Äldre som i kombination med träning även får motiverande samtal ökar sina chanser att bli mer följsamma till träning. Det visar sjukgymnasten Marina Arkkukangas avhandling.
I sin forskning har Marina Arkkukangas studerat sammanlagt 175 personer mellan 75 och 103 år, som antingen sökt gånghjälpmedel eller lättare hemtjänst. De har fått följa det fallpreventiva träningsprogrammet Otago Exercise Programme (OEP), ett sammansatt träningsprogram med övningar för styrka och balans. Styrketräningen kan stegras från noll till fem kilo, och balansövningarna från stöd till helt utan. Träningen skedde i hemmet, i genomsnitt 30 minuter två gånger i veckan. Resultatet utvärderades efter tre månader. En av grupperna fick dessutom motiverande samtal utöver träningsprogrammet.
På tolv veckor kunde Marina Arkkukangas se att de som tränade med motiverande samtal fick en märkbar förbättring när det gäller fysisk funktion, självtillit att göra olika aktiviteter utan att ramla, ökad aktivitetsnivå samt ökad handgreppsstyrka.
– Mötet med fysioterapeuten var också otroligt viktigt. Alla jag intervjuade uttryckte att stödet de fick motiverade dem att börja träna. Många hade aldrig någonsin tränat.
Däremot påverkades inte balansen i någon av grupperna, vilket förvånar Marina Arkkukangas. Programmet är ju inriktat på just styrka och balans, påpekar hon. Men OEP är tidigare främst utvärderat efter ett års tillämpning, och där finns det evidens på att det är fallförebyggande. Kanske räcker inte tre månader, säger hon. En annan förklaring till att bättre balans uteblev kan vara en försiktighet, både hos fysioterapeut och brukare.
– Fysioterapeuterna kanske inte vågar ge ut träning som man tror kan vara skadlig, och de äldre vågar inte göra övningar som utmanar balansen. Då hamnar man i ett tomrum där balansen inte förbättras även om man tränar. Hur man ska kunna utföra en effektiv balansträning i hemmet som är både säker och effektiv behöver ses över.
Som kliniker ska man vara medveten om att man inte kan förvänta sig resultat på så kort tid med OEP, påpekar Marina Arkkukangas. Det behövs mer långsiktiga insatser än de normala tre månaderna, då kontakten med fysioterapeuten normalt är som mest intensiv. Det här kan vara ett argument att ta med sig till arbetsgivaren, säger hon.
– Jag vet att det är något man slåss för som kliniker. Man har lite tid, är kort om folk, ja man har mycket emot sig. Men nu har man något som visar att man i längden tjänar på att ha en person som fortsätter att träna och inte faller tillbaka.
Sedan september jobbar Marina Arkkukangas på FoU i Sörmland som forskningsledare inom äldreområdet. Under hösten håller hon i kortutbildningar för fysioterapeuter i OEP, med tillägg från det hon fått fram av sin egen forskning.
– Både motiverande samtal och träningsprogrammet är ju redskap som redan finns ute. Det gäller att koppla ihop dem. Min förhoppning är också att kunna göra långtidsuppföljningar på fall i åldersgruppen 75 plus.
Agneta Persson
agneta.persson@fysioterapeuterna.se
