Med krig i Europa och Sverige på tröskeln till Nato växer försvaret. Även fysioterapeuterna har blivit fler. Men vilken roll har de? Vi hängde med en dag på Skaraborgs regemente när de åkte ut i fält.
För att verkligen förstå vilka kroppsdelar som belastas och på vilket sätt provar fysioterapeuterna själva på vad det innebär att släpa soldater. Fysioterapeuten och ergonomen Lina Lerjéus tar i allt vad hon orkar men lyckas inte flytta kroppen många millimeter. Foto: Agneta Persson
– Åh satan vad tungt! Och jag som ser mig som ganska stark …
Fysioterapeuten och ergonomen Lina Lerjéus tar i allt vad hon orkar men lyckas inte flytta den medvetslösa soldaten många millimeter. Hon ligger på mage i det våta gräset, och att dra en orörlig kropp i den ställningen gör det fruktansvärt tungt. Kollegan Anna Lundqvist krälar fram och tar ett hjälpande tag och tillsammans får de undan soldaten någon meter.
– Här är ju skaderisken ganska stor i allt från nacke och rygg till axlar och höfter, konstaterar Anna.
– Det blir också värre med sand, regn och snö, säger en av soldaterna. Snö är det värsta för då sjunker personen ner och det blir bara tyngre och tyngre.
Det här sättet att bära skadade på är extremt påfrestande vid uppresning. Dessutom riskfyllt om någon snubblar. Foto: Agneta Persson
Det är stridssjukvårdarna som bett Försvarshälsans fysioterapeuter om hjälp att se över påfrestande moment. Besöket i dag ligger till grund för ett träningsprogram med rörlighet, styrka och funktion som Lina och Anna ska utforma för just den här yrkesgruppen. För att verkligen förstå vilka kroppsdelar som belastas och på vilket sätt provar de själva på vad det innebär att släpa soldater, lägga på bår och lyfta in i ambulans. Och att kånka dieselaggregat och resa ett bökigt sjukvårdstält.
– Vi åker ofta ut och tittar på hur olika befattningar jobbar och vilka utmaningar de har, säger Lina. Det är det som fyller kunskapsförrådet när man sedan träffar dem i klinik.
För att jobba som fysioterapeut inom försvaret är lite som att följa ett fotbollslag, säger hon. Man måste ha koll på positionerna. Kommer någon till hennes behandlingsrum och säger att hen jobbar med att ladda granater så måste hon veta vad det innebär.
– En fördel med det här jobbet är att vi kan lägga tid på att verkligen se och lära, vilket gör att vi har genuin spetskompetens inom alla befattningar. Jobbar man i primärvård kan det vara svårt att veta vad soldatyrket innebär och vilka utmaningar de står inför.
Lina och Anna provar själva på olika moment för att kunna utforma ett träningsprogram. Foto: Agneta Persson
Försvarshälsan har i dag ett 30-tal anställda fysioterapeuter, från Arvidsjaur i norr till Karlskrona i söder. Den fungerar dels som företagshälsovård för anställd personal, dels som vårdcentral för värnpliktiga. Den har också särskilda uppdrag att förbereda personal som ska ut på insatser, och flera av hälsans professioner följer dessutom med på dessa uppdrag. Några fysioterapeuter har till exempel varit med i Afghanistan och Mali.
– Det är slitsamt för kroppen att vara i de miljöerna under lång tid och då är ju vi viktiga på plats, säger Lina.
Fysioterapeuterna har ett nationellt nätverk där de delar erfarenheter och föreläsningsunderlag, studier, ergonomiprotokoll och en massa annat. Men nätverket jobbar också med påverkansarbete för att få in den fysioterapeutiska aspekten på sådant som styrs centralt. När de nyligen träffades i Stockholm bjöd de till exempel in dem som utformar militärkängorna.
– Vi är kritiska mot de standardkängor man får, säger Lina. De är bara anpassade efter en viss form av fot, och skulle dessutom kunna bli bättre vad gäller dämpning och stabilitet.
Även kläderna skulle kunna göras bättre. I dag saknar till exempel byxorna knäskydd och är inte elastiska runt höfter och knän. Under en viss period kan man naturligtvis acceptera att det är kargt och kärvt, säger Lina. I rasande krig går säkerhet och överlevnad före komfort.
– Men så har vi ju också en vardag, och all tid däremellan. Och där är ergonomi och att ta hand om muskuloskeletala besvär en ganska stor del. Inom armén är det fysiskt krävande befattningar och därför ser vi mycket besvär från knän, fötter, fotleder, underben, höfter och ryggar.
Lina diskuterar vilken teknik som används när innertältet i sjukvårdstältet krokas upp. Foto: Agneta Persson
Jobbet är minst sagt omväxlande, och den fysioterapeut som vill jobba inom Försvarshälsan får inte vara rädd för annorlunda miljöer, säger Lina.
– Man behöver vara generalist och vilja vara duktig på många olika saker, och man måste vara flexibel och tycka det är roligt att möta folk. Och att hålla i utbildningar för både officerare och värnpliktiga.
