.
Helena fick tjänstledigt för att studera och har därför sin anställning kvar så att hon kan hoppa in och jobba extra på somrarna under utbildningen. Att utbildningen är lagom lång gjorde också att hon vågade satsa. Då hon är 47 år nu kommer hon att hinna jobba många år i yrket när hon är färdig. Och det går att ta studielån i tre år utan att det påverkar ekonomin allt för mycket långsiktigt.
Att vara näst äldst på utbildningen är förstås lite speciellt.
– Någon sa att vi är tio av 60 som är över 35 år. När vi har grupparbetat och är på skolan är det egentligen ingen större skillnad, men jag hoppar över nollningen och när de som är mellan 20 och 30 pratar om gårdagens fester sitter jag och googlar elstängsel för vildsvin, så där skiljer vi oss åt.
Att plugga som lite äldre tycker Helena är en fördel då hon har nytta av alla erfarenheter hon fått sitt drygt 20 år långa arbetsliv. När hon är färdig med utbildningen tror hon att hon kan få högre förväntningar på sig för att hon ser äldre ut och att människor därför kommer att tro att hon har jobbat länge i yrket, medan de kan vara mer förlåtande mot en ung person som påbörjat sitt första jobb efter utbildningen.
– En nackdel under studietiden är att jag inte är särskilt van vid att sitta hela dagarna för att läsa fokuserat. All denna frihet under ansvar, det är inte alltid så lätt, säger Helena.
Att hon kommer att vara över 50 år när hon är färdig med utbildningen oroar henne inte.
– Jag kommer ju ändå att ha närmare 20 år kvar i arbetslivet och hinner jobba lika länge som jag gjort i mitt andra yrke. Det är verkligen värt att plugga till något helt nytt. Det är få förunnat att få denna typ av nytändning i den här åldern, säger Helena som kommer hem varje dag med en energi efter att ha lärt sig nya saker.
Helena har aldrig tvivlat på om valet att utbilda sig till fysioterapeut var rätt, oron handlade mer om praktiska saker.
– Osäkerheten handlade mer om jag skulle komma in på utbildningen och om jag skulle få omställningsstudiestöd, men det har jag nu fått beviljat för första året.
Till den som funderar på att byta yrke och skola om sig till fysioterapeut vill Helena skicka med några tankar.
– Man ska våga. Det är bättre att agera och våga testa än att inte göra det. Dessutom är det roligt att plugga. Människor är där för att lära sig, det är konstruktivt och fint, ingen konkurrens. Och det är härligt att vara i en positiv miljö.
Susanna Lundell
susanna.lundell@fysioterapeuterna.se
