Att paddla från fjäll till hav är ingen picknick, men fysioterapeutstudenten Lukas Karlsson, som har diabetes, ville visa att det gick. Ett mål var också att samla in pengar till en diabetesförening för unga.
Lukas Karlsson läser termin 5 på Umeå universitet. Foto: Privat
När han fick diabetes kändes det bara som en börda, som en ”curse” att leva med, säger Lukas Karlsson, fysioterapeutstudent vid Umeå universitet, som under ett par sommarveckor paddlat 50 mil.
– Nu ville jag bevisa för mig själv att jag kan göra en sån här grej. Jag kände mig stark genom hela turen. Min diabetes var inte i vägen så mycket.
Men det var också tufft, berättar han.
– Det var väldigt mycket upp och ner. Varken jag eller min kompis hade paddlat jättelångt innan. Nu skulle vi från Risbäck vid Borgafjäll ner till Höga kusten och vidare norrut till Umeå. I början var det många forsar och långa bitar att dra kajakerna genom skogen. Så det var fysiskt tungt. Första dagen tog det 16 timmar att paddla 2,5 mil. Senare, när vi kom ut på havet, var det mer mentalt jobbigt. Det var bara oändligt mycket vatten utan slut.
Vad var det bästa med äventyret?
– Att ha klarat det, skrattar han. Nej, men det har varit otroligt att få se alla vackra solnedgångar och vyer. Och vakna upp på nya ställen varje dag. För mig var det också mycket att känna att kroppen orkade. Det känns kul nu efteråt, men det var för jäkligt under tiden.
Under resan gjorde ni en insamling också?
– Ja, för Sockertoppen IF, som är en förening som fixar positiva grejer som läger och aktiviteter för unga med diabetes. Jag gillar dem.
Hur mycket samlade ni in?
– 8 700 kronor tror jag det blev. När man inte har tillgång till ström fjorton dagar i sträck så är man inte så sugen på att ta upp telefonen och dokumentera varenda minut på Instagram. Så vi marknadsförde inte lika mycket som vi tänkt. Men två lokaltidningar har skrivit om oss och SVT gjorde inslag.
Varför pluggar du till fysioterapeut?
– Kroppen och hur den funkar har alltid fascinerat mig och träning har jag hållit på med hela livet. Både fotboll och tennis och nu klättring och löpning. Så det har blivit några skador och rehab-perioder. Komplexiteten i kroppen tycker jag är väldigt fascinerande.
Turen gick från Risbäck vid Borgafjäll ner till Ångermanälven, förbi Sollefteå, under Höga kusten-bron och vidare norrut till Umeå.
Vad vill du jobba med efter examen?
– Jag öppen för ganska mycket. I början var det väldigt sportinriktat, men under praktiken i våras kändes det kul att vara på reumatologen. Så jag har blivit mer öppen för att testa vad som helst. Men sport och idrottsskador är väl drömmen.
Varför det?
– Man har själv gått till fysio med ont i höften eller för att man har landat fel på foten eller något. Och så har man fått hjälp. Då känns det ju bra om man kan hjälpa andra i samma situation.
Var ser du dig själv om fem-tio år?
– Det vore kul att testa öppna eget. Jag har alltid tänkt att i slutändan kanske man vill ha sin egen klinik som specialiserar sig på något, vad vet jag inte än. Men det skulle vara kul att prova. Om tio år kanske det känns rimligt, när man har hunnit jobbat lite.
Bertil Janson
frilansreporter