Alla anställda inom Försvarsmakten har fysiska krav att leva upp till och därför är träning på arbetstid en del av jobbet. En krigsplacering ingår nämligen i anställningskontraktet, många tjänster krävs även i kris och krig. I ett skarpt läge måste även administrativ personal snabbt kunna förflytta sig utan att vara en fara för sig själv eller andra. En gång om året testas därför den fysiska förmågan. Den här dagen är en sådan testdag, och efter fältbesöket hos stridssjukvårdarna tar sig Lina vidare till regementets motionsslinga. Här ska civila klara att springa två kilometer i vanliga träningskläder på 11:35 minuter. Soldaterna ska springa samma sträcka, men med stridsutrustning och tidskrav beroende på befattning.
— Det är ingen vacker syn direkt. Vill man göra en stilstudie på löpteknik så ska man inte göra det under ett fälttest, säger Lina. Bara svängrörelsen som blir av allt som är löst …
En efter en springer de sina varv, och det flåsas och stånkas. Lina kollar in tekniken. För vissa är det bättre att bära vapnet i en hand än med båda eftersom bröstryggen blir mer låst då. Fysioterapeutens roll här är att stötta sina kollegor som håller i testet, och att vara där om något händer.
– Det är ett bra tillfälle att stämma av för att kunna jobba förebyggande, säger hon. Här får jag träffa personalen i en kontext där jag ser deras förmågor och inte för att de är skadade.
Ett visst antal armhävningar, situps, upphopp, räckhäng och rygghäng ska klaras av på utsatt tid. Foto: Agneta Persson
När fälttestet är avklarat går Lina vidare till idrottshallen där hon tillsammans med en hälsopedagog ska leda ett multitest för officerare. Ett visst antal armhävningar, situps, upphopp, räckhäng och rygghäng ska klaras av på utsatt tid. Ju mer man klarar desto fler poäng. Olika poäng gäller för olika befattningar.
– Man kan väl tycka vad man vill om de här testerna, säger Lina. I början var jag kritisk mot dem eftersom jag inte såg dem som funktionella. Men de säger faktiskt en hel del. Har man besvär någonstans så kommer det att märkas och då kan vi fånga upp det i tid.
Når man inte upp till kraven för sin befattning så åker man visserligen inte ut, men en åtgärdsplan måste upprättas. Kanske har man bara inte tränat tillräckligt, kanske finns det skador som behöver särskilda insatser.
– Sen brukar åldern förr eller senare ta ut sin rätt, så soldat är man oftast bara ett begränsat antal år, säger Lina. Många har svårt att acceptera att kroppen förändras och att man inte kan ha samma krav på sig själv som när man var 20. I det kliniska samtalet behöver jag ofta jobba med vad som är rimligt eller inte att förvänta sig.
Med krig i Europa, och Sverige på tröskeln till Nato, är allt som sker här mer på riktigt nu. Försvaret växer, och så gör även Försvarshälsan och antalet fysioterapeuter. Att läget är spänt i världen märks inne på garnisonen. En del taggas av att något skarpt händer medan andra känner rädsla, säger Lina.
– Vi dras alla med i det eftersom vi jobbar mer med beredskap. Det är fler mobiliseringsövningar där vi i Försvarshälsan är med på ett helt annat sätt. Tidigare har det mest varit för militärt anställda, nu gäller det även civila.
Lina märker också ett ökat intresse för Försvarsmakten nu när många tvivlar på freden. De som mönstrar är nyfikna och medvetna på ett helt annat sätt än innan.
– Många har väl undrat vad man ska med ett försvar till, säger hon. Ska man ens ha ett? Men i grunden handlar det ju om att värna demokratin och dess värderingar, och att alla ska ha rätt att leva som de vill. Försvarsmakten har ett fredsbevarande uppdrag.
Och samtidigt, fysioterapeutens jobb går ju till syvende och sist ut på att vara med och rusta folk för krig och död. Ett moraliskt dilemma som hon absolut funderar på ibland, berättar Lina.
– Men vad skulle alternativet vara? Utan försvar skulle vi falla offer för mycket annat. Svenska Försvarsmakten har varit på många fina uppdrag i fredsbevarande syfte. Under perioden i Afghanistan till exempel fick flickorna möjlighet att gå i skolan, vilket de inte hade innan. Så det är ju de demokratiska värden man är för. Inte krig.
Ur Linas kalender
Inför tidningens besök mejlar Lina hur hennes schema ser ut den närmsta tiden:
”Måndag stöttar jag de värnpliktiga utomhus i samband med löpträning för de som har skador, gör bedömningar och lägger upp alternativ träning/löpning. Onsdag utbildar jag 42 blivande stridssjukvårdare (värnpliktiga) i muskuloskeletala besvär – teoretiskt och praktiskt. Torsdagsförmiddagar utbildar jag yrkessoldater praktiskt inom stridssjukvård i ergonomi och anpassad fys för deras typ av arbete som innebär mycket lyft/dragande/ knästående ute i skogen. Vi fysioterapeuter gör också många besök ute i verksamheten för uppföljningar och ger råd i allt från ergonomi till träning och återhämtning. Däremellan är det mycket vanligt patientarbete.”
Agneta Persson
agneta.persson@fysioterapeuterna.se
